Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 8.
6
tillstånd genom den första skapelsens
ihenniska. Dessutom behandlas iii;i11>_r:L
doktriner, dittills ansedda för vigtiga,
såsom af mindre betydenhet. Lärjun-
gen insöp mästarens anda och utförde
läran till konsekvenser som förskräckte ’,
den förra. Sä behandlade lian t. e.
Kristi ideala mensklighet som ett bloti
subjektivt antagande, utan grund i Je- j
sv lif.
En annan af Baurs lärare var Hegel.
Dennes inflytande nådde honom senare
och gjorde troligen icke ett sil djupt biM
åtgörande intryck som Schleiermarher:
ty som vi veta. tilltala oss favoritföi-
fattarne från vår ungdomstid alltid kraf-
tigast. Men det är tydligt för dem som
läsa de verk, hvari Baur framlägger sin i
teori angående kristendomens ursprung j
(se hans: Kristendomens historia under.
de första århundradena) huru den store
filosofens system helt och hållet intagit
h>•in’in. Stilen är belastad med den He-
gelska filosofiens karakteristiska fraser.
Hegels inflytande sträckte för ’<’•(-
rigt icke blott till formen för tanken.
Af denne filosof lånade Banr den stora
lågen om utveckling genom motstånd,
hvilken vi senare skola afhandla. bedja
endast här vara läsare fästa saken i
minnet.
En kraftig impuls mottog Baur lika-
ledes af en af sina egna Blanlieiircn lär-
jungar. Strauss. Då Strauss" Lebén
Jesu utkom år 1835 insåg Binrgenftsl
dess styrka, såväl som dess svaghet.
Disa värde låg för honom i det full-
komliga sätt hvarpå den, i hans tycke.
riedref don traditionela tron på den hi-
storiska sannincren i evangeliernas in-
tyg, sålunda banande väg för kritisk
undersökning af sjolfva härledningen till,
dessa intyg. Dess svaghet åter ansåg 1i
han ligga deruti att den egnade Sig ål
kritik af historien och ej kriticerade
skriftställarno. Denna brist sökte liaur
sjelf afhjelpa. sträfvande att visa huru
de skilda evangelierna uppstått och hvar-
för man ej kan förlita sig på dem
-’ii
källor till kunskap om Jesu lif och lära. i
Vi bedja våra läsare ihågkomma det
vi endast vilja framhålla Baurs teori
angående evangelierna. Nya test. i all
mänhet samt kristendomens ursprung,
b vårföre vi befatta oss endast med för-
fattarens dithörande arbeten. Icke hel-
ler ingå vi i den djupare utvecklingen
af dessa teorier i författarens eget sin-
ne, utan endast framhålla de yttre lin-
ierna af deras slutliga skepnad, såsom
ett fullt utveckladt tankesystem.
Kristendomen, sådan den lärdes af
Jésns är, oftor Baurs uppfattning, en-
dast en naturlig produkt af vissa in-
flytelser, hvilka kunna specificeras. Det
öfvernaturliga i läran gör han sig qvitt
genom ett tyst antagande ätt der fans
,
• . ., ,
inga underverk att tala om, samt ge-
nom ett uppräknande af naturliga or-
saker, som i sig sjelfva synes Honbm
alldeles nog T6t uppkomsten af en ny
religion. Författaren intager afgjordt,
sin ställning i de inledande satserna
till: "Kristendomen och denkristna kyr-
kan under de tre första Århundradena",
Han säger:
"P& intet omrfide för historisk undersök-
ning är allt som nngfir innehållet af den
bestämda serien af historiska fenomen, så
mycket beroende af den utgångspunkt man
väljer, som i den kristna kyrkans histo
ria.
——■ — Den historiker, som träder
ill iliita arbete med förutfattad kyrfcotro,
står genast p& tröskeln af alla unders un-
der, eller inför kristendomens högst orgi-
nala faktum, ntt Guds son nedsteg till jor-
den frän gudomens eviga thron ocli blef
menniska, född af en jungfru. Den som
häri ser ett absolut under, ställer sig der-
igenom utanför all historisk förbindelse.
Ett under är en absolut början och ju
mera denna begynnelse påverkar det som
följer, ju mera mäste alla serierna af de
fenomer, som tillhöra kristendomens före-
mal, bära stämpeln af underverk. — Hi-
storisk forskning bar dcrföre helt naturligt
ett intresse vid att ställa den absoluta be-
gynnelsens under i historiskt sammanhang
och siividt möjligt upplösa det i dess na-
turliga element."
Och hvilka voro da dessa naturliga
element som tillsamman utgjorde Kristi
kristendom? Bauv besvarar denna frå-
ga mycket liestäindt. Det förefunnos
fyra element, for hvilka. enligt hans
tåriké. kristendomen stod i skuld tilli
don föregående verldsliistorien. De vo-
’
ro: dess universela anda, dess subjek-
tivitet eller andlighet, dess rena niono-
teisw, samt dess asketiska lifsidéal.
Det första har don fatt från Kom. den
universela herrskaretnaktens säte; den
andra från Grekland, som af den Athe-
niensisko vise hade lärt att det första
menniskan hade att göra var att lärakän-
na sier sjelf och inse sin betydenhet
som ett moraliskt subjekt: den tredje
från Hebreernas skrifter, tolkade af den
Alexandrinsk;) filosofin, representerad af
Philo. hvarigenom don judiska ide’en om
Gud renades frän partikularism och
gjord passande för en univorsalreligions
fordringar; samt den fjerde frän de ju-
diske anakoreterne kända under benäm-
ningen Estoér.
Kristus tillkom förtjensten att halva
förstått dessa hufvuddrag i det förgång-
nas religiösa rörelser, insett deras vigt
för dagen och i dem skådat frön ur
hvilka kunde uppväxa en stor framtid.
Intet mindre, men också intet mer. Uni-
versalism låg i luften och det erfordra-
des endast ett sympatetiskt energiskt
sinne för att begagnande sig deraf, in-
föra del inum religionens sfer och göra
det gällande. Man kunde vänta att nå-
gon skulle uppstå för att p 8religiöst
område föra tidsandans talan; likaledes
kunde man vänta att då mannen skulle
uppträda, lian ej hehöfde talaförgäfves,
ty tiden var gynnsam. Politisk uni-
versalism hade förberedt framgång åt
religiös universalism, rätt förkunnad.
Pil samma sätt förhaller det sig med
det andliga elementet. "Känn dig sjelf"
hade Socrates sagt och ordet hade lju-
dit genom sekler, förnimbart för ett
tilltagande antal menniskor. uppväckan-
de echon inom de filosofiska skolorna:
stoiker. epikTireer. skeptiker och eklek-
tiker täfla med hvarandra att besvara
dem. Slutligen uppfattades rösten äf-
ven af den vise från Galileen och åter-
gafs på hans eget tungomål med en
kraft mäktig nog att skapa en ny verld,
grundad på tron pä den oändligabetydel-
sen af menniskan som en moralisk per-
sonlighet — en tro som hänförande allt
till anden, derföre var danad att bli en
troslära framom alla andra, humanite-
tens religion.
Enligt dr Baur var Jesus det för-
gångna ej mindre tackskyldig för sina
ide’er om Gud och det menskliga lifvet.
Gud hans fader, skön som sammanställ-
ningen är. var helt enkelt Israels Gud,
humariisérad genom tillhjelp af Philos
filosofi. Hans stränga grundsatser om
uppförande, föreskrifvande oss ett sjelf-
försakelsens lif. jeinte hans barmhertig-
het mot fattiga, härledde sig från Döda
hafvets stränder der Esseer-hröderne
tillbragte sin tid i tillbakadragenhet från
verlden.
Sådana voro, enligt Tubingen teorien
elementenia af Jesu religiösa idé, och
sådan deras förmodade källa. Men en-
samt detta hade ej varit nog att göra
Jesus så kraftfull han blef. För att
lyckas, måste han betjena sig af Mes-
sias idéen och för sina landsmän fram-
ställa sig sjelf som. fullföljaren af det
messiansica hoppet. Som den nya re-
ligionens geni råkade vara en jude, stod
ingen annan väg till inflytande öppen.
Messias anspråket kunde dock ej genast
bistå honom i att varda en verldsmakt;
men det var oundgängligt för att kun-
na vinna insteg bland hans eget folk.
och var äfven det nödvändiga första ste-
get mot universel makt. Den messi-
anska idéen i sig sjelf var endast en
dröm. hvilket Jesus äfven till en viss
grad var medveten om. Emellertid kun-
de man ej ignorera saken ty den ju-
diska nationen trodde allvarsamt derpå.
Hvar och en som sökt inflytande öfyer
den judiska nationen, måste erkänna det
inessianska hoppet för ett faktum, och
beqväma sig att gå in derpå. Om han
önskade vara en framstående religiös
välgörare för detta utvalda slägte. måste
han tillochmed kalla sig Messias. Att
i Judéen säga: Jag gifver eder sum-
mutn bonun och säga: "Jag är Mes-
sias." var ett och det samma. Eller
efter Baurs egna ord:
"Intet af högre intresse kunde tilldraga
sig p& den judiska populärt religiösa hi-
storiens område, hvilkct ej endera var för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
