Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 10.
2
och Jesu; tro", fullt upptagen med att
göra alla folk till Hans lärjungar, hvil-
ken all makt tillhör, då skall hon till
tidernas ända och i alla skiften hafvä
med sig sitt Hufvud och sitt Beskärm.
Sådan är den historiska kyrkan, hen-
nes mission, egenskaper, igenkännings-
tecken. Och huru är hon sammansatt?
Af troende individer, hvilka enhvar
hafva frid med Gud genom Jesus Kri-
stus samt vandra i ett nytt, helgadt
lefverne. Förnekarc af Kristus samt
uppenbare syndare hafva ingen plats i
Guds församling (se t. ex. Joh. 4: 3,
Efcs. 5: 5, Upp. 21: 27, Jud. 4 o. f.,
1 Kor. C>: 9, m. fl. st.); de svaga i;
trou böra behandlas mod kärlek och de j
som återfallit icke genast utstötas ur
kyrkans gemenskap, fönän alla försök
ätt återvinna dem visat sig fruktlösa.
Men dessa båda klasser, de svaga och
do återfallna, kunna på grund af sa-
kens natur endast utgöra undantagen.|
Det stora flertalet i j>u kristen försam-I
ling, af livad bekännelse hon för öfrigt■
vara må. mäste bestå af personer hvilka
såväl till åskådning, som vauclel och
uppträdande bära tydliga spår af Guds
Andes inflytande samt om verklighe-
ten af den förändring evangelium åvä-I
gabragt i hela deras sinliga tillvaro.
Följande satser måste äga sin till-
läinpning på alla tiders och länders
kristno:
1. Utan att själen frigor.es såväl från i
kärlek till synden som från doss skuld.:
kan hon icke komma till frid.
2. Utan pånyttfödelse kan menniskan
frigöras hvarkön frän kärleken till syn-
den eller frän doss skuld.
3. Gonom pänyttfOdelsém förlossas
menniskan från syndens skuld, då sjä-
len omfattar den i Kristus erbjudna
fOrsbningén.
4. Och" genom att öfveYlemna sig åt
den Helige Andes ledning och infly-
telser öfvervinner menniskan fullkom-
ligt kärleken till synden.
5. Don Heliga Skrift intygar att
apostlar, ovangelistor. lärare, samt an-
dra Guds barn besuttit den religiösa
förmågan till följd af att do beaktat all
gudomlig sanning samt sjelfve böjt sig
under dess auktoritet.
6. Afven sä framgår det ur Skriften
att hvar och en som bekänner Josus.
skall vara ett lefvande vittnesbörd om
sin tro, samt att de hvilka försumma
eller uraktlåta detta draga Ofver sig
on dom.
Antag nu att vi hade framför oss en
samling troende, alla frigjorda från kär-
lokon till synden och från dess skuld,
alla beklädde med kraft af höjden samt
vandrande såsom lofvando vittnesbörd
om Guds visdom och makt
— hvilken
ställning månne ou sådan församling af
jpraktiske kristne skulle intaga till den j
I oss föreliggande frågan ?
Utan tvifvel skulle vi, bland de om-i
domen och uttalanden hvilka en sådan
korporation afgåfve, äfven få höra föl-
jande :
Guds kyrka igenkänncs alltid derpå:
att hon enligt Jesu bud går ut för att
göra alla folk till Hans lärjungar; att
hon, som ett eko återgifvando sin Her-
res röst, samt utan att tillägga eller
utelemna något, lärer dem hålla allt
det Jesus befallt; att Kristus är med
henne alla dagar intill véfldens ände. j
Dessa igenkänningsteckeu måste åter-,
finnas ho.B alla tiders och länders kyr- i
jkor, antingen de äro stats-, folk- eller:
: frikyrkor: Don Helige Ande måste vara i
hos dem, deras lära måste vara aposto-
lisk, deras bokännarc måste alla vara
verksamma spridaro af den kristna tron.
Den församling som brister i en el-
ler flere af dessa punkter befinner sig
i ett sjukligt tillstand, från hvars följ-
jder hon endast kan räddas genom att j
återvända till den af Jesus lagda grun-I
don.
Vilkoret för den Helige Andes när-
varo i en församling af troende kristna
— som utgör vilkoret för hennes be-
stund
— är att hvarje medlem beflitar
sig om att vinna lärjungar för Jesus,
samt lHror dem hålla all religiös san-
ning.
Då fråga uppstår huruvida en för-
samling befinner Big i ett sundt till-
stånd, muste uppmärksamheten till först
riktas på beskaffenheten af hennes mis-
sionerande verksamhet, dernäst pfl lä-
ran, om denna omfattar alla Jesu bud
samt huru de ofterlefvas.
Hvad den första punkten boträffar,
gäller för alla på Jesu ord grundade
församlingar som allmän regel:
1. I prediko- och lärareembetet fin-
nos ingen åtskilnad mellan prost och
lokman. Den är en prest inför Gud
som i Andens och kraftens bevisning
tjpnar Herren.
2. Hvarje troende lekman är icke
blott berättigad utan skyldig att för
vcrlden predika frälsningen i Jesus.
3. Ingen lekman som talar till upp-
byggelso bör förhindras att offentligt
uppträda å de rum, der församlingen
sammankommer för andakt. Tvärtom
böra alla troende och med Herren van-
drande män uppmuntras dertill.
4. 1 hvarje församling böra hallas re-
gelbundna möten för gemensamt och
systematiskt studiumaf den Heliga Skrift
samt för gemensam bön om Guds An-
des utgjutelse och andra allmänna an-
golägenhetiT.
ö. I hvarje församling stiftas sön-
dagsskolor för barn samt missioner för
drinkare, fallna och brottslingar.
6. Och slutligen skall denna lekman-
naverksamhet så vidt möjligt omfatta
apologetiska föredrag, offentliga bibel-
förklaringar samt kristligt skriftstäl-
onomföraadet af dessa reformer skall
derhän att hela kyrkan blir orga-
rad och förd i striden. Hvarje
a och anlag tages i anspråk för
den gemensamma saken, enhvar erhål-
ler den plats i ledet hvartill han bäst
lämpar sig och intet område för mis-
sionerande verksamhet lemnas obeaktadt;
att detta under nuvarande förhållan-
den deremot är fallet, vet äfven den
oinvigde. Statskyrkopresterskapet, hvil-
ket har uteslutande monopol på prediko-
och liirareembetet, utöfvar denna sin
pligt i allmänhet blott vid de offent-
liga gudstjenstcrna, och lagges härtill
sjukbesöken är förteckningen i vanliga
fall full. Skall kyrkans tillstånd för-
bättras, måste lekmännen icke alle-
nast tillåtas utan uppfordras att, på
sätt ofvan framhållits, deltaga i arbe-
tet. Men i och dcrmed måste kyrkan
bereda aig på att inrymma lekmanna-
elementet ett allt större inflytande och
afgörande äfven i fråga om församlin-
gens styrelse. Kyrkans uppgift bör ju
icke vara att qvarhålla församlingen i
sin helhet, lekmännen, i ett slags oinyn-
dighetstillståud, under uppsigt och led-
ning af en enda person, "prosten", som
dortill ofta nog- såväl ined afseende å
ålder, som vandel och åsigter, är full-
komligt olämplig; utan hennes ständiga
äflan bör vara, att alla hennes medlem-
mar måtte hinna till enheten i tron och
i Guds Sons kunskap, "till en full-
kommen man, till Kristi fullhets ål-
dersmatt. på det vi icke mera må vara
barn, som kastas och kringdrifvas af
hvarje lärdomsväder, utan, hållande oss
till sanningen, i kärlek vexa i alla styc-
ken upp till honom som är liufvudet,
Kristus, från hvilken hela kroppen, sam-
manfogad och sammanhållen genom un-
derstödet i hvarje led. efter den verk-
samhet som för hvar och en dol är be-
stämd, vinner sin tillvoxt till sin egen
uppbyggelse i kärlek". Efes. 4: 13—16.
Sedan sålunda kyrkan blifvit organi-
serad, och Jesu första bud "gån för-
denskull ut och gören alla folk till lär-
jungar’’ uppfyldt, riktas uppmärksam-
heten på det andra stora vilkor Han
uppställt för sin Andes närvaro med de
sina: "lärande dem att hålla allt det
jag har befallt". Denna punkt rör
läran och lifvet. Vore vi nu äfven i
afseendo härd i tillfälle att rådfråga en
samling troende hvilka, med ett oför-
derfvadt öga botraktaudo förhållandena
i Guds ords ljus, endast skulle upp-
ställa som sitt mål att bringa kyrkan
i närmaste praktiska anslutning till
detta af Jesus uttalade ord, huru månne
deras svar i fråga härom skulle utfalla?
Man kan med säkerhet antaga att
bland de förslag och yrkanden, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
