Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 10.
6
kyrkan, men icke äro dessa lyten der-
för frånvarande bland dissenters. Att
lik Paulus fröjdas öfver att Kristus
predikas, synes ofta nog vara svårt för
kött och blod, då predikanten råkar
tillhöra något annat samfund än en
sjolf. Men huru fjcrran är icke ett
sådant sinne från frihetens fullkomliga
lag! Och hvad undorligt ligger väl
deruti att man älskar sina egne? Göra
icke äfven verldens barn detsamma?
Men det är att vara så till sinnes som
ock Kristus Jesus, när man fröjdar sig
öfver att sädons Herre skickat arbetaro
i sin säd, att fälten icke behöfva ligga
öde, utan tro och kärlek äro verksam-
ma, bindande kärfvar för evigheten.
Hvad hvarje kristen bör vakta sig för,
är den sekteriska andan, den anda, som
anser sin egen kyrka för den enda
rätta utan att vilja eller kunna erkänna
andra såsom i lika hög grad Guds för-
samlingar. Sålunda dundrar den lu-
therska kyrkan omot "baptister, meto-
dister, reformerta och andra skadliga
villfarelser" och dissenterne å sin sida
äro icke sene att stämma upp ett rop
emot "Babylon, den stora" gemensamt,
och i tysthet äfven mot hvarandra.
Tolerans] kristne emellan, är en afI
stundens allvarligaste tordringar.
(åoixespondens.
Belgien.
I följande bref dateradt: Jumet d. 6
April 1886, anhåller pastor Kennedy
Anet om hjelp af Herrens folk för
Bolgien:
"Naturligtvis har underrättelsen om
det förfärliga uppror, som nyligon ägt
ruin i gruf- nch manufakturdistriktet
Oharloroi, nått eder. Just der befinna
sig våra kyrkor, i Charleroi, Jumet och
Courcelles. Djupt har det deltagande
vi rönt af bröderna utomlands rört oss;
vi veta att en stor mängd af dem före-
nat och förena sig i bön med oss. Vi
känna bohof af att uttrycka vår tack-
samhet för den stora uppmuntran vi
derigonom rönt och som vi haft behof
af. i de svåra omständigheter vi hafva
att uthärda. De som intressera sig
för Belgiens evangelisationsarbete, skola
gladas då de höra att våra församlings-
medlemmar haft ingen del i strejkorna
i provinsen Liege, ellor i de sonasto
dagames våldsamheter. Alla pastorer
och deputerade för kyrkorna i provin-
sen Hainant och Brabant sammanträdde
sista fredags i La Louvriere; de voro
tacksamma öfver att kunna inberätta
det deras församlingsmedlemmar, ehu-
ru spridda i distrikter öfverfylda afro-
mersk katolska bekännare, dock uppfört
sig som kristna. Detta taktumär värdt
att uppmärksammas, ty midt under all-
mänt uppror, sjelfva lidande af stor fat-
tigdom, som de flesta göra det, skulle
■ do lätt kunnat frestas att förena sig
med de upproriske. Sedan trupperna
anländt är ordningen åtcrstäld, men icke
förty är framtiden mycket mörk. Pä
platser der strejker ännu icke utbrutit,
såsom i La Louviere samt i närheten af
Muns, är de arbetande klassernas elände
ännu större än i Charleroi. Vi tänka
med ångest på alla de lidanden, dem
[vi önskade lindra och som uthärdas af
Ipersoner tillhörande våra egna försam-
lingar. A andra sidan känna vi vig-
ten af vår stora ansvarighet och förstå
; att vi med allt större arbetsifver böra
utföra värt ålagda verk. Våra försam-
! lingar bestå till öfvervägande majoritet
af från romersk katolska läran omvän-
de arbetare. Vi kunna ej vänta att de
skola höja sina bidrag, snarare blifva
’de tvungna att minska dem. Hittills
har ej inom landet kunnat erhållas me-
del nog att fullfölja arbetet. Skola vi
väl nödgas draga oss tillbaka för de
otrognas påträngande makt, de der dra-
ga fördel af våra landsmäns lidanden för
att locka dem till anarchi eller lemna
dem åt romerska kyrkan som undanhål-I
ler dem lifvets ord? Nej, detta kunna
vi ej. I denna svåra ställning vända
vi oss till vänner i utlandet med bön
om bistånd. Vi innesluta oss i deras
varma sympatier och förböner, och vi
vänta på Herren som lofvat att icke öf-
vergifva eller försaka oss".
FvdlifcVtJce-
Den 16 April 1886. —Det evange-
liska arbete, som inom sitt område tVire-
I nar de största extremer — frän det öm-
jtåliga ögat till den härdade foton — i
Kristi församlings kropp, är måhända
Mc All missionen, kallad "evangeliska
missionen i Frankrike", nu på sitt fem-
tonde år, af tilltagande och märkbar fram-
gång. Dess ovanligt ödmjuka och till-
ibakadragna stiftare har lyckats vid ar-
!betet gruppera ett oerhördt antal lef-
ivande krafter af evangelisk protestan-
tism, dock utan att bortgifva sin visa
Ioch afgörande makt vid sjelfva orga-
nisationen. Den mängd arbete, sjelf-
nppoffring, förlitande på Gud allena,
godt tålamod och godt förstånd, behöf-
jliga och använda vid nämnda verk, är
’.till en del kändt af några få, men till
’sin fulla utsträckning af Gud allena.
:Den ande som genomgår dennamission,
är don sant evangeliskt förenande samt
kristligt sjelfförnekande kärlekon. I den
fjortonde årsberättelsen omnämnes det
arbete bröder, som ej stö i förening med
missionen utföra, sålunda: "När skola
medel oclr menniskor bereda oss och
andra kristna arbetare tillfälle att gä
ut till de hundratals franska städer och
distrikter som nu stå öppna för evan-
gelii spridning? — — — Emellertid
hafva åtskilliga besliigtade arbeten ifrigt
pågått, såsom: fröken Bröens i Belle-
ville och Aubervilliers, denna särdeles
framgångsrika medicinska mission, un-
der dr McEaes ledning; pastor Armand-
Del illes evangeliska möten vid kyrko-
gårdsingången, hvartill fogats afton-
väckelsemöten vid Eve Royale; vidare
wesleyanska evangeliskamissionen, hvars
föreståndaro är pastor W. Gibson. Der-
till komma ännu baptisternas och andra
kyrkors missions stationer samt fräls-
ningsarmens. De olika hem-missions säll-
skaponia, underhållna och skötta af de
franska protestantiska kyrkorna, förtjena
att bli mera kända och understödda än
de hittills blifvit det. Evangelisatio-
nens centralsällskap, Franska evange-
liska sällskapet, Inre missionen, alla
äro de upptagna af bemödandet att spri-
da evangelium vidt och bredt genom
Frankrike. Genéves Evangeliska säll-
skap bidrager äfven ädelmodigt till det
stora verket i detta land. Vi skulleäf-
ven gerna med de brittiska och ameri-
kanska kyrkorna fälla en förbön för de-
ras betungade, kämpande franska brö-
der."
Det är denna sanna alliansanda, ute-
slutande ingen från de vidt utsträckta
brodersarmarne, som gjort ofvannämnda
mission så kär för oss, och det är sam-
ma kärlekens anda, utöfvad dagligen
gentemot dem de önskat nå, hvilken
gjort den lika kär för folket. Alla kyrk-
liga strider och vredgade polemiska frå-
gor äro bestämdt undvikna. Eftermö-
ten äro allmänt antagna och bibelklas-
ser der det blifvit möjligt. En af dem
i Paris, ledd af 11. Salliens, är sam-
mansatt af mer än 200 män.
Hela antalet stationer, omfattandeAl-
giers jemte den i Tunis nyss bildade,
är numera 100; medlemmarnes antal
15.,713. Totalsumman af religiösa mö-
ten för fullvuxna under året utgör 12,357
med 799,610 åhörare; söudagsskolmö-
ten och andra ungdomsmöten 3,081;
— åhörare 187,444. Totalsumman af
alla religiösa möten öfverskjuterföregå-
ende års med 84,933; husbesök: 18,303;
biblar, testamenten, delar af skrifter,
traktater och illustrerade tidningar sprid-
da i 399,666 exemplar.
Teol. dokt. Beard, tillhörande ameri-
kanska kyrkan, yttrar sig efter tre års
verksam sympati och noggrankännodom
om dotta verk och dess inflytande:
~Missionen Mc All är för kyrkorna af
stor välsignad betydelse; den har tillfört
Frankrikes kyrkor det inspirerade kristna
arbetet utåt, samt det belysande exemplet
af enkla framgångsrika metoder. Man be-
höfver ej tala ovänligt mot de franska kyr-
korna för att säga, det de på grund al" sitt
gamla tillstånd hade stort behof att lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
