Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 12.
2
ihågkouima att tron på Kristus, brödra-[
skåpets vilkor, dock icke är så obero-
ende af läran som man vore hågad att
låta påskina. Tvärtom beror trons värde
just af lärans innehåll. Sann tro kan
icke byggas på hvilken lära som helst
och ett oeftergifligt vilkor för en verk- j
lig "Andans enhet i fridens band" blir!
derför att full Bfverensståromelse råder
angående de sanningar, hvarpå tron
grundar sig. Detta var tydligen fallet
med apostlaförsamlingen i Jerusalemj
och "de bröder af hedningarne, som äro
i Antiokia, Syrien och Cilicien" (Ap.
ger. 15: 23). Dogmer, fastställande hvad
som enligt Skriften utgöra den kristna
trons grundelement, blifva derför ound-
vikliga, man må nu sedan affatta dem
i hvilken form man hehagar. Man må-
ste, med ett ord, för den gemensamma
tron finna vissa konkreta uttryck, hvil-
ka begreppsmessigt kunna fattas, om
sann och verklig enhet skall uppnås.
Men just vid denna punkt afviker hvad
vi benämnt den frikyrkliga åskådningen
stundom rätt betydligt, i det att man
mer eller mindre söker skilja tron från
läran, görande den förra oberoende af
snart sagdt hvarje kontroll — en pro-
cess som, enligt hvad ofvan blifvit au-
tydt. innebär en öppen motsägelse.
Återgå vi nu till vår utgångspunkt,
nemligen söndringen inom den kristna
kyrkan i Finland, så framstår helt na-
turligt frågan : huru skall denna sön-
dring helas? hvad kan åtgöras för att
åvägabringa denna Andens enhet
icke den yttre formens — hvartill för-
Barnlingen uppmanas i Efes. 4 kap.?
Vi hafva vid ett tidigare tillfälle, vid
formulerandet af de reformer, hvilka
från var synpunkt äro nödvändiga för
kyrkans bästa, bland annat framhållit
vigten af ofta återkommande, såväl pri-
vata som offentliga alliansmöten, vid
hvilka troende af olika uppfattningar
kunna sammanträffa i ändamål att söka
sådana anknytningspunkter hvarigenom
vägen skulle banas för broderlig kärlek
och sålunda äfven för en fullare, rikare
ntgjutelse af Guds Ande. Ett allians-
möte i denna bemärkelse är ingenting
annat än en samling troende, besjälade
af åstundan att, Herrens namn till ära,
för verlden vittna om Guds barns enhet.
Bland de sista tankar, som upptogo
Jesus under hans öfverstepresterliga
bön, var äfven den att alla hans måj
vara ett, "på det att verlden må tro att
Du har sändt mig". Denna enhet är
således enligt Frälsarens ord ämnad att
blifva ett mäktigt vittnesbörd, hvilket’
flml skall begagna till mångas fräls-,
ning. Lik en väldig predikan skall don:
stoppa do belackare munnon till och!
förvandla obotfärdige till sökande, tro-
ende själar. |
Ett sådant alliansmöte är, som be-
kant, afsedt att hållas i TammerforsI
d. 7, 8 och 9 nästkommande Juli. Det
är ett försök, som förtjenar detallmän-
naste ocli kraftigaste understöd, icke
minst som en protest mot denna arga
intolerans, hvilken bland alla evange-
liska länder numera endast anträffas i
Finland. Huruvida mötet skall leda till
det afsedda ändamålet och befordra
Guds rikes sak, står i Herrens hand,
men man är berättigad att hysa de bä-
sta förhoppningar och i alla händelser
skall sjelfva den sanning, för hvilken
mötet blir ett uttryck, dock slutligen
segrande häfda sin rätt.
En sak måste man dock hafva i min-
net. Man kommer icke till ett sådant
imöte för strids utan för frids skuld.
Afsigten är att, såvidt samvete och öf-
vertygelse tillåta, finna en gemensam
grund för gemensamma ändamål; att
ömsesidigt närma sig hvarandra i bro-
derlig anslutning kring korsets baner
till samfäld kamp mot synd och mör-
ker; att gifva uttryck åt den sannin-
gen, att de intressen hvilka Jesu be-
kännare i vårt land hafva gemensamma,
äro starka och talrika nog att förena
dom i en anda och ett sinne, samt att
det kraftigaste värn, man kan sätta
mot sjelfviskhetens framsteg i verlden,
består uti att i Guds kraft visa den en
fast och enig front. Att vid ett sådant
möte diskussioner måste förekomma är
väl ingenting klaudervärdt, sålänge de
bedrifvas i en fridsam och broderlig an-
da, och vi tro att det är endast på så-
dant sätt goda och varaktiga resultat
stå att vinna. Att saken uppväckt in-
tresse i vida kretsar, hafva vi oss be-
kant, och man kan för dess framgång
blott önska att detta intresse äfven må
hafva varit dikteradt af kärlekens och
rättvisans känslor. Ett trettiotal frå-
gor hafva inom denbestämda tiden blif-
vit insända, bland dem några de vikti-
gaste af tjenstgörande prestmän, deder
sjelfva hafva Kr afsigt att. referera dem.j
I hopp att vid detta tillfälle få äran ochI
nöjet att sammanträffa med många af
våra läsare, hänvisa vi för öfrigt till
det å annat ställe intagna programmet
jemte de föreslagna frågorna. Att dessa
senare ännu måste undergå någon om-!
redigering torde likväl få antagas.
i
cåoitespondens.
Frankrike.
I dopartomentet Tam pågår som bäst
ett välsignadt verk, frukten af Guds An-
\
des utgjutelse öfver några trogna Jesu
i
bekännare, hvarom det kan vara läro-
rikt att erhålla kännedom. Bland andra
;Ihar en fattig kolportör från Carnaux,
! hvilken hittills predikat i nejderna kring
i sitt hem, begynt genomvandra Aveyron,
,från by till by, tills han nått Decaze-
ville, hvarest under den stora strejken
bland grufarbetarene begicks detförfär-
i liga mord, som slog hela nationen med
,förfäran. Han gick modigt dit, steg
för steg följande den väg han trodde
Gud utpekat för honom. I en by der
han utdelade traktater, kom han tillett
kafé, der anförarne för strejken hög-
ljudt diskuterade; han gick då rakt in
! och erbjöd sina biblar till salu. Man
: beskylde honom för att vara utsänd af
i Jesuiterne, hvarpå han svarade med att
iläsa en del af Jakobs 5: och tillägga:
j"Jag föredrar hvarken rika ellerfattiga;
jag är sänd af Gud att föra frid och
] goda nyheter till alla, bekämpande det
: onda, livar jag finner det, hos rika så-
| väl som fattiga
.Man lyssnade med
höflighet och fem af anförarne köpte
nya testamenten, de tre öfriga sade: "om
vi hade penningar skulle vi också köpa".
Han skänkte dem då af en mindre upp-
laga och desse män bådo allvarsamt om
! ett offentligt möte för att höra mera om
detta för dem okända evangelium. Fol-
ket stannade honom på gatorna för att
höra hvarför han kommit och hvad han
sålde? Engång frågade man honom på
fullt allvar: "hvarför förkastades Jesus
IKristus och hvarför ville han förderfva
i sin nation?’’ Han svarade att man miss-
förstått Jesus, ty folket hadeblifvit fördt
bakom ljuset af de skriftlärde och
fariséerna. Jesus hade tvertom gråtit
öfver sitt folk, sägande: "Jerusalem, Je-
rusalem, hur ofta har jagvelatförsamla
dina barn som hönan församlar sina
kycklingar under sina vingar, och I vil-
len icke". Han visade att Jesus kom-
mit att gifva frid, kommit som en bro-
jder, ty vi äga blott en fader — Hans
■Fader och en Gud — Hans Gud! Dessa
jköpte åter tvenne biblar. Engång klätt-
irade han upp till ett berg att gifva
ströskrifter åt klostrets munkar. Slagna
af denna djerfhet, nekade de skäggbe-
lrrpna fäderna att vidröra debesmittan-
de "Lutherska lärorna". — "Jag har ej
kommit för att tala om Luther, utan
om Herren Jesus Kristus, och vi äro
iju alla bröder". "Nej, detta äro vi ej",
;skrek munken och vände sig bort i ra-
seri. Nere i staden attackerade honom
polisen; han gaf polisagenten ströskrif-
jter och en ung man sade: "Låt honom
vara; jag var engång i stor nöd i Car-
;naux och det hederliga folket gaf mig
föda och penningar". Ofta delade folket
sjolf ut hela packor af de skrifter man
trängdes om för att erhålla. En annan
gång stannadeshan åter af en gendarm-
officer: "Hvem har gifvit er i uppdrag
att dela ut dessa papper och sälja böc-
ker?" "Min herre". "Och hvem är din
herre?’"Gud". "Bra, men i hvems tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
