Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 12.
6
heter förekomma att derigenom det på-
ståendet blefve rättfärdigadt det apost-
lagerningarnes författare skulle förfal-
skat historien för att framställa en för-
soning mellan de elfva och Paulus, nå-
got som ej behöfdes. Historikern talar
om ett offentligt möte, aposteln ora en
privat konferens. Det är mer än möj-
ligt att båda förokommo, angående den-I
na sak af stor betydelse. Att ingen-
dera författaren omnämnerbåda, är icke
att undra öfver; att historikern påpe- i
kar det offentliga, aposteln det enskil-
da mötet, med hvars tillgång blott de
som närvarit voro förtrogna, och på hvars
förh&ndlingar hans ändamål med ned-
Skrifrandet förmådde honom lägga stör- j
stavigt, är äfven naturligt. Historikern j
känner icke till någon oenighet emellan i
de elfva och Paulus; tvertom framstäl-!
ler han Petrus och Jakob såsom gemen-
samt ledande mötet i don riktning att
omfatta ett för hedningames frihet gyn-i
samt beslut. Paulus säger att sedan!
han förklarat sin åsigt om evangelium j
för ilo olfva, eller de ledande männen!
bland dem, ’hade de intet att medde-
la" honom, d. v. s. gafvo ingen ytter-
ligare instruktion eller behandlade hans i
evangelium såsom något ofullkomligt,
hvilket erfordrade tillägg. De kunde
före mötet haft sina misstankar som
gjorde förklaringar nödvändiga,men Pau-
lus underrättar oss om att de gifiui för-
klaringarna TOTO fullt tillfredsställande.
Med detta för ögonen, synes ossBeuss’
intyg fällt berättigadt:
..Apostlngcniinfiiirnrs förfittnre fbrljenar
icke atl hafva förfalska! liiin
delserna t&r atl fil åhio alt tala för hans
&sigt, men da han lättare g&r förbi det
motstånd Paulus rönte ijerostdéhi, iirhansl
mål aii mera p&pekn de vunna resultaten.
Pmilus derempt, sysselsatt med behofvet
ntt göra frägan till en principfråga, kom-
mer följaktligen alt mera framhålla de gjor-
da anstr&ngningarne atl besegra åsigter".
Bokens apostoliska teori, frånsedtupp-
diktandete hypotes, är
— falsk elleri
sann — i alla händelser fullt legiti-\
merad. Att dess författare leddes afi
ett skildt intresse lider intet tvifvel. I;
Apostlagerningarne liksom i tredje evan-
geliet är det lätt att spåra den önskan
att visa hurusom evangelium var icke
blott för judarne utan för hela menni-:
skoslagtet. Förf. tror af fullaste hjer- j
ta på den Paulinska univorsalisraen; men
hans intresse deraf är religiöst, icke
uppkalladt af partisinne. Sjelf en af
hedningarna, är lian tacksam att veta
att Gud skänkte hedningarna evigt lif:
och dorom skrifver han till en vän som
delar samma sympatier. Tillochmed om
det icke existerat någon skilnad i åsig-
ter emellan judarno och hedningames|
kristna, hvad beträffar lagens fortfaran-■
de underlydande, skulle han dock hafva
visat ett icke mindre lifligt intresse för
don stora sanningen att genom Kristi
blod utgjutits välsignelse öfver den
monskliga racen på hela jorden; en
religion läggande basis för en ny men.sk-
lighet och bestämd att under sitt fort-
skridande i ett heligt broderskap förena
menniskor, ägnade en fader i himlen
och ett hopp om frälsning. Intet un-
der att en sådan sanning uppväcker
entusiasm! Kunna vi ej tänka oss en
hedningamos kristen bekant med den
apostoliska kyrkans historia från dess
första upprinnelse i Jerusalem, till dess
spridning öfver Asien och Europa, föl-
jande dess säkra framgång, behållande
i sigte dess yttersta bestämmelse som
en religion för hela jorden och utan att
dorvid hafva förelagt sig något annat
mål än just förtäljandet af denna un-
derbara historia?
Angående fjerde evangelium vilja vi
endast i korthet framställa hvad som
kan kallas dr Baurs hufvudargumcnt emot
Johannes författarskap, baseradt å inre
bevis. Det är taget från detta evan-
geliums christologi.
Den åsigt om Kristi person, hvilken
framgår derutnr, anses vara alltför ut-
vecklad för att kunna tillhöra en skrift
härrörande af en apostel. Baur igen-
finner i nya testamentet tre bestämda
lärotyper, af vigt för kristendomen i
allmänhet. Den första är den, enligt
hvilken kristendomen helt enkeltär för-
andligad judendom och Jesus Messias,
Guds Son i messiansk mening, vid sin
död grundliiggare till ett nytt förbund
till .syndernas förlåtelse. Denna typ
representeras af de synoptiska evangeli-
erna och isynnerhet af Mattheus. Den
andra utgöres af den, hvarigenom kri-
stendomen står i opposition mot lagen
och der Kristus blir icke blott Messias
men församlingens herre, på en gång
föremål för tro och dyrkan och dock är
intet mer än menniska, en gudavorden
man, den andre Adam, den andliga, him-
melska menniskan. Detta är den pau-
linska typen af christologien. Den tre-
dje slutligen, är den, i hvilken opposi-
tionen emellan lag och evangelium upp-
löst sig och de båda uppgått i en högre
förening samt Kristus upphört att vara
en blott menniska eller egentligen en
monniska alls, men som Logos är iden-
tifierad med Guds absoluta väsonde. Det-
ta är typen af fjerde evangeliets chri-
stologi och som det högsta samt mest
framskridna måste det, såsom man ock
antager, hafva kommit sist i vittnes-
bördens följd. Först en ebionitisk Kri-
stus, sedan en paulinsk, derefter en
psoudo-Johannitisk — detta är ord-
ningen ; och detär att antaga det aposteln
Johannos liksom alla de olfva måste hän-
föras till don tidigare ehionitiska pe-
riodon.
j Vi erkänna" icke tillförlitligheten af
jofvanstående framställning, isynnerhet
ihvad angår den paulinska christologien.
jMen utan att ingå i vidare relationer,
kunna tvenne frågor göras med afseen-
de a dessa tre typer:
1. — I hvilket förhållande stå de till
Kristi egna yttranden angående honom
sjelf?
2. — Om vi antaga en gradvis till-
vext i föreställningen om Kristi person
i nya test., för oss det högsta stadium
nödvändigt framom apostoliska tidsål-
dern?
Att börja med, komma enligt anhän-
garne af Tiibingska teorien Kristi egna
yttranden att tillhöra den minst utveck-
lade typen. Vid denna förutsättning
anmärka vi att den kringgår sjelfva huf-
vudfrågan som är denna: är kristendo-
men öfvernaturlig? Är Kristus en gudom-
lig varelse? Om han är det, såsom den
universala kyrkan antager, då är det
äfven högst troligt att han yttrade så-
dana ord om sig sjelf, som dem vi fin-
na i det fjerde evangelium. Han kan
dock fråga hvarföre de finnas endast
der? Svaret blir att författaren tillfjer-
de evangelium nått en djupare uppfatt-
ning af Kristi lära. Vi äro ej tvung-
na antaga, att emedan Jesus undervi-
sade i så djup kunskap om sig sjelf,
som den vi återfinna i fjerde evangeli-
um, den derföre genast måste hafva blif-
vit fullt förstådd eller lika uppfattad af
alla som hörde honom. Det är ganska
naturligt att af dem som hörde Jesus
tala om sig sjelf, än som menniskones
son, än som Guds Son, några skulle be-
trakta honom hufvudsakligas från den
menskliga, andra från den gudomliga
sidan.
Hvad den andra frågan angår, kunna
vi antaga att christologien inom apo-
stoliska generationen omfattade detfjer-
de evangeliets utvecklade form? — vi
göra följande anmärkningar. Låt oss
förutsätta att alla lärjungar voro lika
mycket andligt begåfvade, samt att den
i deras skrifter märkbara olikheten här-
rörde af olika uppfostran, lefnadsom-
ständigheter och tidens inverkan. Till-
ochmed oaktadt detta antagande är det
mycket troligt att det fjerde evangelium
härrör af aposteln Johannes. Enligt den
tidigaste kyrkans traditioner, lefde han
till nära slutet af det första århundra-
det; hans evangelium skrefs senare än
alla andra och mycket senare än Pauli
epistlar. Hvad under att vi i ett evan-
gelium, skrifvet i en så långt framskri-
den tid, finna ett drag af "gudaktighe-
tons hemlighet," icke blott mera omfat-
tande än de synoptiska evangeliernas
utan ock Pauli? Senast nedskrifvet kun-
de författaren tillgodogöra sig deras tan-
kar, som skrifvit före honom. Emedan,
som vi sett, den förmodade antagonis-
men emellan Paulus och de elfva icke
är väl grundad, kunna vi föreställa oss
Johannes, med sympatiskt sinne, ge-
nomgå Pauli skrifter och erhålla mak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
