Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o VI. 7
tig påverkan deraf. *) Dessutom måste,
oafsedt det direkta inflytandet af Pauli
skrifter, det indirekta inflytandet af hans
tankar, fortplantade inom kyrkan, tagas
med i beräkningen såsom lifvande evan-
gelintens sinne och drifvande honom att
öfvertänka Kristi ord, utur hvilka kunde
dragas läror om Kristi person, högre
till och med än Pauli egna. Det är
derföre på Intel sätt omöjligt att å ena
sidan, de troendesalltmertillegnade vörd-
nad för deras frälsare och Herre samt
otrons eller den falska trons motsägel-
ser å andra sidan, förmådde aposteln
Johannes att utveckla fulla betydelsen
af meningen med benämningen: Guds
Son, livilken vid en tidigare period liade
förblifva i ett outveckladt sta-
dium; att utveckla det icke hufvudsak-
ligast genom spekulativ reflexion utan
förmedelst erinflrfgar ur Jesu ord, ytt-
rade vid omständigheter lika dem för-
fattaren genomgick, nemligen gentemot
otrons motsägelser. (Forts.)
En missionsresa
till Ryssland,
En svensk broder, som i början på
årot företog en missionsresa till Ryss-
land, lemnar derom i tidningen "Kris-
tianen" en intressant skildring, ur
hvilken vi taga oss friheten anföra föl-
jande:
Till svar på uppropade Macedoniska
rop från Kyssland beslöt styroisen för
"Evangeliska Traktat Sällskapet" sist-
lidne januari, att en af dess tjonstemän
skulle med första företaga enraissions-
resa till ofvannämnde land. Det knappa
utrymmet tillåter oss ej meddela mer
än några strödda anteckningar från
donna resa.
Under vår vistelse i St. Petersburg
hado vi förmånen att offentligt förkun-
na evangelium för ganska talrika åhö-
rare, oaktadt stora hinder läggas i vä-
gou dérför från myndigheternas sida.
Do troende på denna plats äro mycket
trängda ocli tryckta och blifva det mer
och mor.
*) Don iirudc förf:B resonnemang i denna
punkt — de påverkande orsakerna till Jo-
evangeliets innehall
— kunna icke
af oss delas, RSral och främst emedan de
bortförklara den direkta inspirationen af
detta evangelium, som devigenom blir en
produkt af teologiskt skarpsinne, och för
det andra emedan det icke genm \\r tänk
barl alt Apokalypsens gynnade författare,
lärjungen som Jesus älskade, skulle be-
höfva stå i skuld hvarken till Paulus eller
någon annan för sin uppfattning af den
dyrkade Mastaren, om hvars gudomsväsen-
de han, minst af alla. torde behöft under-
visas. Ititl.
Trots det rådande förtrycket finnes
det ej så få lefvande kristna äfven bland
ryssarne. De äro strängt förbjudne att
offentligen samlas till gudsdyrkan eller
utöfva någon slags verksamhet eller, för
öfrigt, ens finnas till. De måste der-
före i största tysthet samlas i små grup- j
per här och der i husen för att gemen- j
samt uppbygga sig på sin allraheliga- i
ste trosgrund. Man försättes vid en
dylik sammankomst till denäldsta krist-
na tiden, då de kristna under det ro-
merska väldet samlades i smyg under
nattens stillhet i den djupa skogen, i
den undangömda grottan eller i kåta- \
komberna för att anropa sin frälsnings
Gud för sig sjelfva och sina förföljda
trosbröder, som försmäktade i fängelse
eller irrade omkring i landsflykt. Sedan
man samlats, sjunges några sångverser,
såsom "Trygg i min Jesu armar", eller
"Jesu, du min själavän", hvarefter man,
eftersom Anden manade, don ene efter
den andre uppläste ett stycke ur Guds
ord, ledde i bön, uttalade några för- j
maningens, väckelsens eller tröstens
ord, hvarefter Jesu döds åminnelse fi-
rades. Det var rörande att se och höra
dessa troende af de mest skilda yttre
stånd och vilkor, från drengar och pi-
gor till furstliga personer, gemensamt
bekänna och tillbedja, prisa och lofsjun-
ga sin Herre och Frälsare i hjertans
onfaldighet. Dessa kristna ådagalägga,
både i lif och bekännelse, att de helt
lefva med och för sin Herre och Fräl-
sare, som lefde och dog för dem, ochi
för hvilken äfven de äro beredde att
offra och lida allt. Också hafva redan
några af dem för Kristi namns skull
blifvit landsförviste, andra kastade i
fängelse, andra åter inspärrade inom
klostermurar — hvilket är långt fruk-
tansvärdare än fängelse — andrahafva
blifvit förvista till Sibirien och återi
andra hafva spårlöst försvunnit utan att
•
man lyckats få veta hvad förföljarno j
gjort med dem. När man med djup bo- i
dröfvolse ser, huru verldslikställighet i
och formväsende tilltaga bland troende
i andra länder, då är det trosstärkande
och upplifvande att se dylika bevis på
sann och lefvande kristendom ocli hvad
den ännu förmår.
.Från St. Petersburg reste vi till
Estland, der vi besökte flere olika
platser, och öfver allt hade vi rikliga
tillfällen att förkunna frälsningens evan-
gelium för stora åhöiareskaror. Hvar-
ken resorna eller sammankomstlokalerna
voro alltid synnerligen beqväma. Vi
fardades eftor häst eller till fots om-1
kring 30 mil i mycket stark köld.!
Ofta var luften under sammankomsterna
alldeles förpestad, så att dörrar måste!
öppnas, och den stränga kölden rusade;
in och orsakade oss svår och upprepad.{
förkylning. Stora behof efter att höraj
frälsningens evangelium förspordes öf-’
verallt. En stor väckelse öfvergick för
några år sedan denna provins, men på
många ställen har den ledt till de sorg-
ligaste svärmerier, i följd af folkets
stora okunnighet och förtryckta ställ-
ning. Utom svärmeriets yttringar i
religiöst hoppande och dansande, famil-
jebandens upplösning och djurisk sam-
manlefnad m. m., framträder det på
andra ställen i ensidiga och farliga
läroriktningar. Sålunda hade några tro-
ende börjat omfatta adventistiska och
rationalistiska åsigter. De yrkade på den
judiska sabbatens firande, förnekade till-
varon af en djefvnl eller englar, påsto-
do att de ogudaktige såväl som späd-
barnen förintas, att Kristus icke är Gud
o. s. v. Desse hade också lärt sig de
vanliga förmenta bevisen för dylika å-
sigter ocli förstodo att i tvetydiga och
förtäckta ordalag framställa dem. Det
är sorgligt, att meriniskorna mycket
lättare omfatta och tillegna sig villfa-
relsen än sanningen.
Det andliga mörkret i denna provins
är så stort att detpå vissa ställen grän-
sar till fullständig hedendom. Så t. ex.
offras ännu på vissa orter både mat,
dryck och blod åt andeväsenden eller
hedniska gudomligheter. Dä Estland
stod under Sverige, voro dylika offer
förbjudna; men sedan dess hafva de
änyo lefvat upp.
På ön Vorms, hvars invånare tala
svenskt språk, något liknande fornnor-
diska, har evangelium på ett härligt
sätt bevisat sin omskapande kraft. Det
redskap, som Herren hufvndsakligen
användt till att utföra sitt verk här,
missionären
—m, är, menskligt taladt,
ett mönster af hvad en missionär bör
vara. Om dagen undervisar han bar-
nen, om aftonen predikar han i byamc
eller gör besök i hemmen. Ha7i icke
blott predikar för folket utan äfven
undervisar dem om ordning, snygghet
och sparsamhet i det yttre. Också har
hela ön genom hans verksamhet blifvit
helt och hållet omskapad. De samman-
komster, vi här höllo, voro talrikt be-
sökta af mycket uppmärksamma åhörare,
bland hvilka många voro mycket allvar-
liga troende.
På hemresan stannade vi 2 veckor i
Finland, och derunder hade vi samman-
komster nästan hvarje dag, stundom
flera gånger dagligen, för i allmänhet
talrika åhörare.
I Helsingfors bereddes oss en ange-
näm öfverraskning. Just som vi andra
qvällen efter vår ankomst stodo i be-
grepp att gå till hvila, öppnades dör-
ren till vårt rum, och en man inträdde,
sprang emot oss och slöt oss i sin
famn. Sedan vi hemtat oss efter öfver-
raskningen, frågade vi hvem det var,
och fingo till svar, att det var en f.d.
elev i vår söndagsskola. Vi hade för-
lorat den forne söndagsskolgossen ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
