Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 14.
6
glömmer då man dömer så, att i deni
mon själar blifva frälsta ocli helgade,
följaktligen befriade ur satans slafyeri,
fienden måste rasa. Herren använder
entusiastiska själar i ordets sanna be-I
tydolso: Gud i dem; och huru de än j
må synas i inonniskoögon, igenkänner
motståndaren Guds inneboonde samt j
beväpnar sig dereftor. Han öfverlein-
nar stenar och jernbojor till de gröfre,i
stympnings- och släckningsredskap till
’
do finare eller mera sofvando sinnena,
spetsar och dolkar till teoriens män,
hån och spe till denna verldens vise
samt hviskningar och förtal åt alla dem ,
som vilja begagna dem. Man må, såI
godt man förmår, söka vakta dörrar,!
ord, handlingar, talarestol, predikstol!
eller penna
— så snart det gudomliga
verket, -jälars frälsande och lifvet i
Gud begynner, skall fienden utsända
sina legioner. Endast de som äro till-
freds med mensklig organisation, men-
niskoverk och kraft, de der ytligtupp-
föra sin byggnad af föga eller intet
genuint material, komma undan för godt
köp. I en eller annan form passar detta
in Båsom allmän regel och ropet på o-
försigtighet nedslår modet hos alla som
frukta menniakor, eller som oerfarna
befinna sig midt inne i kampen. Vi
erhira oss härvid lifligt den våldsamma
kamp, de nu så blomstrande Mc All statio-
nerna för några år tillhaka genomgingo.
Don bekanta Wosleyanska Evangeliska
missionen, ledd af pastor Gibson, har
nu sju stationer i och omkring Paris,
utom andra i Brussol, Samt Malö,
Kouen och dess omnejder, jemte ott
med framgång skött arbetsfält i Ha\ re ;
dess organ är La Bonne Nouvelle.
Ett annat intressant arboto, blott li-
tet omtaladt, är ’Evangeliskamissionen
fur arbetsklassens qvinnor’, mödrarnes
möten och bibelklasserna, hvartill Mc
All missionens frikostige stiftare lånar
salar ät fru Dalencourt, hvilken femton
år stått i spetsen för detta af henne
stiftade välgörenhetsvork.
Vi hafva sällan hört en mera röran-
de historia än den om en stackars qvin-
na som, djupt inne i Pariser-lifvets
kända synd, slutligen nödgades "rifva
nt sitt högra öga" och lemna sina for-
na sällskapen Donna qvinna bönföll en
dag att fru Dalencourt ville besöka en
sjuk qvinna å hospitalet; hon låg döen-
de, förtröstande på sin Frälsare, men
hyste stor längtan att höra sjungas:
"Trygg i min Jesu armar". Hvem hade
då fört henno till detta fridfulla själs-
tillstånd? Den qvinnan som varit en
syndorska. — Och hvem var den döen-
de sjelf? Den förskjutna hustrun 1 Dot
var då synderskan, tärdaf samvetsqval,
uppsökt den döende hustrun, för att
för henne bekänna sig vara don som
tillfogat henne skymfen, som besöket
slutade mod bådas frälsning. Begrafnin-
gen var högst karakteristisk. "I afsigt i
att spela sin hustru ett sista spratt"
—■
han hade för sexton år sedan öf-
vergifvit henne, lät mannen ordna en
romersk katolsk begrafning; den
prote-i
stantisko pastorn, i
. tid underrättad,i
undvek kollision med katoliken. Tvenne
damer från raödrarnes mission, den ena
fru Dalincourt, väntade lugnt vid graf-
ven tills ceremonierna voro förbi ocli
tilltalade därefter den stora mennisko-
massan, en del ditlockade af sympati,
andra af nyfikenhet. Man lyssnade and-
löst till orden och bönerna; den dödas
favoritsång sjöngs, hvarefter passande
traktater utdelades bland den synbart
rörda hopen.
De hinduer, major Tuckor vid fräls-
ningsarmen medfört från Indien, talade
på sin väg till den internatinnela kon-
gressen i England. 200 pers. voro med
kort inbjudna till mötet. Åhörames
hjertan värmdes mäktigt af några grå-
hårige Pariser-arbetare som i sanning
pröfvat lifvet och som nu, fulla afinre
lycka, med djup känsla buro sitt vit-
nesbörd, jemte arbeterskor som lidit
länge af synd och sorg; vidare af de
fulltoniga chörerna, samt asiaternas lif-
ligt intresserande ord, hvilka buro per-
sonliga vitnesbörd samt i orginela kraft-
fulla satser uppmanade till "fullkomlig
helgelse i Horrens fruktan". Pastor
Vernier och dr. Challand från Geneve
lemnade äfven bidrag till vitnesbörden
om Guds makt att frälsa samt behålla
i det nya lifvet dem som förtrösta på
honom. Mötena förflöto lugnt och myc-
ket sympatiskt var intrycket. Synbar-
ligen äro dessa möten för folket, som
pastor Vernier uttryckte sig, "just livad
de behöfva
— en påtaglig realitet, —
och af behofvet påkallade’. Allt utan-
för var äfven lugnt. Arméns väg i Pa-
ris kan betecknas: hånad, bespottad,
men dock erkänd.
Majmötena för de skilda protestanti-
ska sällskapen äro öfver, likaså de all-
männa pastoralkonferenserna som alla
erkände att: lif, lif var det som behöf-
des. Prikyrko pastoralkonferensen hade
som ämne frågan : "Skall evangelii för-
kunnande under närvarandeförhållanden
medföra verldens omvändelse"?
Vi tro att det är törsta gången äm-
net om kristendomens allmänna förne-
kelse och Menniskoncs Sons återkomst
i herrlighet att regera sitt rike dis-
kuterats vid dessa möten. Ett annat
ämne var "Söndagsskolan och livad som
bör läras der". Svaret blef: "Frälsning;
för barnen till Kristus, lemna biblisk
historia och katokes till mera passande
tillfällen".
Traktatsällskapet liar utdelat omkr.
277,000 traktater samt står i begrepp
att trycka predikningar som traktater,
dot man med stor framgång giir i Tysk-
land.
Pharaos hus i Taphanes.
Intressanta meddelanden om en upp-
täckt, gjord af agenten för det Egypti-
ska fornforskningssällskapet, hafva ny-
ligen varit synliga i Times. Mr Plin-
ders Petrie har funnit läget af det pa-
lats i Egypten dit Jeremias fördes åt-
följd af de båda prinsessorna, döttrar
till Zedekiah. Till sin förvåning fann
han, dä han frågade sina arabiske fö-
rare hvad platsen kallades, att den in-
till våra dagar burit namnet: "El Kasr
el Bint ol Yahudi’ — Judens dotters
slott". Nedangjorda utdrag låta tyd-
ligt vigten af denna upptäckt fram-
träda:
I det ensligaste, torraste hörnet af
nordost Deltat har gjorts en mycket
besynnerlig och intresseväckande upp-
täckt. I ett land, hvarest föregående
forskare funnit endast tempel och graf-
var — monnmenter öfver en förgången
religionsknlt, samt en utdöd nations
grafvar — har mr Flinders Petrie träf-
fat på ruinerna till ett kungligt palats.
Och det icke ett palats af den tvifvel-
aktiga förhistoriska byzantinska sorten,
utan af genuin, högeligen anmärknings-
värd struktur, otadelig härkomst samt
intagande sin gifna plats i de fyra stora
nationernas historia. Med ett ord, den
lycklige upptäckaren af Naukratis har
under de sex a åtta sednaste veckorna
arbetat på en stor jordvall, eller en
grupp af jordvallar, kallade Tell De-
fenneh och af Egyptologer samt histo-
rici längesedan identificerado med de
grekiske författarnes "Pelusiske Daphnre",
och bibelns "Taphanes". Här har han
påträffat ruinerna af sjelfva det palats
till hvilket, såsom berättelsen i Jere-
mie profetiebok lyder, (kap. 43) Joha-
nan, Karoahs son, åtföljd af alla liär-
höfritsraannen och de "qvarblifna i Juda"
förde Zedekiahs flyende döttrar, under
det han sjelf, från tronen afsatt, lefde
som en stympad fånge i Babylon. De
hebreiska prinsessornas ftygt ägde rum
omkr. 585 f. Chr. under Ua-ab-Ba, den
20:te af Egyptens dynastier, den He-
breerne kallade Hophra och Grekerne
Apries. Farao emottog dem med gäst-
vänskap. Åt den stora massan af de
judiske emigranterna upplät han lands-
sträckan från Taphanes till Bubastis,
under det han åt Zedekiahs, sin forne
bundsförvandts, döttrar anvisade detta
kungliga residens, hvilkot bibeln be-
nämner: "Faraos hus i Taphanes".
Apries (Hophra) leder oss till 591 —
570 f. Chr. och till don tid då Zede-
kiahs döttrar nödgades fly. Måhända
tillade den egyptiske monarken sednare
några af de yttre rummen i "Kasr" för
den dem åtföljande sviten; ty alla liär-
höfvitsmän, ädlingar, prester och hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
