Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 14.
8
bästa för deras välfärd i detta och det
tillkommande lifvet".
Fröken Hedenström begagnar sig af
hvarje tillfälle, som stårhenne till buds,
att göra hemmet till ett verkligt hem
för de hemlöse sjömännen och hålla
dem skadelösa för njutuingarne i syn-
den. Huru mången sjöman har ej med
barnslig glädje fröjdat sig åt det jul-
träd, som år efter år tändts för honom
i "Sailor’s Home" den minnesrika jule-
qvällen. Eedan många veckor före denna
högtid erhöll fröken H. bref från mån-
ga af sina "gossar" på det vida haf,
som bådo henne ändtligen gömma något
åt dem från julafton, ifall de ej skulle
hinna fram i tid. Hon fick på detta
ris många beställningar på julklappar,
långt innan hon ännu fått en enda åt
dem. Men hon oroades ej, hon visste,
att de skulle komma. "Jag har bedt
min himmelske fader förse mig", sade
hon, "och hans förråd öfverflöda, det
vet jag, på allt hvad jag kan önska
för mina sjömäns julträd". Hon fick ej
endast tillräckligt, utan var äfven i
stånd att utdela något bland de fattiga
i sin närhet.
Julaftonen inbjöd hon alla skandina-
viska sjömän, som hon kunde finna, att
tillbringa aftonen i sjömanshemmet. De
kemmo alla, vanligen till ett antal af
mellan två och trehundra, ty hvemkan
motstå inbjudningen till en äkta nordisk
juleqväll! Fröken H. och hennes vän-
ner begagna sig af tillfället, sedan sjö-
männen äro samlade och blifvit undfäg-
nade ur ett rikligt förråd, att påminna
dem ’mi denna välsignade aftons bety-
delse, och på sitt eget språk höra de
drii fröjdfulla englasången upprepad:
’Ära vare Gud i höjden, frid på jorden,
till människorna ett godt behag", som
mången sjöman ej hört, sedan han, som
ett lyckligt barn, stod vid den tända
julgranen i fädernehemmet i Norden.
Många glada sånger klinga, under det
ljusen glimma i den stora gran, som
hvarje ar skänkes hemmet af en vän
och prydes med allt, som kan fröjda
ögat. Vid julgåfvornas utdelande erhål-
ler sedan hvarje sjöman tre sådana ef-
ter det nummer, han erhållit. Dertill j
fordras ju ej så litet, och till ledning j
för dem, som möjligen skulle vilja egna
en ledig stund åt beredandet af en så-
dan julgåfva, vill jag nämna nägra sa-
ker, hvarpå sjömännen sätta stort värde,
och som kunna vara dem till nytta un-
der de långa sjöresorna: allehanda slags;
strumpor, stickade ylleamier eller tröjor,
lätta mössor, stickade eller virkade,
små syotuin eller väskor, innehållande
nålar, tråd, knappar m. m., saxar eller
knifvar, böcker, tidningar, blomsterkort
eller skrifter. De som vilja bidraga här-
till, skulle, tror jag, känna sig mer
än belönta, om de såge sjömännens
glädje och tacksamhet. Det är så ovan-
ligt för dessa, att någon med kärleks-
full omtanke tänker på dem, arbetar
för dem och bereder dem en så glad
afton, då intet saknas, som kan på-
minna om hemlandet, ej ens de nordi-
ska favoriträtterna, lutfisk och gröt
Mången säger sig ej kunna minnas eu
sådan högtidsdag på många år. Sätt
dig in i deras känslor och föreställ dig
skilnaden mellan att tillbringa julafto-
nen i ett verkligt hem mot att vistas
ute på de smutsiga och mörka gatorna,
öfver hvilka Londondimman hänger tjock
och ogenomtränglig, eller än värre inne
bland stojet och larmet på värdshuset.
Äfven sommartiden söker fröken H.
att bereda sina sjömän en glad dag, i
det hon en eller två gånger tar dem
alla med sig ut på landet, der dagen
tillbringas i den härliga skogsluften,
fjerran från Londons rök, dam, buller
och bråk. Hvilken njutning för dematt
se den friska grönskan, höra fågelsän-
gen och upplifva sin färdighet att klättra
i träden m. m. Hur gladt ljuda ej de
svenska national sångerna derute i den
fria naturen! Den gamla vördnadsvärda
Epping Porest tycker man skulle tvin-
gas att upprepa ekot. Säkert är, att
minnet af de lyckliga timmar, våra sjö-
män tillbringa derute i de stora ekar-
nes skugga, länge skall qvarblifva i
deras hogkomst likt en solig ljuspunkt
bland mörka moln.
Det bästa vittnesbördet om detta hem
tror jag sjömännen sjelfva aflägga. Om
du talade vid dem, skulle du få höra,
huru de uppskatta det. De skulle säga
dig, huru de vänliga ord och den kär-
leksfulla behandling, de första de rönt
kanske på många år, rörde och fröjdade
deras hjertan. Det salighetens budskap
och de enkla, tilltalande sånger, de fm-
go höra i hamnen, påminte dem om en
moders böner och återkommo med för-
dubblad kraft till deras själ under de
långa, ensamma nattvakterna i storm
och töcken. För det mesta måste de
ledas steg efter steg till att föra ett
bättre och hederligare lif. Vi kunna ju
ej begära, att den, som aldrig förut
bott i ett ordentligt hem eller rönt
kristligt inflytande, på en gång skall
öfvergifva synd och last, innan någon
verkligen visat honom något bättre.
Det finnes ej en enda af alla de tusen-
tals sjömän, som uppehållit sig i hem-
met, som gått tillbaka till sina forna
usla tillhåll. Mången dock, som der
visade sig döf för hvaije förmaning och
ej ens ville lyssna till afton- och mor-
gonbönerna, kunde dock ej afbålla sig
ifrån att läsa de bref, som tillsändes
honom i hamnarne och påminte honom
om hvad han glömde under sitt lif i
synden: en frälsares kärlek, som söker
det förlorade. Den kristne sjömannen
vill gerna höra från detta hem då och
då, och hans moderliga vän uppfyller
’■denna hans önskan och sänder honom
emellanåt bref, uppfyllda afkärleksfulla
råd och varningar, uppmuntrande ho-
nom att vara sin himmelske Konung
trogen och oförskräckt visa sin fana och
bekänna Kristus, hvar han än är. Till
huru stor välsignelse dessa bref hafva
varit skall först varda kändt på den
stora dagen, då ej ens en bägare kallt
vatten skall förgätas. (Ports.)
Tålda stycken af Sppi.
I.
Försmak af himmelen.
Är det för oss möjligt att veta nå-
gonting om vårt himmelska hem? Har
det menskliga förståndet makt att in-
tränga i det tillkommandesland, hvarest
Guds folk hvilar för evigt? Vår fråga
mötes såsom det synes af ett bestämdt
nej. — "Hvad intet öga sett och intet
öra hört och uti ingen menniskas hjerta
stiget, är, det hafver Gud beredt dem,
som Honom älska" (2 Cor. 2: 9.) Om
vi stannade vid dessa ord måste vi gif-
va upp all tanke på att härifrån skåda
"det goda landet och Libanon" (5 Mos.
3: 25), men vi gå med apostelen vida-
re i vår text och tillägga: "Men oss
hafver Gud det uppenbarat genom sin
Ande’. Det är således möjligt att få
kasta en blick bakom förlåten; Guds
Ande kan för ett ögonblick draga den
åt sidan och låta oss få en glimt, om
ock på afstånd, af denna outsägliga
herrlighet. Jorden eger ännu sina "Pis-
gas" höjder (5 Mos. 34: 1), från hvars
topp det himmelska Canaan kan skådas;
det finnes heliga stunder, då molnen
och dimmorna jagas undan och solen
skiner fram i sin kraft, och då våra
ögon, befriade från deras naturliga
dunkelhet, kunna skåda något af detta
fjerran land och förnimma litet af den
glädje och salighet, som står Guds folk
åter. Genom den Helige Ande gifves
det dem redan nu under tider af salig
gemenskap erfarenheter, fröjder och för-
nimmelser, hvilka liksom bringa him-
melen ned till dem och göra dem istånd
att i någon liten mån för sig förverk-
liga, hvad sjelfva himmelen måste vara.
Lärdomar för hjertat.
Vi kunna icke lära någonting af e-
vangelium, utan att vi erfara dess san-
ningar. Det är många kunskaper, som
kunna läras uti hufvudet, men kunska-
pen om den korsfäste Kristus kan en-
dast läras af hjertat.
Åbo, G. VT. Wilén <t Co:s boktryckeri, 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
