Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ockLIF
Religiös Tidskrift för Finland.
Måndagen den 2 Augusti.
Ringen sluter sig,
Sedan mindre än femtio år tillbaka
försiggår under den bildade verldens
blickar, ehuru endast följdt med in-
trosse af de lärde och de kristne, ett
skådospel, som i storartadt, spännande
innehåll och graphiska situationer sö-
ker sin like inom historiens ram. Flik
eftor flik af den slöja, som hvilat öf-
ver forntiden, lyftas efterhand. Graf-
varna gifva igen sina döda efter årtu-
sendens långa sömn; de stå upp och,
oliuni liingesen förstummade, bära vitt-
nesbörd om sig sjelfvo och den tid,
som ammat dem. Palatser, det ena
markeligare än det andra, framträda ur
Ökensanden, öfver hvilken för sekler
karavanen trådt sin ödsliga färd. Min-
nesmärken efter forntida eröfrares se-
gertåg upptäckas, der ännu i går be-
duinon uppslog sitt tält, och hela bi-
bliotek af förhistorisk litteratur, skrif-
von på Bten, lera och papyrus, bringas
plötsligt i dagen. Isynnerhet, under
senaste tid har den ena märkvärdiga
upptäckten aflöst den andra och med
Btigande intresse följer nian numera
hvarje den minsta tilldragelse.
Tv del skadespel, som här bit för
bit upprullas för blicken, äger on bär-
vidd högro och betydelsefullare än blott
det vetenskapliga intresset. Nutiden
har under tingens kretsgång blifvit
bragt i dirokt beröring mod forntiden.
Försynen smider länk vid länk i den
långa kodjan af monsklig tillvaro, och
redan skymtar man don som skall för-
ena ändpunkterna och afsluta verket.
Ju närmare forntiden rycker oss, desto
tydligare höra vi ljudet af röster, va-
pongny och hofvarnas dån öfvor fälten.
Vi se konungarna stiga upp, förande
sina härar till strid, se jättestäder ut-
breda sig, der hyänan sökte sitt hem-
vist, se palatser, konstverk och en
vördnadsvärd kultur allt tydligare af-
teckna sina former. Snart skola vi
vara midt inne i dessa verldar. Vi
skola so dem för oss, kunna taga uppä
dem och höra deras tusenstämmiga rö-
ster ropa högt sitt vittnesbörd om den
evige Andens gång genom tiderna. Nu-
tid och forntid uppgå i hvarandra; de
behöfva ej seklernas tröttande omväg
för att nås, ty Gud har fört dem till-
samman inför sig. Egyptens, Baby-
lons och Assyriens urgamla civilisation
ligger utbredd framför oss lika tydligt
som det kejserliga Komas. Sanherib
och Tiglat-Pileser, Nebukadnesar, Cy-
rus och Farao tala till oss så att säga
ansigte till ansigte, förtäljande i sina
egna ord de bedrifter, i hvilka de sjelfva
togo en så verksam del; och vi känna
t. o. m. formen på de bokstäfver, hvilka
Esaias och Jeremias nyttjade för att
uppteckna sina profetior.
I sanning, stå vi icke inför en stor-
artad vändpunkt i slagtets historia,
desto mera betydelsefull som den lång-
samt afslöjat sig och nalkats oss utan
buller! Verlden i allmänhet har endast
lånat den en flyktig uppmärksamhet,
utan att kunna eller vilja se den hand,
som hållit trådarna och styrt händel-
sernas lek. Men den kristne bör dessa
ting endast mana till större trohet och
vaksamhet.
Allt sedan detta århundrades början
har den Heliga Skrifts trovärdighet
blifvit bittert antastad på den hufvud-
sakliga grund, att dess berättelser icke
affattades samtidigt med de händelser,
för hvilka do redogöra. Bevis härför
Notiser och koinmentarier 4.
I ’■’’ ’’si Eimß •.*■• I Alliansmötel iTammerfors (forts.’) .. 5.
Wv^
’ Wm 1 En blick på skandinaviska sjömanshem-
met
’
i London, af A. B—g .... 7.
har man trott sig finna, l:mo, deruti,
att dessa berättelser gifva vid handen
en otroligt utbildad civilisation, som
icke stämmer öfverens med de klassi-
ska författarnes skildringar, samt 2:do,
emedan skrifkonsten var så litet be-
kant eller använd bland judarna ända
tills kort före den babyloniska fången-
skapen. Men båda dessa argument
hafva blifvit öfverändakastade genom
upptäckten och dechiffreringen af forn-
tida monument i Egypten och vestra
Asien, deder höjt öfver allt tvifvol de
bibliska böckernas trovärdighet, ända
in i de minsta detaljer, samt ådagalagt
tillvaron af en utbildad litteratur från
do äldsta tider. Dessa monument äro
af flere slag, såsom inskriptioner på
stenar, på cylindrar af lera, på tegel,
deder tjenstgjorde som böcker, samt på
offentliga ställen och bygnader. Äfven
identifierandet af dessa sistnämnda med
bygnadsverk, omtalade i Bibeln, bevisa
icke blott dennas tillförlitlighet, utan
äfven att förf. måste varit en person,
som sjelf sett och deltagit uti det han
beskrifver. Sådant var t. ex. förhål-
landet med det föV snart tre år till-
baka af Navillc upptäckta Pithom i E-
gypten. Derstädes funna inskriptioner
utvisa att den var en af de städer,
dem Israels barn bygde åt Farao för
att tjena till förrådshus för allehanda
säd; och vid genombrytandet af mu-
rarna i dessa sädesmagasin fann man
till sin förvåning att en dol tegel in-
nehöllo strå, men en del deremot icke,
sålunda på ett öfverraskande sätt inty-
gande sanningen af 2 Mose 5: 6—19,
om Faraos befallning att icke längre
gifva Israels barn strå vid tillverknin-
gen af tegel för de bygnader, de upp-
förde åt honom, en omständighet, som
är förklarlig endast derigenom att förf.
af 2 Mosebok sjelf lefde i Pithom på
N:o 15.
InnehB.il:
P-
Ringen sluter sig 1.
Efterdyningar från kyrkobyggnadsfrågan
i Helsingfors 2.
Några ord om troshelbregrtiigörelsen i Sve-
rige, af L. S 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
