Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 15.
8
som under månader ej smakat spirituösa.
Han var snart redlös, kastad på sin
följeslagares barmhertighet. Då vår vän
vaknade, fann han sig beröfvad hvarje
öre, till och med rock, väst, klocka och
kedja. Inom mindre än 12 timmar var
lönen för nitton månaders sträfvan för-
lorad. Han hade skrifvit samma dag
till sin hustru och sina barn, som med
glädje väntade honom hem, att han
skulle tillbringa vintern hos dem, ty
han hade förtjent "bra med pengar1.
Men nu ? Har du, min läsare, någon-
sin varit i en sådan ställning? Skulle
du förvånats, om en sådan man begått
sjelfmord, ty han visste intet omKristi
kärlek. Ack nej! Gud lät dock denne
man mista sina jordiska skatter, på
det han skulle vinna himmelska. Utan
skydd, utan föda, beröfvad äfven sina
timmermansverktyg, stod sjömannen öf-
vergifven på gatan, i förtviflan nästan
beslutande sig för att afhända sig lif-
vet. Kämpande med sig sjelf satte han
sig ned på en trappa, och härifrån led-
dos han in i Guds rike. Fröken Heden-
ström gick förbi honom på återväg från
sitt möte vid "Stranger’s Rest", hon
förstod, att han var en sjöman afkläd-
seln och läggande sin hand på hans
axel sade hon: "Hvad är det för fel
med or, hvarför sitter ni ute i regnet?
Kom hem med mig tillsjömanshemmet.
sa skall jag ge er en kopp varmt te’,
ty ni darrar ju af köld". Han tvekade,
han kunde ej tro, att någon ville vara
hans vän, men till sist gaf han vika.
Innan de iippnåti "hemmet", hado hon
hört hans sorgliga historia och i gon-
jräld sagi honQm "det gamla kära ordet
om Jesus och Hans nåd". Under afton-
bönen grei han som ett barn och, pri-
sad vare Herren, redan samma qy&Q
fann han frid för sin själ, och sedan
dess har han varit en sann Kristi ef-
terföljare. Innan veckans slut var han
åter ute pfl djupet, lycklig trots alla
sina missöden, för att ännu en gång
återvända med en sparpenning, som
denna gång blef bättre använd.
Sjömännens bref vittna om, huru
tacksarama de äro för det skydd och
den hjelp, hemmet lemnar dem. En af
dem skrifver: "Huru ofta tänker jag ej
på mitt "Hem", ljufva hem", emedan
jag der först fann Kristus. Hur skall
väl det hemmet bli, der ingen skiljs-
messa mer skall vara. — Ofta räknar
jag dagar och så timmar, tills jag får
komma "till hemmet’. En äldre kristen
sjöman sade en gång till mig: "Jag
har seglat så när kring hela jorden
och besökt de flesta hamnar, men al-
drig funnit något enda sjömanshem,
som varit likt dotta". Deri tror jag, att
han hade fullkomligt rätt.
Ej allenast de, som mottagit hjelp,
hafva vittnat om detta outtröttliga och
vidsträckta arbete, många af Herrens
hängifna arbetare i England hafva skänkt
det sitt fulla erkännande, såsom t. ex.
mr James Mathison, föreståndaren för
arbetet vid Mildmay, missionens varm-
hjertade vän mr Badcliffe, miss Mac-
pherson m. fl.
Men borde ej i första hand skandi-
naverna sjelfva understödja detta verk ?
Stå vi väl till svars med att låta frö-
ken Hedenström arbeta allena bland
våra sjömän i London? Skulle ej hen-
nes sträfsamma arbete kännas långt
lättare, om hon egde sina landsmäns
fulla sympati och medverkan? Det må-
ste kännas hårdt att, sjelf en främling,
arbeta ensam i ett främmande land,
medveten om, att i hemlandet mången-
städes betraktas med sneda ögon eller
likgiltighet. Låtom oss förena oss i
kärleksfull samverkan, hjelpa och upp-
muntra hvarandra, i stället för att ge-
nom orättvisa, mästrande domar lägga
sten pä bördan! Ehuru sättet verkty-
gen och framgången äro olika hos olika
personer, oga vi dock ett gemensamt
mål att rikta vår blick på och sträfva
till. Vi kunna ej ursäkta oss längre.
Vi hafva ej på långt när betalat vår
skuld till sjömännen. De tillhöra ju än-
nu oss och äro våra representanter i
fjerran land. Vi få ej skjuta skulden
ifrån oss med ett: "skall jag taga vara
på min broder?" Det finnes En, som
säger: Du skall det. Vill du ej en
gång få höra frän Hans läppar: "Jag
var främling och I härbergeraden Mig".
Matt. 25: 35. Gå då ej stolt förbi den
stackars sjömannen likt presten och le-
viten i liknelsen, haf medlidande med
jhonom likt samariten, och gör något,
ipå det ett "härberge" må öppnas ock
för honom, och ej hans blod ropa mot
: dig ifrån jorden. Vi måste, drifna af
|kärlok, sätta oss in i hans nöd, hans
svårigheter och behof, och i bönen fram-
lägga dem för vår himmelske Fader.
Sjömannen arbetar ju i viss mån för
oss och har lemnat hem och fosterland
för att förskaffa oss söderns rika gåfvor.
Hvem behöfver väl kallas att fatta
fäste på den säkra ankargrunden, om
ej sjömannen, som hotas af så många
faror på dot oroliga hafvet, som beredt
en förtidig graf åt oräkneliga seglare.
Han får ofta erfara, att det är endast
ett steg mellan honom och döden. Han
behöfver att blifva visad till den fasta
klippan och lära känna en allsmägtig
frälsare, på hvilken han kan förtrösta,
då döden blickar honom till mötes ur
dot brusande djupet eller han står en-
sam bland en skara råa och gudlösa
kamrater. Han behöfver vara väl väp-
nad till mången het strid, mången svår
frestelse, och har behof, om någon har
det, att någon gång höra en vänlig
röst och en deltagande vän, då lian
som främling far från ort till ort.
Låtom oss följa den bekante talaren
d:r Warnecks uppmaning att utvälja en
särskild gren af missionsarbetet såsom
vår, bedja för den, arbeta för den och
skänka den vårt odelade intresse. Hvar-
för ej välja sjömansmissionen? Om des-
sa rader, denna enkla skildring af ett
af denna missions arbetsfält lyckats
uppväcka något intresse derför, är dess
ändamål vunnet. Många invändningar
skola kanske göras mot livad den sökt
framhålla, men ransaka och se, huru
saken förhåller sig! Den som vill se
den i dess rätta ljus, skall se, att den-
na teckning ej är öfverdrifven. Hvarje
missionsarbete eger brister och fel, men
vi göra ej rätt att bortkasta dem helt
derför. Mycket, som vi ogilla på afstånd,
skulle förefalla oss af behofvet påkal-
ladt, om vi med egna ögon toge saken
i skärskådande. Jag har troget sökt
teckna hvad jag sjelf hört och sett vid
min vistelse vid sjömanshemmet, och
jag kan ej annat än vädja till mina
svenska bröder och systrar med en bön
för våra arma landsmän. Hvar och en
af eder frågar jag: Vill du ej göra
något för dem? Du har varit omgifven
af kärlek, trefnad och förmåner från din
späda barndom. Vill du ej låta sjömän-
nens nöd gä dig till hjertat och i din
ställning i lifvet begagna dig af de
tillfällen, som stå dig till buds för att
påskynda öppnandet af ett nytt, bättre
och mer ändamålsenligt hem för dem i
verldsstaden? Du kommer i sanning ej
att ångra, hvad du härför uppoffrar.
Särskildt är detta ett arbete, hvari
i[viinian kan taga verksam del. Hon
anar ej, hur mycket godt hon kan ut-
rätta, om hon skänker denna sak sitt
fulla intresse. Låt mig få ställa ett
upprop till dig och bedja dig använda
en liten del af din tid att arbeta för
sjömännen och begagna ditt inflytande
till deras förmån. Om det vore din
fader, make eller broder, som räcktes
en hjelpsam hand i det främmande lan-
det, skulle du då ej känna dig tacksam
derför och understödja arbetet på något
sätt? Många ädla qvinnor hafva upp-
offrat sig för sina medmenniskors väl
och lydt Kristi uppmaning: "Gå till
mina bröder och säg dem: Jag far upp
till min Fader och eder Fader och till
min Gud och eder Gud". De hafva
lemnat oss ett exempel, på det vi ock
må taga del i det stora värfvet och ej
längre stå fåfänga på torget.
Herren skall allt rikligare" välsigna
allt arbete, som i tro och kärlek blifvit
i Hans namn gjordt för de minste af
Hans bröder: Det skall ej mista sin
lön, efter såningstiden skall skördens
glada timme slå. Må Herren blott om
oss då kunna säga: "Det de kunde,
det gjorde, de".
Åbo, G. W. Wilén & Co:» boktryckeri, 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
