Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 15. 7
och ett nytt sinne beträffande Gud, i
andra fallet en ny kraft till ett nytt
lif för Gtad.
Hvaruti består den? Uti viljans full-
komliga underkastelse under den Hel.
Andes inflytande, i förra fallet fram-
trädande i anammande af Jesus Kristus
såsom Frälsare, i senare uti nbetingadt
efterföljande af honom .såsom profet och
lärare.
Dessa äro i korthet pånyttfödelsens
liufvudHakliga element; och nästa steg
för oss nu till frågan, huru den skall
åvägabringas. Besvarandet af dennafrå-
ga öppnar med ens vägen till ämnets huf-
viidininkt. Pånyttfödelsen åvägabringas:
1:0 genom undanrödjande af vissa
hinder;
2:o genom gndtgörande af vissa för-
summelser.
POljande utgöra i min tanke do hin-
der, som stii i vägen för den Hel. An-
des verksamhet inom kyrkan:
att till lärare i församlingen ofta ut-
ses personer, hvilka icke sjelfva äro
pånyttfödde;
att ingon rätt kyrkotukt öfvas;
att lekmännen utestängas från lära-
reverksamheten, samt
att de kristne föra ett ohelgadt lif.
Till försummelser, hvilka å sin sida
motverka denna Andens pånyttfödelse,
iniiste utan tvifvel räknas:
att do kristne icke skildt bedja om
Andens utgjutolse;
att de troende uraktlåta de tillfällen
till vittnesbörd för Herren och ovange-
listisk verksamhet som erbjuda sig;
att brödrakärlok och fördragsamhet
nästan ulls icke uppodlats, utan tvärt-
om ofta afvisas;
att det allmänna missionsintresset är
ganska ringa och i samband dermed
äfven offervilligheten;
att lilran icke är oblandadt biblisk
samt att vigtiga stycken (t. ex. om
kärleken, arbetet och helgelsen) syste-
matiskt, utelemnas.
Äro ofvanstäende synpunkter sanna,
kan man äfvon med ens uppställa de
positiva vilkoren för kyrkans pånytt-
födolse. Dessii skulle då lyda:
1) att till församlingslärare så vidt
möjligt ondast utses personer, hvilka
sjolfva äro pånyttfödde samt äga An-
dens vittnesbörd;
2) att församlingsvårdén och kyrko-
tukten göres mera iiiblisk;
3) att skilnaden mellan prost och
lekman utjcmuas och de sednaro sy-
stematiskt deltaga i missions- och pa-
storalarbetot;
4J att do kristne vinnlägga sig om
en helig vande] och utngängelse;
5) att ordets förkunnande blir rent
apostoliskt;
6) att don Hel. Andes utgjutande
göres till ett ständigt böneämne, såväl
offentligt som enskildt:
7) att de troende alltid ihågkomma
sin egenskap af att vara vittnen och
tjenare för Herren, samt bruka sitt lif
derefter;
8) att på alla lofliga sätt söka be-
fordra en på den uppenbarade sannin-
gen hvilande brödrakärlek olika tän-
kande kristne emellan.
9) att de kristne ofta och allvarligt
erinras om sina pligter gentemot hedna-
verlden och de oomvände i allmänhet,
samt i sammanhang dermed visa större
offervillighet.
Att de här uppstälda vilkor icke med
ens eller fullständigt kunna realiseras
erkännes villigt; men ett stort fram-
steg är gjordt redan genom att erkän-
na dem som det önskningsmål, hvartill
kyrkan bör sträfva och arbeta. Hvad
vi behöfva, är ett klart och tydligt
program som vägledning för våra be-
mödanden, och förevarande äger derför
inga större anspråk än att söka bestäm-
ma den allmänna riktning och de grund-
drag, hvilka ett sådant program bör
innehålla, för att motsvara sitt ända-
mål. Att uppmärksamheten härvid må-
ste fästas på vissa konkreta punkter är
sjelffallet, och det tillhör nu att afgö-
ra om dessa äro rätt valda eller ej.
Beträffande utförandet ha vi att ihog-
komma: att vi å ena sidan icke mot-
sätta oss Guds Andes tydliga finger-
visningar, och å den andra allvarligt
beakta den regeln: kan du icke göra
hvad du vill, så gör åtminstone hvad
du kan!
På förslag af kyrkoh. Mandellöf,
understödd af prosten Lindqvist m. fl.,
godkände mötet utan diskussion referen-
tens framställning såsom ett uttömman-
de svar på frågan. Dock stode det öp-
pet för dem, hvilka möjligen önskade
göra någon anmärkning, att framkomma
dermed i sammanhang med 6:te frågans
mom. b, som påföljande dag skulle upp-
tagas till behandling.
Dermed afslutades andra mötesdagens
förhandlingar och enligt programmet
hölls nu predikan ute i det fria å Pyy-
nikko, på svenska af predik. Karlberg
och på finska af kyrkoh. Mandellöf öfver
inledningen till Jesu bergspredikan, de
åtta saligheterna. Den som lik vår med-
delare mötte dessa alliansvänner, då de
återvände från predikan, kunde hafva
trott sig se ott tåg af den vidt beröm-
da frälsningshären! Gående uppför en
lång bredsträckt backe, för att om möj-
.ligt ännu hinna fram till predikan,
öfverraskades vi vid en krökning af
vägen af en sällsam anblick. Ned från
kullens kam och upptagande vägen till
hela dess bredd, samt flankerad i skogs-
kanterna af lätta ströfpartier, ryckte
emot oss en oöfverskådlig massa men-
niskor, företrädda af sångare, i spetsen
för hvilka marscherade en musikalisk
broder, angifvande takten med sinpara-
ply den han hurtigt svängde i höjden !
Hvilken brokig samling! Anspråkslösa
ungdomar med duk på hufvudet, främ-
lingar i vida regnkappor eller ljusa pa-
letåer, prester i den kända, hvita hals-
duken och svarta habiten, fruntimmer
med hattar i oändliga variationer, arbe-
tare, barn, allmogeqvinnor och t. o. m.
en representant för det militära ståndet
— ingenting saknades! En finsk ande-
lig sång sjöngs som bäst, och under
det att den glada, lifliga skaran ryckte
närmare, kände man sig ovilkorligt
smittad af samma glädjekänsla och skyn-
dade att förena sig med tåget. Och en
ovanlig färd var det. Der marscherade i
största endrägt sida vid sida fattiga och
rika, kyrkliga och frikyrkliga, stånds-
personer och allmoge, prester och lek-
mannapredikanter, sjungande med fröjd
i sina hjertan till Gud! Stundom gjor-
des halt, en ring bildades midtpå lands-
vägen, och någon favoritsång stämdes
upp. Under största trefnad fortgick så-
lunda tåget ända fram till staden, der
skaran snart silade ut sig på Tammer-
fors fridsamma gator.
Det goda intryck, den första dagen
qvarlemnat, hade endast blifvit alltmera
befäst, blifvit djupare och vissare, och
man åtskiljdes med de hjertligaste kän-
slor mot hvarandra och mot hela verl-
den. (Ports.)
En. blick på skandina-
viska sjömanshemmet
i London.
Ett minne fr&n verldsstnden
af A. B—g.
(Forts, och slut.)
När sjömannen lärt känna detta hem,
vet han, hvart han skall skynda, när
han nått hamnen, för att undan "run-
nare" och "boningsmästare" få sin aflö-
ning skyddad mot ficktjufvarnes konster,
och ofta öfvertalar han sina kamrater
att göra honom sällskap. Ofta måste
det dock vara sjelfva olyckan, som för
dem till hemmet, och må det tillåtas
mig att derom meddela en kort berät-
telse. En gammal väderbiten sjöman
hade vid en lång resas slut utfått sin
lön, som utgjorde mer än 70 pund el-
ler 1,260 kronor. Den stackars mannen
var dåraktig nog att mottaga en "hjert-
lig inbjudning" från en af de skälmar,
som väntade honom utanför liqvidations-
kontoret, att komma med honom och ta
sig ett glas. Han måste naturligtvis
besvara artigheten, och det dröjde ej
länge, innan don förskräckliga "bland-
ning", som säljes i östra Londons värds-
hus, gjort sin verkan på denne man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
