Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 17. 5
"Handlen härmed",
(Luk. 19: 13).
Tvh tafior ur lifvet.
i.
Mail beredde sig just att ringa an-
dra gången, då vi kommo ombord på
den lilla trefliga ångbåt, som skulle
föra oss ut till skärgården på ett länge
utlofvadt men alltjeinnt uppskjutet be-
sök till en bekant från östra Finland,
som öfver sommaren inqvarterat sig i
en stor hygglig bondgård, en timmes
väg från staden. Det var lördag mid-
dag och vi hade slitit oss lös från skrif-
bordet för att riktigt en gång njuta af
skärgårdsluft och dito natur, på samma
gång vår vän hade ställt i perspektiv
ett pär möten för äldre och yngre, vid
hvilka vi skulle medverka. Jag hade
följaktligen proppat min gamla vidtbe-
resta läderväska full med Sankeyböcker,
söndagsskolsånger och goda, illustrera-
de traktater för utdelning. Äfven be-
löningskort för barnen hade medtagits
ne 11sålunda utrustade begåfvo vi oss
med glada förhoppningar åstad.
Efterhand voro alla passagerarne om-
bord, man ringde tredje gången, förtöj-
ningarna kastados loss, propellern bör-
jade arbeta och så gledo vi nedför ån.
Huru olikt är icke detta vatten,
tänkte jag, den lifvets elf, hvilken,
klar som kristall, går ut från Guds och
Lammets tron! der inga skuggor falla
och den nya sången ljuder! Och det
är äfvon en bild af den troendes lif,
som, upprördt och grumladt i sig sjelf,
dock under sin färd kan återspegla him-
lens skönhet, tills det slutligen mynnar
ut i evigheten. Säll don, som förbi ti-
dens landmärken seglar mot don sköna
hamnen!" der den lofvande Gudens stad,
det himmelska Jorusalem, utbreder sin
härlighet! der man får se de otaliga
englar Och högtidsskaran och försam-
lingen af de förstfödde, som äro skrif-
ne i himmelen, och Gud som dömer al-
la, och do fullkomnade rättfärdiges an-
dar och dot nya förbundets medlare,
Jesus!
—
Augustisolen sken varmt; det var en
af do vackra dagarna på sensommaren,
och atkomne i saltsjön presenterade sig
holmar och uddar i don behagligaste
toilett. Det blåsto äfven tillräckligt för
att skänka behöflig svalka, och njutan-
de mod öppna sinnen af det naturfri-
ska ooh intagande sceneriet rundt om-
kring oss, flydde minuterna snabt tills
vi sattos i land på ett förtjusande täckt
ställe under det stora, mörka Kuustö-
landot, för att sedan med roddbåt fär-
das vidare. Denna låg rodan väntande,
fastbunden vid bryggan, på hvilken vi
välkomnades af vår väns tvonne små
flickor, hennes onda barn med sin flere
år tillbaka aflidne man. Snart hade vi
alla placerat oss i båten, rodderskau
fattade årorna med vana armar, och öf-
vor blanka djup, begränsade vid strand-
brynet af yfvig ehuru icke tät vassa,
gick färden skyndsamt mot målet. Så
steg man på nytt i land och öfver bac-
kar och berg, förbi fält der landtman-
nen vände sin torfva i hopp om kom-
mande skörd, förbi betande skockar och
barn som lekte vid grindarna, gick
man i den aldra behagligaste sinnes-
stämning tills man omsider var framme.
Vår vän öfverträffade sig sjelf i väl-
vilja och gästfrihet. Ett rågadt mid-
dagsbord stod dukadt midt på salsgolf-
vet, unga björkar hade planterats här
och der längs väggarna, fönster och
kakelugn voro utsirade med enris guir-
lander, hvilka gåfvo ifrån sig en an-
goniim lukt och i en angränsande kam-
mare stålade tre idegranar, ännu pryd-
da med de grannaste bruna kottar, i
hvar sitt. hörn, förlänande rummet ett
hälft högtidligt utseende, under det den
starka doft de utsände kunde komma
en att tro sig vara djupt inne i någon
skog.
På qvällen, efter slutadt arbete, sam-
lade sig grannarna enligt vår värdin-
nas önskan i salen, då vi hade en
skön uppbyggelsestund kring Guds ord.
Men först dagen derpå, om söndagen,
skulle de egentliga mötena hållas. Till
vår missräkning slog dock vädret om
under natten och söndagsmorgonen in-
gick med ett fint, tätt regn, som med
korta mellanskof fortfor största delen
af dagen och afhöll mången från att in-
finna sig. Vår vän hade redan under
de föregående söndagarna hållit söndags-
skola med barnen och fullständigt lyc-
kats intressera dem för saken, så att
antalet slutligen uppgick till fyratio, af
hvilka en del hade ända till nio verst
att gå från sina hem. Isynnerhet hade
gossarna blifvit lifvade för skolan; de
utgjorde det större antalet och t. o. m.
14—15 åringar saknades icke bland
dem. Vår vän använde den s. k. ame-
rikanska metoden, om hvilken en ung
prestman yttrat i "Finland", att vårt
folk ännu icke på länge var moget för
densamma, och resultatet rättfärdigade
äfven till fullo detta tillvägagående. En
allmän håg för söndagsskolan hade upp-
vext i bygderna och Herren allena vet
hvilka välsignade skördar skulle kunna
blifva frukten deraf, om de unga blott
kunde erhålla fortsatt handledning. Då
blefve dessa söndagsskolor skriftskolans
mäktigaste bundsförvandt och vi kunde
erhålla en skriftskoleungdom, verkligt
troende och helgad åt Herren, beredd
till allt godt verk. Hur annorlunda
skulle ej vårt folks tillstånd då gestalta
sig!
Till den utsatta tiden, kl. 11, nämn-
da söndagsmorgon hade emellertid, trots
regnet, infunnit sig 28 barn, hvilka
det blef ett nöje att placera kring de
i rad efter hvarandra uppstälda borden,
gossarna på ena sidan, flickorna på den
andra. Söndagsskolans sångbok utdela-
des så långt förrådet räckte och så vid-
tog en af dessa med någon lämplig
sång stundom afbrutna, men dock ett
genomgående helt utgörande, lektioner,
som gjort den engelska söndagsskolan
känd och uppskattad. Ämnet var: "Icke
rum för Jesus" och läraren visade med
skriftens ord huru der icke fans rum
för Jesus 1) i hörberget (Luk. 2: 7),
2) i Betlehem (Math. 2: 13, 14), 3)
i templet (Joh. 8: 59) och sist och
slutligen 4) icke i verlden (Joh. 19:
15, 18), förklarande i korthet hvart
ställe och görande någon lättfattlig till-
lämpning deraf. Slutligen samladesalla
lärdomarna för att gifva eftertryck åt
den till barnen direkte stälda frågan:
fins det rum för Jesus i ditt eget hjer-
ta? på samma gång det framhölls att
om vi icke sålunda bereda honom rum,
fins det heller intet för oss i faders-
huset deruppe. Glädjande var att iakt-
taga den uppmärksamhet, med hvilken
dessa allmogebarn följde utläggningen,
äfvensom det intresse de ådagalade uti
att lära sig sångerna, af hvilka isyn-
nerhet den bekanta "Svarta Sara" ge-
nast anslog. Den lilla högtidligheten
afslutades med bön och välsignelse,
hvarefter enhvar erhöll ett belönings-
kort som uppmuntran och barnen trop-
pade ut, tackande och glada.
Men i detsamma steg vår värdinna
fram och bjöd hela sällskapet att om
en timme Icomma och spisa middaghos
henne, vid samma bord de nyss suttit,
emedan hon hört att en del ämnade
Icomma till bibelförklaringen kl. 5 för
äldre och hon ville bespara dem att i
regnet gå den långa vägen till sina
hem för middag. Sagdt och gjordt. Flin-
ka händer togo ihop med arbetet och
på den utsatta tiden stod det med snö-
hvita dukar öfvertäckta bordet dukadt
med alla vanliga tillbehör medan vär-
dinnan sjelf glädtigt hemtade in och
fördelade längs bordets hela längd, små
asietter med färskt, godt smör, rågade
brödkorgar, åtskilliga fat ny potatis och
deremellan mindre portioner stekt salt
fläsk, samt slutligen stora fat af röda-
ste saftsoppa med plommon uti! Det
var en syn att se när barnen sedan
kallades in och intogo sina platser
längs det inbjudande bordet! En kort
bön hölls och så börjades anfallen på
faten, i början försigtigt och betänk-
samt, sedan allt djerfvare ju mera till-
försigton vexte! Vi äldre hade ett stort
nöje uti att passa upp herrskapet och
se till att ingenting fattades och isyn-
nerhet strålade vår vän af lycka och
tillfredsställelse. En så välsignad dag
hade hon icke haft på länge! mente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
