Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 18.
2
man för den sedliga och lagliga ord-
ningens upprätthållande blir nödvändig
för enhvar af dem? I alla händelser kan
man vara viss om att föreståndaren al-
drig skulle anmäla sin församling för;
guvernören eller annan verldslig myn- j
dighet, det må stå huru illa till som j
helst. Hela bestämningen måste der-
för komma att förfela sitt mål, på sam-
ma gång den utgör en stötesten för
dissenters. Men emedan en förestån-
dare, som cifvan erkänts, är fullkomligt
på -in plats, samt af vissa skiil nöd-
vändig, kunde ifrågavarande stadgande
ändras derhäu att hela andra stycket
blefve bortlemnadt, hvarjemte försam-(
lingen ondast ägde — och helst hos j
närmaste myndighet —anmäla om hvemt
som blifvit utsedd till dess förestån-
dare, utan att någon annan pröfning af
hans kompetens behöfde ifrågakomma
än att han uppfyller de i första stycket
af paragrafen uppstälda vilkor. Och
naturligtvis skulle ej heller församlin-
gens kyrkliga rättigheter på något sätt
göras beroende af huruvida vederböran-
de "godkänna" föreståndaren eller ej.
På dessa vilkor blefve paragrafen an-
taglig.
Ett par andra punkter i fölevarande
förslag må ännu påpekas. T. ex. stad-
gandet att (§ 2) "önska medlemmar af
"tillåtet kyrkosamfund inrätta ny för-
samling begäre ock Hans Kejserliga
"Majeståtstillstånddertill,"strideruppen-
bart emot lagens egen anda. Ty är en
gång ett visst "frommaude" kyrkosam-
fund tillåtet i landet, bör det vara dem
lika förunnadt att upprätta huru många
nya församlingar som helst, som det t.
ex. iir nykterhetsföreningarna medgif-
vet att, utan särskild ansökan, upprätta
huru många filialer de behaga i lands-
orten. Uå den fremmande läran en
gång är införd och tillåten i landet,
icke kan väl staten föreskrifva huru
inånga medborgare fa omfatta den eller
ej. Det vore .största tvång.
Hvarför hvarje af staten erkänd dis-
senterförsamling måste i Senaten anmä-
la hvem den kallat och utsett till sin
lärare, är icke fullt begripligt, dess-
mindre som regeringen i fråga härom
icke förbehållit sig någonslags veto rätt.
Äfven här kunde väl, utan fara för ri-
ket, anmälningen ske hos närmaste
myndighet.
Kyrkan har nu ett tillfälle, som icke
skall återkomma förrän om tio år, att
stifta en duglig och rättvisans kraf mot-
svarande dissenterlag. Vi hafya frain-
liållil några af de brister, deder vidlåda
det förslag till frågans lösning som nu
föreligger. Andra skola måhända på-
peka flero. Men huru som helst bör
kyrkan ihågkomma att hon icke har i
uppdrag att stifta en lag för sig sjelf
utan för andra, och då må den gerna
göras så fri som det eljcs med don krist-
liga vishetens och ordningens intressen
är förenligt. Det är, som vi i början
anmärkte, a.lls icke sagdt att en dis-
senterlag löser de religiösa förvecklin-
garna och oredorna i vårt land. Vi
liafva aldrig trott derpå. Men i alla
händelser måste det komma att bero på
hurudan denna lag blifvor. Motsvarar
don dissenternes önskningar skall man
hafva tagit ett vigtigt steg framåt.
Lemnas dessa obeaktade och blir lagen
följaktligen trång1,kominer allt att för-
blifva vid det gamla. I förra fallet
skola en mängd troende, verksamma
medlemmar lemna kyrkan, för att efter-
hand följas af andra, deder blifva tillta-
lade af dissontfrförsanilingarnas större
allvar och kärlek 1; i senare fallet åter
skola största delen af dessa medlemmar
qvarblifva inom kyrkan utan att förena
sig med henne, — "en kyrka i kyrkan".
Hvilketdera är att föredraga?
Paulus om Kristi pflom i förhål
lade i försoningen.
Af William Arthur.
(Forts, och slut.)
Sålänge endast en dödlig varelse med
Iförmåga att lära känna den allsmäktige
Istyresmannen samt lyda eller icke lyda
Ihonom lefde och rörde sig inför honom,
iir det sjelffallet att detta första bud ej
kunde efterföljas af ett andra, dermed
beslfigtadt. Det var omöjligt att gifva
1budet: "du skall älska din nästa", förr-
än fii nästa existerade. Och ditintills
i skulle alltså inga svårare problemer haf-
;va kunnat utvecklas emellan en styres-
man och hans enda undersåte
— lika
litet som emellan en fader och ett en-
da barn. I ett dylikt fall kunde en
förbrytelse mot allmänheten ej ifråga-
komina och rättvisan hade behöft upp-\
rätthållas blott mellan tvenne; intet\
exempel för medvandraro så i ondt som|
godt kunde gifvas, ingen tjenst ellerI
otjenst göras medmenniskor; framför-!
allt intet fall kunde i denna styrelse j
gifvas, hvilket skulle utgjort en allmäni
frestelse att bryta lagen, en frestelse i j
så förfärlig form, som den att vilja fri-
göra sig från allmaktens välde.
Det vore vanskligt att i ett dylikt
fall vilja säga till hvilken grad förlå-
telsen, grundad endast på ånger, kunde
vIstnickas, eller glömska utan gjorda
förbehåll utlofvas, utan att deruti låge
orättvisa eller grymhet. I så fall kun- :
de styresmännen uppgifva endast egna
rättigheter, eller lomna fri åt frestelser j
och sjelfförstöring ondast denne ende
orätt handlande. Icke desto mindre tyc-!
kos det oss äfven da som om en sty-\
relse. livilken för alla tänkbara fall till- I
försäkrade frihet från bestraffning, i
sjelfva verket vore. en styrelse, likgil-
tig för sin undersåtes karakter och hand-
lingar, samt hvilken slutligen skulle
bryta med alla moraliska förpligtelser.
Om den skapade varelsen blefve olydig,
om någon skilnad gjordes i behandlin-
gen af denne, det skulle dock ske i be-
straffningens anda; skulle ingen skilnad
göras, det vore att tyda sålunda: din
kärlek och din likgiltighet, din lydnad
och din olydnad äro alla lika för mig.
Men detta åter vore ett sakernas till-
stånd, hvilket blott det ytligaste tän-
kande kunde förbinda med regent- eller
faderskap.
Hela problemet undergår dock för-
ändring i det ögonblick vi antaga till-
varon af tvenne skapade varelser samt
en konung eller fader, herrskande öfver
dem. Han äger då att öfvervaka för-
bindelser mellan honom sjelf och tven-
ne varelser med hvar sina skilda önsk-
ningar och intressen, samt vidare des-
Isas inbördes förhållanden. Hvarje lyd-
nads eller olydnads handling upphörnu
att vara personlig och blir social. Så
snart till konung kan tilläggas ’nästa"
och till fader tilläggas broder, erfordrar
hvarje handling — tillfölje af dess egen-
; skåp att beröra förhållanden emellan
{styresman och undersåte — erfordrar
den nu ett tillägg af förbindelser med-
vandrare sinsemellan. Ty hvarje hand-
jling måste på nästan utöfva inflytande,
endera direkt bringande henne skada
eller välsignelse, eller indirekt genom
att gifva exempel i godt och ondt, samt
slutligen genom återverkan på medvan-
drarens karakter i det den erbjuder ho-
| nom en medarbetare af tillväxandevar-
’ide, om handlingen har framkallat va-
; nan att handla rätt, eller af sjunkande
värde, om den verkat förderfligt på sam-
ma vana.
: Om vi antoge att det blefve möjligt
bryta emot Gud, utan att i och med
samma bryta mot våra medmenniskor —
hvilket jag är den sisteatt påstå
—det
skulle dock vara omöjligt att fela mot
en broder utan att samtidigt synda mot
Gud. Ty han är beskyddaren, likaväl
som gifvaren af all såväl personlig el-
ler privat rätt, som äfven af den offent-
liga. Att begå en orättvisa mot med-
vandrare utan att dervid brytamot Guds
ordning är alltså en omöjlighet. Hvar-
je orätt handling bär den dubbla ka-
raktcren af ett brott såväl mnt det för-
sta som mot det andra af de storakär -
leksbuden. Handlar du illa mot de ska-
pade varelserna, handlar du äfvon illa
mot Skaparen; ty då du störande vid-
rör hans skapelse, nekar du honom den
lydnad honom tillkommer. Du brukar
våld mot det skydd han utsträcker öf-
ver sin verld. Du angriper den makt
hvarigenom han bevarar den lycka ha»
gifvit skapelsen. Den armaste, svagaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
