Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 18. 7
Kristus, sådan Han är enligt Skriften.
Det gäller dcrföre att få ett skriftenligt
vittnesbörd om Honom. Att predika
Kristne, är att först tala om Honom
för menniskan, så att Han blifver up-
penbar för hennes hjerta och sinne,
hvarpå tillämpningen, inbjudningen till
tro på Honom, och förmaningen skall
följa. Det förra är predikans grund-
läggande, det senare dess uppbyg-
gande del.
Stor vigt hvilar på huru grunden
lagges, huru Kristus varder framhållen
för oss. Ju större nåd och visdom
dertill gifves desto lättare och djupare
skall tron kunna uppväckas, hvarigenom
Kristus införlifvas med oss och vinner
gestalt i oss.
Apostlarnas exempel i detta afseendo
är för oss mönstret. Vi böra med dem
åtlyda Mästarens ord: "I skolen vara
mina vittnen". Hvad vi hört och sett,
det skola vi vittna. Paulus säger i 1
Kor. 15: 3, att han i främsta rummet
meddelat, att Kristus dött för våra
synder, att Han blef begrafven, men
uppstod på tredje dagen från de
döda och syntes för de tolf och många
bröder. Kristus såsom korsfäst och
Kristus såsom uppstånden är der kär-
nan och grunden. För öfrigt tala apost-
larne om Kristus såsom Guds enfödde
Son, Guds härlighels glans och Hans
■väsendes rätta beläte, vår öfverste-
prest inför Gud, hvilken kan för-
barma sig öfvcr våra svagheter och
hjelpa och rena oss åt sig sjelf till ett
egendomsfolk, vårtpåskalam, hvarsblod
renar ifrån all orättfärdighet och för-
sonar oss med Gud, just derföre att
lian. rättfärdig och helig, genom den
evige Anden frambar sig till ett offer
inför Gud, på det vi, döda från syn-
donia, skulle lofva för Gud genom Ho-
nom och i Honom. Han är Gudskraft,
Guds visdom, Guds rättfärdighet,
vägen, sanningen och lifvet, för hvar
och en, som emottager honom. Han
är Frälsaren, härlighetens hopp.
Hos den eno aposteln är det förma-
nando elementet (exempelvis hos Ja-
kob) jemförolsevis mora öfvorvägande än
hos don andre. Hvar och en prodikar
dock alltid Kristus med sin gäfva, ty
alltid framlyser don engång lagda grun-
den hos dom, och talet går ut på att
väcka, lifva, stärka och upplysa hjertat
genom Guds nåd i Kristus. De pre-
dika Kristus helt, d;i do predika Honom
till visdom, rättfärdighet, helgelse och
förlossning. Dot är ovangelii fullhet,
Guds hela fullhet, hvilken de troende
hafva frihet och förmåga i Kristus att
tillegna sig mer och mer.
Kristus måsto enligt Klemens af\
Rom (1 hr. till Kor. 36 kap.) prcdi- !
kas sfl att vi "genom Honom kunna i
blicka upp till himmelens höjd, genom
Honom so liksom i en spegel Guds
rena och höga anlete, få våra hjertans
ögon öppnade, upplifvas i vårt oförnuf-
tiga och förmörkade sinne till Hans
underliga ljus, få smaka den odödliga
kunskapen". Detta uppbyggande syfte
bör aldrig förbises, utan bör för men-
niskonaturens tröghets och otros skull
all möda användas för att talet om
Kristus ej skall stanna i minnet blott,
utan tränga in i hjertat för att sam-
mansmälta dermed genom tron. A.tt
predika Kristus är således att tala om
Honom, Hans person och verk men
icke blott det, utan äfven att Han är
just den Frälsare syndaren behöfver,
att så tala om Kristus, att man eröf-
rar syndarens hjerta för Kristus. Att
rätt predika Kristus är derföre icke i
menniskans egen magt, utan en nåd af
Gud, gifven förmedelst egen erfarenhet
om Kristi Frälsarenamn. Det gäller
för predikanten att allt mer växa in i
Kristus genom Anden, om vittnesbördet
skall blifva djupt och lefvande och ge-
nomträngande. Att tala om sina åsig-
ter om Kristus, är ej att predika Kris-
tus, utan det, att framhålla hvad Han
verkligen är för oss och förmår t oss
enligt Skriftens försäkringar och en sant
kristlig erfarenhet.
Dot borde derföre vara sjelfklart, att
inga andra än lefvande, erfarna vittnen
borde predika Kristus. Men med myc-
ken kunskap om Kristus i hufvudet
kan man dock vara en död, oerfaren
predikant, som till och med skadar men-
niskor genom sitt osanna uppträdande,
då han vittnar emot sig sjelf. Sådant
bestraffar äfven Herren i Ps. 50: 16,
dor dot heter: Men till den ogudaktige
sade Gud: "Huru kunde du tala om
mina stadgar och bära mitt förbund i
din mun, då du hatade tuktan och
kastade mina ord bakom dig".
Den härpå följande diskussionen af-
såg förnämligast att utreda skilnaden
mellan att predika "om Kristus" eller
blott "predika Kristus", utan att likväl
några nya synpunkter kunde framhållas.
Flero talare uppträdde och mötets åsigt
kan, jemto referentens andragande, an-
ses afspegladt i de ord hr Mäkinen
yttrade: Att predika om Kristus och
predika Kristus är enligt min mening
samma sak. Predika Kristus, så som
profeternas och apostlarnas skrifter göra
det, i sin helhet! Säg allt hvad vi få
genom Honom: syndernas förlåtelse, lif,
helighet, lefvande kraft, daglig hjelp,
och nåd att öppna lifvets källor för
verlden! Framställ Kristus såsom vår
öfversteprest i himlarna, hvarifrån all
salighet tillflödar oss genom tron! Bi-
beln skall, om den är vår dagliga lifs-
kfilla, lära oss hvad det är att predika
Kristus och huru vi skola göra det.
Beslöts att diskussionen skulle anses
utgöra svar på frågan, hvarpå samman-
trädet afslutades för middag.
Eftermiddagens diskussion vidtog med
uppläsande af ett telegram från prosten
Lindqvist, ett annat från öfverste Frey
i Predrikshamn.
Upptogs till diskussion 3:dje frågan:
"Om söndagens helighållande samt
vigt och betydelse för den kristne."
Dä ingen åtagit sig att referera frågan,
lemnades ordet fritt.
Stud. Braxén. Då jag ej satt mig
djupare in i frågan vill jag endast an-
märka att söndagen ej bör anses af en
kristen böra helighållas på samma sätt,
som den judiska sabbaten firades af ju-
darne. Men för samhället är söndagens
helighållande en vigtig fråga, ocli borde
framkalla allvarliga åtgärder från myn-
digheternas sida för en reform derhän,
att den arbetande klassen t. ex. mindre
nödgades arbeta äfven på söndagen. Dte
är bedröfligt, att en menniska bestän-
digt skall stå under arbetsbördan, och
derigenom hindras att egna sin själ den
hvila och den vederqvickelse, särskildt
af Guds ord, som ’’en väl behöfde.
Pred. Karlberg. I vår tid, då sär-
skildt ångkraften så rastlöst arbetar,
sysselsattes derigenom en stor del af
våra arbetare, vid fabriker och å ång-
båtar. En del af söndagen sysselsät-
tas personer äfven, t. ex. vid postver-
ket m. fl. Det är klart, att hviloda-
gen ej så borde användas. Under när-
varande förhållanden kunna samvetsbe-
tänkligheter hos allvarliga personerfram-
kallas af söndagsarbete på sådana po-
ster, isynnerhet, om man nu fattar sab-
batens helgd på judiskt sätt. Men det-
ta sätt att se saken är ej kristligt. Vår
söndag har ej samma betydelse, som
Judarnes sabbat. Söndagen är vår hvilo-
jdag, emedan det är en minnesdag för
| Jesu uppståndelse från de döda, anty-
! dande den nya skapelsens fullbordan.
Hvar och en vare emellertid viss i sitt
sinne med afseende på hvilken dag han
helgar till Guds ära. De, som förrätta
sin söndagssyssla med klarhet häri, göra
ej synd. Kristna borde egna hvar sjun-
de dag i veckan uteslutande till själens
bästa. De borde arbeta på att allt onyt-
tigt tidsfördrif och arbete på söndagen
skulle afskaffas. Deremot borde inga-
Ilunda söndagshvilan afskaffas, såsom till
och med några sedlighetsifrare hafva yr-
kat, af skäl, att denna hvilotid vanli-
gen så mycket missbrukas. Ty miss-
bruket af en sak upphäfver icke möj-
ligheten af ett rätt bruk deraf. Alla
behöfva hvila för kropp och själ.
Past. Malmström. Frågan har en
borgerlig och religiös sida. Sabbats-
budet hörer ej till de gammaltestament-
liga ceremonistadgarna, utan hörer till
dekalogen och borde derföre äfven iakt-
tagas. Staten har visat sig medveten
om sin pligt då den stadgat förbud mot
söndagsarbete i allmänhet, mot utskänk-
ning af spritdrycker under gudstjenst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
