Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 18.
Dessa ändringsförslag ha gälll icke
allenast de delar af logen som ang/i
ilen yttrejkyrkliga administrationen, utan
jemväl, livad mera är, de paragrafer,
som handla om själavården och särskildt
kyrkotukten. Vore dessa sistnämnda
paragrafer fullkomligt "bibelenliga", så-
som Klerk föreger, så vore det ju ab-
solut otänkbart att snart sagdt hela
vårt lands prästerskap och andra i denna
del likatänkande voro mod en sådan i
allo bibelenlig lag fullkomligt miss-
nöjda! Så har t. ex. "prestmötet i Borgå
påyrkat att hela kapitlet 13 i kyrko-
lagen "Om kyrkotukt" blefve underka-
stadt revision och omarbetning". Se
härom hr Erkebiskop Renvalls medde-
lande" angående till kyrkomötets om-
pröfhing och åtgärd hanskjutna ärenden
å 11:0 174 af "Finland. Så vidt vi
känna, ha jemväl prestmötena i de två
andra stiften påyrkat ändring i ofta-
nämnda stadganden. Den som helt, li-
tet känner den allmänna opinionen i
landet rörande kyrkotuktsfrågan som är
rådande isynnerhet hos den delen af
I’inlands prästerskap, som nitälskar för
Guds riks planer, kan till fullo intyga
att kyrkan just. i fråga om kyrkotukt
behöfver reformeras. Der Guds ord i dess
helhet och renhet kommit tillanvändning,
der har man äfven lifli;;’; känt behof-
vel af en kyrkotukt i Bibelns anda.
De som ha helst en ringa erfarenhot
i saken vela nogsami atl nu gällande
kyrkotukten,- är långt ifrån bibelenlig
i alla detaljerna. Den högsta domsrät-
ten i kyrkotuktsfrågor, hvilken uteslu-
tande borde tillhöraden särskilda lokal-
församlingen, är, såsom bekant, tväri
emot Skriftens anda och ord, gifvcn åt
domkapitlet. Detta skri 11vidriga stad-
gande har vållat, att manna kyrkotukts-
fall som af presterskapet behandlats i
enlighet mod nu gällande lag, och hvil-
ka t;ufv;ii en snar och kraftig lösning
i don brottsliges exkommunikation eller
uteslutande från Nattvarden, strandat i
domkapitlet och blifvit der liggande till
stort men för det sunda kristliga för-
samlingslifvet. *) De som nitälska för
kyrkans sanna väl, hoppas derföre att
*) En äldre presterlig medlem i det nu
i Åbo samlade kyrkomöte! förmenade, då
undert. vid mötets början tillsporde honom
om hans åsigt rörande den begärda vigtiga
lindringen af § 101 i K. L. att nämnda
kyrkotuktslag äfven i dess nuvarande form
Icke iii1 emol Guds ord. men tillade mne-
delbavt derpå att den krietbroderliga tak-
len enligl Kristi ord är något liell annat,
som med ofvannämndo kyrkotuUtslag har
intet gemensamt. En Bådan grundsats Hr
i sina, konsekvenser för kyrkan högst våd-
lig. Är kyrkolagens kyrkotukt väsentligen
(inimn än Bibelns kristliga tukt. så bör
den förra genast afskalVas och den penare
utan betänkande i kyrkan inorgairiseras.
För öppen dag torde"dock ligga att K:sti
kyrka icke kan ega bestånd ulan en UU
11’lla delar bibelenlig kyrkotukt och d8nu-
varande kyrkliga i betänklig mån afviker
frän Skriftens lära i denna del, så borde
nämdii stora ImstfUllighet måtte af det
nu sittande kyrkomötet i moget öfver-
vägande tagas ocli hela kyrkotukt-sla-
gen omarbetas derhän att hvarje lo-
kalförsamling jemte sina egna lära-
re skriftenligt finge handha/va hela
kyrkotukten. För det nn gällande sy-
stemet i kyrkotuktsvag letar man för-
gäfres efter stöd i den hel. Skrift och
likaså i vår lärofader Luthers skrifter;
endast den gamla traditionen, hvarpå
nuvarande system hvilar, hvilken, som
sagdt, icke eger grund för sig i Skrif-
ten, eger ej förmågan att gifva detsam-
ma egenskapen af en gudomlig institu-
tion. Kyrkan, den lefvande organis-
men, Kristi brud, sjelf en gudomlig in-
stitution, kan möjligen utföra sina lifs-
fnnktioner medels institutioner hvilka
antingen helt och hållet leda sitt ur-
sprung från menniskor eller, såsom här
är fallet, äro till hälften gudomliga och
till hälften menskliga. — Tänkom oss
för tydlighetens skull t. ex. ett decen-
nium framåt i tiden. Om presterne,
såsom önskligt och nödigt vore, såväl
i städer (der i allmänhet hittills ingen
lagenlig kyrkotukt öfvats) som på lan-
det öfvergäfve sin maklighet och blef-
ve rätt nitiske i sitt kall, samt jemväl
stricte stälde sig nu gällande kyrko-
tuktslag till efterrättelse i alla delar,
och förutsatt att jemväl domkapitlen
vore redobogno att genast med hand-
räckning komma vederbörande prester till
hjelp — hvad blefve häraf följden —
jo den, att domkapitlen inom kort blef-
ve öfverlupne af kyrkoråds-protokoller
rörande personer, som vandrat evan-
gelium ovärdigt och gjort sig till före-
mal för kyrkotuktlig behandling och
livad mera är, flere tiotal delinqven-
ter från alla delar af det vidsträckta
biskops-stiftet skulle, snart sagdt vid
hvarje domkapitelssossion vara uppkal-
lade för att lagenligt erhålla all-
varlig förmaning". Då nu härtill kom-
mer att vederbörande pastorsembeten
medels utdrag af domkapitlets protokoll
fonnenligt böra om sina delinqventer
derefter underrättas, så förorsakade allt
detta stiftsstyrelserna ett så ofantligt
arbete, att domkapitlen omöjligen hunne
med allt detta, utan blefve skilda af-
delningar vid domkapitlen, enkom af-
sedda för behandling af kyrkotuktsmål,
i en snar framtid af behofvet påkalla-
de. Detta är alltså ett vigtigt skäl för
det nu varande systemets afskaffande.
Det andra skälet är detta: då lagstif-
taren tillätit församlingames egna pre-
ster att meddela do felande de lagliga
förmaningarne både utom och införkyr-
korådet, så linnes ju ingen rimlig an-
följaktligen antingen hela Jet n. v. 13Kap.
i K. L. "om kyrkotukt" utstrykas och af
blotta Skriften eYsiittns eller ock omarbetas
till full äfcerensstämmelse med Skriften.
En slik omarbetning torde ej ligga utom
del möjligas murade.
ledning att, ulan det minsta stöd i det
Ord, som visst är och lära kan, i frå-
ga om den sista kyrkotuktsåtgärden —
exkommunikationen — uteslutandetfrån
Nattvarden
— beröfva honom denna
rättighet, hvilken ju enligt Kristi kyrko-
tuktslag i Matli. 18: 15—20, den der
i K. L. delvis imiterats, icke tillmätts
större betydelse än de föregående åtgär-
derna. Det tredje och vigtigaste skä-
let är onekligen det redan nämnda, att
Guds rikes styrka och bestånd oafvis-
ligen betingar helt och hållet gudom-
liga institutioner, allena hvilande på
Guds Ords klippfasta grund. I vi-
drigl fall drabbaskyrkan af samma öde som
fordom Jiula rike, hvarom profeten siiger:
"Epbraim lider våld och varder pliigad:
dernli sker honom rätt, ty han liafrer gif-
vit sig uppii menniskobud" (Hos. 5: 11.)
Till svar fl Klerks ss. ändamålsenligarc
alliansfråga ansedda diskussionsämne: "hu-
ruvida och p8hvad sätt den bibelenligakyr-
kotukten i våra vidsträckta församlingar och
under våra förhållanden kan handhafvas",
så. kunna vi tryggt, om vi äro ense om
det ofvansagda, utan alliansmöte eller hvil-
ket som helst möte svara: är kyrkotukten
uti kyrkans gällande lag engång fullt bi-
belenlig- sa både kan och bör den äfven
i våra vidsträckta församlingar och under
våra förhållanden bibelenligt handlmfvas
(ett "huruvida" kan således i detta fall
icke ifrågakomma"). Den af Guds Ande
upplyste själasörjaren skall nog finna på
det rätta "sättet" och den trogne Vingårds-
mannen skall aldrig lemna den itlogc ar-
betaren, när del behöfves. man utvägar.
Om det ofvansagda i hufvudsak är sant
och berättigadt, så har jemväl hr L:s yr-
kande på bibelenlig kyrkotukt varit i allo
berättigadt och icke en produkt af en öf-
verspänd fantasi, ocli hvad mera är, L.
har onekligen i denna fråga opinionen inom
kyrkan på sin sida.
’
Hvad öfverhufvndtaget de al’ hr L. I’ram-
stälda nio vilkoren för kyrkans förnyelse
eller pånyttfödelse vidkommer, måste un-
dert. trots Klerks ocli flere andras mot-
satta fisigter. försvara desamme, isynnerhet
som de {ramstälts utan större anspråk än
an desamme måtte "erkännas som detönsk-
ningsmål, hvarlill kyrkan bör stnifva och
arbeta1* (se Tro ocn Lif n:o 15 pag. 7)
1,, har blott vid ett allmänt möte. afsedl
för kristne af alla kristliga riktningar i
vårt land, högt och ärligt ullalat hvad si un
utgjort cell än utgör föremål för alla kristligt
sinnades i hela vcrldcn lifligaste önsknin-
gar. Det öfriga som Klerk i sin uppsats
ftirrn del omordat (den senare delen å
■•FinlaiuVs" 11:0 188 berörande den af fäll
prosten Lindqvist refererade frågan: om
den allmänna Gudstjenstens omgestaltning
till närmare likhet med den apostoliska
församlingens förebild, hvilken endast åsyf-
tade förändringar af yttre kyrkliga kult-
handlingar har i detta genmäle icke allt
rtsyfiats) innehåller väl åtskilligt, som i
och för sig är rätt och sant, men dermed
har det likväl icke lyckats Klerk, såvidt
vi förstå, att i ringaste mou vederlägga
och kullkasta L:s ifrågakomma vid alli
ansmötel i T:fors väl motiverade satser i
frågan om "vilkoren för kyrkans pånvitln-
iblse", hvilka i alla tider och icke minst
111 i denna i otro och materialism försjunkna
lid äga xin giltighet. Sanningens makt är
oemotståndlig och den har städse haft löfte
—om framtidens skörd. Ignotns.
Åbo, G.W, Wilén i Co:s boktryckeri, 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
