Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 20.
8
Björneborgsbref.
Den 16 September.
Den i senaste bref i N:o 4 af denna tid-
ning omtalade glädjande framgången af
nykterhetssträfvandena på denna ort har
sorgligt nog afstannat eller rent af blifvit
en tillbakagång isynnerhet hvad förenin-
gen Alfa beträffar. En person yttrade för
ett år sedan vid en diskussion inom för-
eningen att: "om Alfa lemnar den säkra
kristliga grunden för att blifva mera verlds-
lig, kommer den visserligen i början
att hafva framgång hvad medlemsantalet
beträffar, men sedan den förlorat nyhetens
behag skall den snart, likasom alla andra
på mensklig kraft stödda företag, ramla
sönder". Denna förutsägelse har blott allt-
för snart visat sig vara sann. En stor del
af föreningens äldre pålitligare medlemmar
hafva afgatt och en annan del, nykomlin-
gar, hafva icke tvekat att begagna sig af
starka drycker under sken af att vara ab-
solutister och derigenom dragit skam öfver
hela föreningen. Man har nog försökt gallra
ut och aflägsna sådana ovärdiga ledamöter,
men ändå vill det icke lyckas att bibringa
de öfriga tillräckligt klara begrepp om af-
hållsamhetsprincipen. Löftet har icke hel-
ler mera samma helgd, då Gnds ord ka-
stats öfver bord, •) utan är och förblir nå-
gonting löst och ohållbart. Flere i staden
framstående arbetsgifvare, som gynnat och
hyst förtroende för föreningen, hafva dra-
git sig ifrån densamma och upphört att
vara dess vänner. I dem hade Alfa i sin
bönan ett kraftigt stöd, hvarför den nu
med dem förlorat ofantligt mycket äfven i
ekonomiskt hänseende. Ett dåligt byte så-
ledes mot Iminvinsmedlen, hvilka förenin-
gen mottog meil jubel. Dessa medel haf-
va således bragt öfver den ofärd i stället
för välsignelse. En broderlig varning från
att fortsätta i den inslagna riktningen er-
höll Alfa i det föredrag, herr Lönnbeck höll
på dess lotterifest. Mycket kunde ännu
ändras och godlgöras om, den ville lemna
nöjenas falska grund och taga itu med ar-
betet på allvar.
—Anmärkas bör att "Sa-
takuntas" yttrande om herr Lönnbecks asig-
ter angående nyssnämnda bränvinsmedel
nämligen: "att de hållas för fåniga (hou-
reina) här i Björneborg", icke delas af alla
iiyktoi-lietsvänner här, utan rätt många äro
af motsatt åsigt.
—Skulle än föreningen
gå under, har den dock medfört det goda
att nykterhetsidén blifvit bekant här pa or-
ten och öppnat månget slumrande sinne,
samt framkallat mången dold kraft till
kamp mot det onda rusdryckerna medför.
RaittiusLiitto har icke haft några möten
under sommaren, men fortsätter med dem
nu, då alla medlemmar återsamlats från
sina sommarutflykter. Af denna förening
kan man dock icke hoppas mycket sålän-
ge den mottager gåfvor af utskänknings-
bolaget och litar delvis på dessa i stället
för helt på Gud.
Alliansmötet har äfven betraktats med
afvoga blickar och stämplats såsom orik-
tigt af alla till den hedbergianska riktnin-
gen hörande troende, ehuru icke en enda
af dessa varit närvarande vid detsamma.
*) Detta kan man tryggt säga, ty de
andliga möten, som hållas, äro mera tillför
namnet och skenet än att verkligt andligt
lif genom dem åsyftades. Man tror sig ge-
nom sådana möten kunna qvarhålla de ef-
ter Gnds ord längtande medlemmarna, men
glömmer att ordet, användt med likgiltig-
het och af oädla bevekelsegrunder, saknar
Herrens Andes närvaro och förblir i följd
deraf kraftlöst och overksamt.
Det är sorgligt att menniskor sålunda miss-
tyda och fördöma de ädlaste och oegennyt-
tigaste sträfvanden, ännu till då deäro grun-
dade på Guds ord, utan att vilja lyssna
till hvarken skäl eller bevis. Dock finnas
äfven här kyrkan strängt tillgifna personer,
som hafva öppen blick för det rätta och
erkänna det berättigade i olika tankandes
förbrödring. Det andliga lifvet är annars
mera dödt här, hvarför denna ort vore ett
rikt fiilt för en lekmannapredikants verk-
samhet, ty den själaspis, som utdelas i temp-
let, är mycket otillräcklig att tillfredsställa
de efter ordet hungrande själarne. Detta
synes bäst deraf att de predikanter, som
hittills besökt oss, icke en enda gång be-
höft klaga öfver brist på åhörare, utan
Ivanligen har samlingslokalen varit upp-
fylld till trängsel. — Vänner och bröder
på andra orter i vårt land, bedjen för det
mörka Björneborg, ty der finnas endast
få troende och många sofvande, men äfven
finnas efter frid och förlossning suckande
Bjälar, förutom många fritänkare och mot-
ståndare.
—\V—.
Hvad man tänker i de
djupa lederna.
Såsom ett bidrag till belysande af
den religiösa ställningen i landet, an-
föra vi i det följande en ur den i Uleå-
borg utkommande lestadianska tidnin-
gen "Kristeligt Månadsblad" hemtad
uppsats om orsakerna till presterska-
pets aftagande inflytande öfver folket.
Uppsatsen lyder:
Närmaste orsakerna,
hvarföre folket blir främmande för pre-
sterskapet, böra ej sökas så mycket i
folkets synder som just i presterskapet
sjelft samt i missförhållandena i de
kyrkliga institutionerna. Först och
främst är detder märkvärdiga förhållan-
det, att man endast genom penningar
äro | kan
kan blifva delaktig af de kyrkliga för-
rättningarna, någonting vedervärdigt
och kräfver snar förbättring. Om du
vill gå till skrift, så gif penningar.
Skall du invigas till äktenskapet, så
gif penningar. Vill du låta presten
döpa ditt barn, så gif honom pennin-
gar. För du en död till kyrkogården
att begrafvas, så gif penningar. Om
husbonden eller värdinnan skall ditfö-
ras, så för äfven med detsamma en ko
till prosten. Om du för presten till
en sjuk, så gif penningar eller fyra
kappar korn, o. s. v. Detta förfarings-
sätt är rentaf skamligt och främmande
för all apostolisk anda, isynnerhet som
presterna äfvon annars hafva sina gifna
inkomster, i många socknar tillochmed
alltför stora. Det ser alldeles så ut,
som om man af presterna med pennin-
gar borde köpa den Helige Ande, så-
som trollkarlen Simon med penningar
af Petrus ämnade köpa den Helige
Ande. Huru är då den fattige till
mods, då han går att begära om en
presterlig förrättning, men är i saknad
af penningar och vet sig derföre blifva
inskrifven i restlängden samt komma i
exekutorns händer? Det vore mindre
anstötligt, om afgiften ens vore fri-
villig. Vi hoppas, att Gud genom öf-
verheten kyrkan till godo borttager
denna presterskapets synd.
Ett annat fel, hvartill mången prest
gör sig skyldig, är att benämningarne
"sekterisk" och "villoande" på ett bru-
talt sätt slungas mot de menviskor,
som med allvarligt hjerta börja söka
efter sin själs frälsning, äfven om de
förblifva i kyrkans gemenskap. Enligt
vår gällande kyrkolag är äfven hvarje
lekman berättigad att lära och tala ur
skriften. Men äfven denna lagliga rät-
tighet vilja presterna nedtrycka. Ett
slikt förfaringssätt kan ej verka annat
än att folket blir alltmer främmande
för ett presterskap, som så missbrukar
sitt embete och förstår skriften på ett
så vrängt sätt.
För det tredje — emedan jag väl
vet det vara sant och med egna ögon
sett det — är det rentaf ett dödssår
för en del af presterskapet, att fastän
de om söndagarna bestraffa menniskorna
för synd, de likväl tillbringa söndags-
aftnarna på kalaser hos denna verldens
herrar
— äta, dricka och prata. Då
man här dansar, dricker toddy, spelar
kort och talar lättsinnigt, så sätter sig
presten, om han äfven annars ej tager
del i allt detta, likväl icke häremot så-
som bättringspredikant, ty då skulle
han naturligtvis af denna verldens gud
blifva utspydd ur munnen. Mången
prest vill vara herre och icke herde.
Och då nu folket ser, hvilket skrym-
teri bor äfven i sjelfva presterna, så
blifva dessa ringaktade i mera tänkande
och hederliga menniskors ögon. Och
äfven om presterna stanna hemma, bryr
sig ej mången af dem om att hålla
bibelförklaringar hvarken söndag eller
hvardag, äfven om de dertill hade god
tid. Är det alltså under, att folket
åstundar höra troende lekmäns predik-
ningar. I Karelen såg jag mången
prest spela kort; jemte all annan synd
tog jag äfven häri del. Men sedan
engång mina församlingsbor varit vitt-
nen härtill, blygdes jag så af innersta
hjerta, att jag gjorde slut derpå, ehuru
jag först sedan jag kommit till tron slup-
pit lös ur syndens slafveri. Men ve de
herdar, som med syndiga exempel föregå
odödliga själar! Vare här några svarta men
sanna och ojäfaktiga drag för de presters
och biskopars ögon, som på allt vis för-
Uycka oss såsom sekteriska och anse det
vara vårt fel att folket blir främmande för
kyrkan. Månne jag derigenom verkligen
blifvit en fiende till kyrkan, att jag predi-
kar bättring från dess dödliga missbruk,
eller månne detta härrör sig afblott parti-
ifver och presthat, såsom man blifvit van
att säga om oss? Detta skall hvarje red-
bar menniska se och erfara.
Åbo, G. W. Wilén .t Co:» boktryckeri, 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
