Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 21.
2
sinne vändas genom dessa söndagsnum-
ror helt och hållet på verldsliga föremål
och ämnen, så att hvarken håg eller
tid finnes för Guds ords hörande och
betraktande. Man ger med öppna ögon
allmänheten en spis, som omöjliggör all
tanke på att helga hvilodagen, och dock
finnas kristne, som varmt taga söndags-
bladen i försvar!
Det är på dessa grunder, här blott
antydningsvis framstälda, vi icke kunna
förena oss hvarken om do motiv eller de
yrkanden, hvilka i afseende å förewt-
rande fråga bestämt typografiska för-
eningens uppträdande. Vår åsigt är
att, såtillvida som nödfallsarbete om
sabbaten är uttryckligen af Gud med-
gifvet, samt de borgerliga intressena
fordra politiska och kommersiella un-
derrättelser på alla veckodagar, så böra
tidningames måndagsuumror bibehållas,
och söndagens deremot, såsom i hög
grad skadande sabbatens helighållande,
på samma gång indragas. Ty det är
båttre att ett tjugutal personor hållas
sysselsatta om söndagen, än att tusen-
den skola få sina sinnen vända från
det ena nödvändiga till de timliga och
derjemte ofta skadliga ämnen, som dag-
pressen p;i sin nuvarande ståndpunkt
innehåller. Enda följden häraf vore blott
att tryckeriarbetarno finge lördagen le
dig i stället för söndagen, men dä de
icke begärt en sådan ledighet i religio-
nens intresse utan som en rekreation,
så tnrde den ena dagen vara lika god
som don andni. Och för dom. som af
högre skäl önskat den föreslagna för-
ändringen, bör alltid, med liten smula
god vilja, tillfälle kunna beredas att,
om icke livar gång, åtminstone då och
då, bevista de allmänna gudstjensterna.
I England utkomma inga af de stora
bladen på söndag, men detta hindrar
icke tryckeriporsonalen att i tur gå i
kyrkan.
Vi äro fullt medvetna om den isole-
rade ställning vi i denna, såväl som i
många andra frågor, intaga. Men detta
har icke afskräckt oss från att uttala
den öfVértygélse, hvartill vi ined led-
ning af det ljus Guds ord innehåller
samt efter ärlig pröfning af alla hit-
hörande omständigheter, kommit. Sä-
kert är i alla händelser att frågan är
mogen lör lösning och att allmänheten
af don dagliga tidningspressen, så i
hufvudstadon som landsorten, väntar ett
öppet och tillfredsställande svar, före-
stafvadt af hänsyn för livad det allmän-
na bästa samt pressens egen uppgifl
kräfver af arbotaro på andens fält.
I en orgel finnas vissa utdrag, som må-
ste anlitas, om man vill framlocka dess
fullaste välljud; så är ock Gud en under-
bar organist, som vet till punkt och pric-
ka, hvilka hjerlestriingar han skull anslå.
— Cuyler.
Det lefvande ordet.
(Af dr W. G. Hlaikie).
För adortonhundra år sedan talade
aposteln Petrus om "Guds lefvande ord,
som förblifver evimierligerT’. Sjutton-
hundra år förflöto, och den bok vi be-
nämna "Guds ord"’ bibehöll allt fortfa-
rande den lifskraft, hvaro.ni aposteln ta-
lade. Omkring denna tid beslöt den;
snillrikaste man i Europa att beröfva[
den dess gamla helgd. Voltaire skröt!
af att, om det erfordrats tolf män att
uppföra kristendomens byggnad, det be
höfdes blott en enda att nedrifva den-
samma. Han dristade äfven profetera,
sägande bibeln om hundra år vara en
förgäten bok. Vid den tid, hvari vi
lefva, skulle don alltså bort vara in-
registrerad bland antiqvitetssamlarnes
skatter och nedtagen från sin dammiga
hylla, såsom vi till påseende framtaga!
chinesiska eller indiska gudabilder, för J
att åt våra söndagsskolbarn visa van-!
trons dårskaper. Hvilken af de båda,
profetiorna har gått i fullbordan den j
dag. som i dag är, den enkla apostelns
eller den briljante fransmannens?
Vi vilja afgifva svaret, hänvisande
till en liten scen. Omkring den tid,
då bibeln skulle varit en förgäten bok,
höllo tvenne säll.skaper, tillhörande be-
römda lärdomsskolor, täta möten i verl-
dens hufvudstad och tillbragte dervid
timmar med överläggningar om huru
man bäst borde återgifva en grekisk
eller hebreisk sats. Är efter år gåfvo
de sin mesta tid åt detta arbete och
ansträngde förmågan till det yttersta,
utbytande åsigter, afvägande skäl, bed-
jande om ljus, tvekande, ånyo afvägan-
de och dröjande, innan de slutligen an-
togo den punkt, som förorsakat dem så
mycken oro. Och livad angick allt detta?
Den bok, som Voltaire påstått skola för-
gätas om hundra år. Dessa män an-
sågo det af oändlig vigt, att hvarje ord
i denna bok skulle blifva så exakt åter-
gifvet på engelska, som språkets resur-
ser blott medgåfvo. De kände sitt an-
svar vid tanken på följderna af ett miss-
tag eller fel i det arbete de åtagit sig.
Och under dessa arbetsdryga omsorger
understöddes de af allmänhetens varma
intresse. Da efterhand delar af deras
verk afslutades, höllos de snabbaste
skickligt uttänkta maskiner dag och natt
i arbete, för att mångfaldiga kopior af
detta verk, som dock endast var en re-
vision af en tidigare öfversättuing. Ef-
terfrågan på arbetet var så stor att om-
kring tvä miljoner kopior erfordrades
allonast för brittiska öarno.
Bibeln är ett fenomen ensamt i sitt
slag. Den intager och har alltid i verl-
den intagit en plats, sådan ingen an-
nan bok någonsin ens närmelsevis in-
nehaft. Och denna dess ställning kan
icke på förnuftigt sätt tillskrifvas konst-
lade orsaker. Vissa böcker må, under
egendomliga omständigheter, hafva blif-
vit populära i långt högre grad än de-
I ras inre värde skulle gjort dem förtjen-
ta af; antingen det nu härrör derafatt
inflytelserika personer uppburit dem och
sålunda åstadkommit ett konstladt in-
tresse i form af stor efterfrågan, eller
att denna efterfrågan uppdrifvits af men-
niskor, som i saken ägt penningein-
tressen. Nog af, dylika böckers popu-
laritet räcker blott för dagen. Det är
inskränkt att tala om bibeln som en
blott frukt af vantro, endast genom tra-
ditionens makt, eller den döda konser-
vatismens tyngdlag, bibehållande sin
plats genom tidsålder efter tidsålder.
En bok, som under aderton sekler ge-
nomgått skalan af såväl grofva ankla-
gelser som förfinad kritik; som för hvar-
je öga blottat sida efter sida; som ådra-
git sig de högst stäldas vördnad och
lätt förmått bära de stoltas vrede; som
icke tvekat att vidgå sitt ändamål, va-
rande en urkund af Guds uppenbarelse
angående menniskans återlösning, ett
uttryck för hvad Gud fordrar af men-
niskan, vid fara af evig död — en så-
dan bok, som dock under aderton år-
hundraden förmått bibehålla sin höga
plats, måste tvifvelsutan vara i besitt-
ning af ojemförliga inre egenskaper.
Obestridligt är att den äger en ofant-
lig vitalité. Den har aldrig föråldrats,
aldrig blifvit mindre af behofvet. Må
denna tids otrogna i Voltaires anda
skrytsamt framhålla att dess tid snart
är förbi, att bibeltro och deraf fram-
kallad gudsdyrkan skall af mensklighe-
ten bortläggas pä samma sätt som den
gamla heduaverlden engång gjorde sig
af med Jupiter- och Apollodyrkan eller
våra urförfäder bortlade druidritualen;
vi finna redan af de vanliga lagarna
för den menskliga naturen, att dylika
profetior äro värdelösa: ty den lifskraft.
som förmått bibehålla sig aderton sek-
ler igenom, kan ej vara af alldagligt
ursprung. Det kan finnas ett "framåt"
och ett "tillbaka" i bibelns historia.
Ainalek må få öfverhanden i dag och
Israel i morgon; tidvattnen äro under-
kastade ebb och flod; dock kan den
kristne vara fullt förvissad om en sak,
den, att då alltings ände kommer, bi-
beln ej skall befinnas stående å en lägre
plats än den innehar denna dag. Nya
bevis på dess oöfverträffade egenskaper
skola fortfarande hafva ådagalagts, eme-
dan den är "Guds lefvande ord. som
förblifver evinnorligeiv.
Låtom oss då att börja med vända
blicken till det förflutna, granskande
bibelns ursprung och sammansättning.
Hvad är väl denna bok, par excellence
benämnd ’boken’, bibeln? Och hvad
dess förgångna historia? Hvadan dess
existens och hurudan framgång har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
