Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
S:<, :•;. 3
väntningar! Dä tiden kom för Messias’
uppträdande, framträdde der en, som i
verldshistorien saknar all jemförelse.
En sant mensklig broder och dock (inds
Son; skild från syndare och dock syn-
dares vän; ren och fläckfri såväl till
hela sin ande som sitt lif, och hvars
inflytande lyftade menniskorna upp mot
himlens portar; öfveiallt ströende om-
kring sig helsa och välsignelse samt
slutligen nedläggande sitt lif såsom
skuldoffer för sitt folk; uppstånden ur
grafven, uppstigen till himlen, dock ur
skyarne ledande sin kyrka, samt utlof-
vande sin återkomst för att till sig upp-
taga de sina, på det de skulle vara der
lian är,
— detta är han, hvilken evan-
gelistorna för oss framställa som upp-
fyllelsen af alla löften, som den gudom-
liga nådens och fridens förmedlare, Guds
g&fva (ill människors barn!
Och med hvilken aldrig svigtande
trosvisshet erkände oj de första lärjun-
garne de stora egenskaperna hos denna
(imls gnfva! Af alla de svårigheter,
rationalismen har att bekämpa, är in-
gen så ytterligt förtviflad som den att
nöjaktigt söka förklara det beslägtade
förhållande, som uppstod emellan Jesus
och hans första lärjungar, i så måtto
nemligen, som man söker bortförklara
dnt öfvernaturliga i hans person. Ty
detta var ingen blott förbindelse emel-
lan lärare och lärjungar, herre och tje-
nare, vän och vän. Företrädesvis var
det en förbindelse mellan syndare och
frälsare. De visste att han förkropps-
ligado Fadrens kärlok; visste att han
vaf den godo herden, som kommit till
de mörka stormomsusade bergen att
uppsöka sitt förlorade får. De kände
den milda beröringen af hordensarmar,
som omslöto dem, och de hörde hans
Ijnlva röst. Inga ord kunde hafva inne-
hållit ott störro nåds- och kärleksbud-
skap från himlen än detta: "Var vid
godt mod, dina syndor förlåtas dig",
eller "Sannerligen säger jag dig, denna
dag skall du vara mod mig i paradiset".
Att lida för honom var ottprivilegium;
att dö för honom, höjdni af ära. De
voro vissa om att "hvarkon död eller
lif, ollor onglar ollor herradömen eller
väldigheter, eller de ting som äro, el-
ler de ting som skola komma, eller
höghet, ollor djuphet, ollor något annat
skapadt skall kunna skilja dem från
Guds kärlek, som är i Kristus Jesus,
vår herre".
livad don lefvande Jesus var för
dom, som furmos på hans dagar, det
söka de fyra ovnngolierna och nya te-
stamentets öfrigo böcker i någon mon
moddela dom, som lefvat under senare
tider. Sodd genom detta medium är
intrycket måhända mindre öfvorväldi-
gande; mon fi andra sidan hafva vi
don välsignade fördelen att kunna for-
ska, jemfÖra och bogrunda de olika
vittnesbörden, att genom denna under-
sökning mera lära känna djupet af Kri-
sti n;ids och kärleks rikedomar, att
efterhand upptäcka nya föremål för un- j
dran och nya grunder för tacksamhet,!
tröst och lillgifvenhet. Den bok, hvars j
innehall försätter oss i dennanådefullai
närhet till (J-ud, hvarifrån strömmar j
emot oss allt som behöfves att borttaga
vår fruktan, mildra våra sorger, rena
våra hjertan och förvandla vårt lif, är
ingalunda afsedd för glömskan. Sålänge
det finnes menniskor i behofafhimlens
nåd nch kärlek, skall den bevisa sig
vara: "Guds lefvande ord, som förblif-
ver evinnerligen".
Och sednare, då nya testamentets
ljus äterstrålar mot gamla testamentet,
’upptäcker man nya skönheter på hvarje
sida. Glimtar af honom, som är den
härligaste liksom den för menniskosläg-
;tets syndare mest dyrbara, de kunna
:lära känna, framskymta här och der.
1Och detta är intet tomt fantasispel.
;Om Gud inspirerade profeterna att skrif-
;va om Kristus, äfven der det synes
dunkelt och obestämdt, kunna vi nu,
!då vi känna mer om honom, spåra hans
| drag och upptäcka skymton af hans
Ianlete på många af gamla testamentets
sidor. Den anmärkningen är ihålig och
icke i enlighet med vår natur att det
vore förlorad tid att efterjaga skuggor
och typer för att igenfinna honom i
!gamla förbundet. Då föremål, men i
synnerhet personer äro oss kära, njuta
vi icke då af att finna likheter tilloch-
med i skuggor och reflexioner. Hvem
njuter icke af att en lugn höstafton
blicka upp på den höga skogbevuxna
klippan, som brant höjer sig ur insjöns
djup; men det är ej mindre njutnings-
rikt att blicka nedåt och på vattenytan
iakttaga dess underbara afspegling, der
icke en enda qvist eller ott blad sak-
nas i rq/lexbilden. — Säg oss icke, att
emedan vi i gamla testamentet söka
återfinna skuggan af det nya, vi- för-
lora tid samt tillåta fantasien att fritt
föra oss med sig. Det står utom allt
tvifvel att. emedan i denna del af bi-
beln finnas glimtar och typiska bilder,
framträdande i sitt fulla ljus i nya
testamentet, det gamla städse måste
förblifva af djupt och genuint intresse,
]för alla dom som söka närmare känno-
I dom om Guds ställning till syndare
Isamt uppenbarelsen om hans nåd. Och
lika visst är det att dessa drag aldrig
skola förlora sin förmåga att gifva lif
åt hela boken, utan tvärtom alla skola
bidraga att bestyrka dess egenskap af
I Guds lefvande, eviga ord.
Sedan vi besvarat frågan hvad bibeln
är, återstår att fråga hvad den uträttar.
Hvilken är dess verkan? Olika menni-
skors erfarenhet om hvad de funnit i
bibeln är icke densamma. Stundom finna
vi äfven i kristna länder dem som till-
ochmed förneka dess auktoritet, åter
andra vidgå den väl i ord, men gifva
ii lifvet föga eller ingen akt derpå. Vid
jbedömandet af bibelns verkningar, må-
iste vi använda en måttstock, passande
Iför alla de fall, der ett gifvet läkemedel
har att häfva organismens oordningar.
På frågan om läkemedlet är dugligt,
måste åter det oeftergifliga förbehåll
göras, att det på rätt sätt användes
för häfvandet af det onda. Men deraf
blir äfven klart att bibelns sanna verk-
ningar endast kunna rättvist bedömas
af dem, hvilka emottaga den som Guds
ord och i allt sträfva att rätta sig ef-
ter dess föreskrifter. Men om dessa
utgöra blott en del af församlingen, om
det större antalet helt eller till en del
väljer sig ett annat rättesnöre för lif-
vet, intet under att i så fall resultatet,
sådant det ter sig i kommunen i sin
helhet, blir otillfredsställande. Ty i ett
sådant fall har man ej gått på djupet
med saken, om än äfven derstädes bi-
belns indirekta inflytande gör sig gäl-
lande i en bättre ton, ett renare lif,
än man skulle igenfunnit på en ort,
der bibeln vore fullkomligt obekant;
Hvad blir emellertid resultatet, om
vi vända oss till dem som ärligt emot-
tagit bibeln? Don har befunnits vara
ett ljus för dem, som sitta i mörker
och dödens skugga, att styra deras föt-
ter pä fridens väg. Den har tillfört
dem Gileads balsam; har lärt dem för-
låtelsens och lofprisandets sångev, ge-
nom hans nåd, som led, dog och upp-
stod för dem; har gifvit dem ett hem
och en Fader, karaktersstyrka, lif och
förhoppningar. Den har gjort drinkaren
nykter, hånaren ödmjuk, den girige
ädelmodig, den blyge modig, den sjelf-
viske uppoffrande. Den har lärt ung-
domen uppgöra högstämda planer för
sitt kommande lif, har gifvit den ett
fast stöd för att kunna genomgå detta
lif och ger den mod att vara sin fana
trogen. Den har meddelat den bedröf-
vade tröst i hvarje lidande, hållit hop-
pets fackla brinnande i djupaste mör-
ker och lärt dem möta den sista fien-
den med detta utrop: "Du död, hvar
är din udd, du dödsrike, hvar är din
seger?"
Den har äfvon utrustat män och
([vinnor med underbar styrka att verka
och lida. Den har satt svagt, bäf-
vande kött i stånd att uthärda inqvi-
sitionons tortyr, förfärliga fängelsehå-
lor, spetsande, stegel och hjul, glöd-
hota tänger, den flående knifven och
allehanda plågoinstrumenter.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
