Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestraffning, till upprättelse och till tuktan i
i rättfärdighet”. Den kallas ”Andans
svärd”; såsom hans vapen, hans
verktyg åstadkommer den de största ting.
Vilja vi lära känna ordet i dess högsta
kraft, måste vi underkasta oss Andens
ledning.
Försumma vi detta, skola vi begå
stora misstag och komma till oriktiga
resultat. Ordet, gjordt lifgifvande ge-
nom Anden, är Guds största makt vidI
verldons förnyelse. För denna kraft;
falla .Terichos starkaste murar. Genom
det lästa och predikade ordet har Gud
sörjt för upprödjandet af de dystraste;
moraliska ödemarker, för att vildmarken
förvandlas till fruktbara fält, sörjt för
att Carmels och Sarons lierrlighet upp-
går ufver platser, tecknade med den
andliga dödens och ödeläggelsens för-
bannelse. Omgjordad med detta svärd
gentemot giganterna, har mången David
vunnit segrar, som tyckts fullkomligt
omöjliga. Öar, der monniskoätare dvalts,
hafva återljudit af psalmer, hymner och
andliga sånger, afgudar hafva nedka-1
stats i stoftet; berg hafva jemnats med
jorden och Jerusalems murar blifvit
uppbygda tillochmed i svåra tider.
Dock har det ofta händt att menni-
skor, ifriga i bemödandet att göra det
goda, icke fullt insett huru bibeln för-
mått mycket mera Ofver menniskolif
och hjertan, iiu en blott naturlig bok
med all sin makt kunnat verka. I den
tro att bibeln oj vore nog med hänsyn
till det stora moraliska verkets utfö-
rande, hafva de begynt se sig omkring
efter andra hjelpmedel, efter nya ut-
v&gar att inverka på menniskohjertat.
Kn mycket vanlig plan är den att taga
känsloverlden till hjelp vid de andliga
sanningarnas meddelande. Sådana sa-
ker som musik, arkitektur, bilder och
religiös ritual, berörande de yttre sin-
nena, lut ansetts förmå tilldraga sig
do tanklöses uppmärksamhot, samt i
rida högre grad än en allvarlig bok
görs intryck på de likgiltiga. Dock
förblir det nu, som på apostlarnes tid,
en sanning att menniskor födas på
nytt genom Guds ord, som förblifvcr j
erinnerligen ; att Jesu Kristi ovange-I
liiun är en Guds kraft till salighot;|
samt att di>t har behagat Gud att ge- j
nom dåraktig predikan frälsa dom som
tro. Brist på förtroende för den gudom-,
tiga ordningen: "Ord och Anda", leder j
till försök, som lofva mycket, men hålla
litet. Ju mera förtröstansfullt vi hvila ■
vid ordet som ett förmedlande rön och
den hel. Ande som sjelfva kraftverka-
ren, ju säkrare kunna vi vänta de:
herrligaste verkningar. Och detta slår
in såväl om var enskilda bibelläsning,
BOm ock om dot offentliga bruk vi göra
af ordet. En biblisk kristen är den!
bäst rustade af alla kristna, liksom en!
biblisk predikstol äfven är den bästa
Gud; hvilken hög plats bönen intager
såväl i gamla, som nya testamentet,
samt huru skönt bibeln framställer den
återlösta menniskans samband med Gud,
antingen vi iakttaga det i Mose samtal
med Herren på berget, eller i Davids
psalmer, eller hos den älskade Lärjun-
gen, lutande sig intill Mästarens bröst.
Slutligen må vi ännu omnämna blott
ett drag: den hoppets ande som ge-
nomgår hela bibeln. Gamla testamen-
tet var fullt af förhoppningar, riktade
mot Kristi första ankomst; nya testa-
mentet blickar med lika rika förhopp-
ningar mot hans andra ankomst. Ehuru
bibeln erkänner att menskligheten, till-
följe af synden, är hemfallen under den
fruktansvärdaste oordning, ser den med
lugnt förtroende framåt mot en tid, då’
fullkomlig ordning skall inträda. Vis-
serligen kan denna vorld icke i så måtto
blifva helad att alla menniskor frälsas,
ty det råder hvarken tvifvel om, ej
heller undanhålles det faktum, att en
del af menniskoslägtet skall gå förlo-
rad ; detta är den högtidliga, mystiska
sanning, hvilken bibeln aldrig tillåter
oss förbise. Men i andra afseenden
ledas vi genom upprullandet af verlds-
ellev rättare kyrkohistorien, hvilken
med exempel belyser Skriften, till de
förhoppningsrikaste slutsatser. Vi upp-
muntras derigenom högeligen att ihåg-
komma Guds makt att vända det onda
till godn. Bibelns förmåga att trösta de
bedröfvade är 6ii af dess största sidor.
Det är bibeln och endast den, som vå-
gar föfsäkra oss att "vår bedröfvelse,
som är kort och lätt, bereder åt oss på
öfversvinneligt sätt i öfversvinneligt
mått en evig fullvigt af härlighet, åt
oss som icke se efter de ting, som sy-
nas, utan efter dem som icke synas:
ty de ting som synas, äro timliga, men
de som icke synas äro eviga".
(Slut.)
Bibellasnin.gsordn.ing för 1887.
Dat. Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Avg. Sept. Okt. Nov. Dcc.
1 Job 7 Job 38 Ps. 24 P57~15PiT 86 Ps. 110 Ps. 140 Ords.27 Es! 7ÉT 37 2 Jer. 32
2 8 39 26 66 80 117 147 28 8 38 B 33
3 9 40 20 57 87 118 148 29 9 39 4 84
4 10 41 27 58 88 119 149 30 10 40 5 36
6 U 42 28 59 89 120 150 31 11 41 6 36
0 12 Ps. 1 29 00 90 121 Ordß. 1 Prod. 1 12 42 7 37
7 18 2 30 61 01 182 2 2 13 43 8 38
8 14
~~
3 81 02
~~
92 T23 8 3 14 44 9 89
9 15 4 32 63 93 124 4 4 16 45 10 40
10 16 6 33 64 94 125 6 6 18 46 11 41
11 17 6 34 65 96 126 0 6 17 47 18 42
12 18 7 35 66 90 127 7 7 18 48 18 43
13 19 8 36 67 97 128 8 8 19 49 14 44
14 20 9 37 68 98 129 9 9 20 60 IB 45
15 21 10 38 69 99 130 10 10 21 61 16 46
16 2! 11 89 70 100 131 11 11 22 62 17 47
17 23 12 40 ’71 101 132 12 12 23 63 18 48
18 24 18 41 72 102 133 13 H.T. 1 24 54 19 49
19 26 14 42 73 103 134 14 2 25 66 20 50
20 26 15 43 74 104 °135 16 3 26 60 21 61
21 27 16 44 76 105 186 16 4 27 67 22 52
22 28 17 46 76 106 137 17 5 28 £8 23 Klag. 1
23 29 18 46 77 107 138 18 6 29 69 24 2
24 30 19 47 78 108 139 19 7 80 60 25 8
25 31 20 48 79 109 140 20 8 31 61 26 4
26 32 21 49 80 110 141 21 Es. 1 32 62 27 6
27 SS 22 60 81 111 142 22 2 33 63 88 Hez. 1
SS 34 23 61 82 112 143 23 8 34 64 29 2
~29 35 62 83 113 14* Ti ~ 4 35 66 30 ■ 3
30 36 63 84 1U 146 25 5 36 66 31 4
31 37 54 115 26 6 Jer. 1 6
af sådana. I hvardera fallen är anden
den lifgifvande kraft, som gör ordet
verksamt, och apostelns utsago är här
lika användbar som vid hvilket som
helst andligt arbete: "Jag har plante-
rat, Apollos har vattnat, men Gud gaf
växten".
Vi liafva sålodes nu genomgått huf-
vudelementerna af bibelns lifgifvande
förmåga —■ det förnämsta dervid förblir
dess framställning om huru Gud, på
nådens väg, drager nära menniskan,
uppmuntrande henne att hoppas på
Hans barmhertighet genom en medlare.
Vi hafva påmint oss om huru Herren
från tidsålder till tidsålder fullföljer
detta sitt mål, tills slutligen i apoka-
lypsen öfver det svalg, som öppnats
mellan honom och oss i begynnelsen
af Genesis, en brygga lagts och en
röst hörs utropa: "Se, Guds tabernakel
bland menniskorna, och han skall bo
ibland dem, och de skola vara hans
folk och Gud sjelf skall vara med dem,
deras Gud". Vid en hastig öfverblick,
som denna, är det ej möjligt att från
flera sidor skärskåda alla de lifaktiga
drag, som äro Skriften egna. Låt oss
blott iakttaga, hurusom alltigenom de
båda stora elementen af verksam god-
het: pligter mot Gud och pligter mot
menniskor, gå hand i hand med hvar-
andra; huru det att tjena Gud, inne-
fattar alla moraliska förpligtelser, all
tillförlitlighet angående sociala förbin-
delser, menniskor emellan, så att man
aldrig kan anse religionen vara en sak
för sig att noga iakttaga, under det
andra pligter försummas; huru Skrif-
tens beskrifning öfverallt rikartadt af-
målar syndens uselhet, dess dödande
gift samt dess förfärliga dom, då slut-
ligen vedergällningens dag infaller. Låt
oss
’
eftersinna huru oafbruteu uppma-
ningen ljuder att söka gemenskap med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
