Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. Pag.
N:o 2, 3
gjorde ingenting. "Förbarmen dem som
der bo" för hvad de icke gjorde, "att
de icke kommo Herren till lijelp mot
den mäktige". Stred Meros mot Gud?
Nej. Fattade Meros sköld, harnesk och
spjut och drog fram emot den högste?
Noj. Hvad gjorde Meros? Ingenting.
Och blef Meros förbannadt? Ja, eme-
dan det med sina invånare "icke kom-
mo Herren till hjelp mot den mäktige."
Hållen denna predikan för eder sjelfva,
då i kommen hem. Utvecklen den till
hela sin längd, och måhända medan I
sitton ned, skolen I säga: "Meros, ack,
detta är jag. Jag strider ej mot Gud,
jag är ingen fiende till Kristus. Jag
förföljer icke hans folk, ja, jag till och
med älskar hans tjenare, jagälskar hö-
ra hans nrd förkunnas. Jag skulle ej
vara lycklig, om jag tillbragte min sön-
dag på något annat ställe än i Guds
hus. Men detta måste likväl gälla mig,
ty jag går oj upp ’till Herrens hjelp
mot den mäktige’. Jag gör ingenting.
Jag är en lätting, som intet uträttar.
Jag är ett ofruktbart träd". Ack, kom
da ihåg att du är förbannad, icke för
hvad du gör, utan för hvad du icko
gör, Här är sålunda en af de sorgli-
ga förbannelserna öfver de ogudaktige
— att de icke bära någon frukt i si-
niiiii tid. Sen på många ibland eder.
Till hvad gagn aren I i denna verlden?
I aren edra familjers förnämsta stöd,
Gud välsigne edert arbete, och måtten
I uppfostra edra barn väl. Men röran-
de Guds församling till hvad nytta är
du? Du innehar en plats sedan många
år; hvem vet, om du ej har upptagit
en plats, der någon annan syndarekun-
de luifva blifvit omvänd, om han hade
varit der? Det är sant, att du sitter
och hör predikan; ja, men hvartill tje-
nar detta, om det blott förökar din för-
bannelse? Det är sant, att du utgör én
bland många, men tank om du skulle
vara ett svart får midt i hjorden! Hvad
uträttar du för Kristus ? Af hvilkot gagn
är du? Har du lagt en enda sten till
hans andliga tompel? Har du gjort sa
mycket som don fattiga qvinnan, hvil-
ken krossade alabasterkärlet öfver hans
hufvud? Du har ej gjort någonting för
honom. Han har uppfödt och fostrat
dig, och du har gjort ingenting för ho-
nom. "Oxen känner sin herre och ås-
nan sin herros krubba, men du känner
oj, du betänker ej". Se, Herren har sak
mot dig i dag, icko för hvad du har
gjort, utan för "hvad du icke har gjort.
Han har satldt dig cvangelii budskap,
du är hvarje söndag föremål för ovan-
gelii inbjudningar. Med tårar rullan-
di1 nod för mina kinder har jag varnat
och inbjudit dig. Du horor ordet stän-
digt; du åtnjuter förmoner. Gud för-
sor dig i sin försyn med föda, i sin
barmhertighet kläder han dig, och du
gör intet för honom. Du förhindrar jor-
den och bär ingen frukt. O, min dy- I
re åhörare, lägg detta på hjertat, "tyi
detta är en förbannelse såväl som ett
tecken för dig. Det är ej blott ett då-
ligt drag i din karakter, utan äfven en
förbannelse från Gud. Du är ogudak-
tig och derför ofruktbar. Du älskar ho-
nom ej, och derföre är du oduglig. Du
förtröstar ej på Kristus, och derföre är
du ej som trädet, "hvilket bär sin frukt
i sinom tid".
Vi fortgå till beskrifningen. Dess
löf skall icke vissna. "Icke så den
ogudaktige, icke så". Den ogudaktiges
löf skall vissna. Jag ser framför mig
i dag många bevis derpå att Guds löf-
te besannas på sitt folk. Skåda om-
kring och se, hvilket stort antal män
med grånade hufvuden samlas hvarje
Herrens dag för att få höra ordet. Mån-
ga af dem älskade Herren i sin ung-
dom. Dä hade de "en outsäglig och
härlig glädje" uti att bekänna hans dy-
ra namn; och nu hafva de kommit, som
man säger, till de gulnade och vissna-
de löfvens tid, men de finna den ej så,
ty de bära ännu frukt i ålderdomen; de
äro ännu feta och blomstrande för att
visa, att Herren är rättfärdig. Deras
löf har icke vissnat, de äro lika verk-
samma för Kristi sak som de någonsin
varit och kanske tio gånger lyckligare, j
I stället för att ej bära någon frukt, I
frambringa de nu rikare och saftigare
klasar än de gjort någonsin. De äro,
för att nyttja en annan bild, såsom träd,
hvilkas grenar hänga ned till följd af
deras ymniga frukt, likasom deras huf-
vuden böja sig ned till följd af derasj
höga åldor. Hvilken nåd är det icke,
dyre bröder, att hafva Kristus till vår
del i ungdomen, och det en sådan Kri-
stus, som räcker åt oss hela vårt lif.
Att se den gamle Rovland Hill predi-
ka, under det han stod lutandepå graf-!
vens brädd
—hvilken härlig syn! Det- j
ta löf vissnade ej. Fans väl någonsin j
ett sådant träd som detta, hvilketkun-:
de bibehålla sin grönska i åttatio år Qch
lLkväl ej vissna? Fans det någonsin en
sådan religion som denna som kunde
göra gamle män ungdomliga och kom-
ma deras svigtande fötter att hoppa af
fröjd? Och dock uträttar Kristi religion |
sådant. Vårt löf vissnar ej. Men ack,!
"icke så de ogudaktige, icke så". Edert
löf skall vissna; när slutligen de som
skåda ut genom fönstren förmörkas, när
mjölnarena stå fåfänga, derföre att de
äro vordne så få, när edra forna dagar
skola komma tillbaka öfver eder, när
gräshoppan skall blifva en börda, då
om icke förr skall ditt lif vissna. Men
huru många finnes det ej, hvilkas löf
vissna! En flägt kommer från Gud, och
trädet, som eu gång syntes vara grönt,
bleknar och dör och måste slutligen
bortskaffas. Vi hafva sett dylika i vårt
lif
—personer, som tyckes hafva fram-
|gäng i denna verlden, rika och lyck-
liga och aktade af hvar och en; men
de hade ingen fast grund attbygga på,
ingen Gud att förtrösta uppå. Jag har
sett dem utbreda sig såsom ett lager-
bärsträd, och jag har ofta afundats dem
såsom psalmisten gjorde, men "jag skå-
dade, och, se, de voro icke mer;" jag
gick der fram, och se, det var ej så
mycket som en stubbe qvar. Gud ha-
de förbannat deras boning; såsom man
föraktar en dröm, när man vaknat, så
föraktar Herren deras skuggbilder; så-
som vax framför elden hafva de smält
bort; likasom vädurens fetma hafva de
förtärts; i rök uppgingo de. "Icke så
de ogudaktige, icke så," säger texten,
och detta bevisar sannerligen erfaren-
heten; de ogudaktiges löf måste och
skall vissna. Och sedan tillagges rö-
rande den rättfärdige: "Hvad han gör,
det lyckas väl". Den gudfruktige har
många svårigheter, det är sant, men
jag är ej viss på att han har flere än
den ogudaktige. Jag tror, att när en
menniska blir omvänd, skall hon finna
det vara sant, att gudsfruktans "vägar
äro ljufliga vägar, och alla hennes sti-
gar äro frid," och hon har ett bättre
hopp äfven om verldslig framgång, när
hon blifver en kristen, än den ogud-
aktige. Kristliga vanor äro de bästa
affärsvanor, om menniskorna blott ville
tro det. När en menniska låter kri-
stendomen beherska sina affärer och
hvarje handling i sitt lif ledas af den-
samma, då står hon profvet bäst i
denna verlden, ty "ärlighet varar längst",
och kristendomen är den bästa ärlig-
heten. Den skarpa täflan i våra tider
må kallas ärlighet — men den kallas
så endast här nere, icke så der uppe,
ty den innehåller mycket bedrägeri.
Ärlighet i högsta mening — kristlig
ärlighet — skall befinnas vara bäst i
alla afseonden, ty den som samvets-
grant och kristligt sköter sina pligter
skall i allmänhet hafva den framgång
äfven här i denna verlden, som skall
tjena till hans högsta goda. Men om
han ej vinner den framgång han ön-
skar, vet han att äfven det tjenar till
hans bästa. Jag har ofta hört kristna
tala på följande sätt: "Jag gör blott
små affärer, men jag har nog för att
lefva lyckligt. Jag har aldrig brytt
mig mycket om täflan, jag har aldrig
känt att jag var lämplig derför, och
jag tackar stundom Gud, att jag aldrig
kastade mig in i den strida strömmen
utan var nöjd med att hålla mig längs
stranden". Och jag har funnit, att
många sådana ödmjuka män äro de bästa
kristna, de lefva det lyckligaste lif,
och hvad helst de göra lyckas väl, ty
de få hvad de väntade, emedan detta
ej var mycket, och do få hvad de be-
höfva, emedan deras behof ej äro myc-
ket stora. De inlåta sig ej i mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
