Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ochLIF
Religiös Tidskriftför Finland.
Efemerider. 11. Typen 1. /ojßsjTniS ST^l|h:p
’i
Evangeliernas Kristus, al’ //. Vei/n- (loris.) 3. I ’•’ BSS Hv*| SS
r
’T
i
Notiser <>cJi kommentarier 4. S:
" I^Jeß^l
Korrespondens: Tyskland 5.
\>S ©^V
Efemerider.
11. Typen.
I tvåhundra år har den votenskapliga
verlden varit delad med afseende å frå-
gan om lifvots uppkomst, i det eu skola
förfäktat att lifvet uppstår afsig sjelf,
medan en annan vidhållit att lifför-
utsätter lif och endast af detta kan
frambringas. Men efter de uttömmande
experiment, som i våra dagar gjorts af
bland andra Pasteur och Tyndall, synes
striden numera en gång för alla vara
afslutad och teorin om den spontana
uppkomsten icke längre kunna tillmä-
tas del ringaste vetenskapliga värde.
Såvidl forskningen derför kunnat fälla
utslaget, har hon otvetydigt uttalat att
lif kan ondast uppkomma från ett för-
utvarande lif.
(Jnder en mycket längre tiderymd an
tvåhundra år har on liknande strid för-
siggått inom den religiösa verlden.
Tvenne diametralt motsatta åskådningar
hafva iifven här lippträdt emot hvar-
ainlia, den ena framställande det and-
liga lifvet såsom produkten af en> grad-
vis skeende andlig utveckling, den an-
dra såsom »-ii Guds Andes gåfva. Först-
nämnda riktning hyllar den spontana
utvecklingens teori, att menniskån af
sig sjelf så småningom bör blifva bättre
och bättre, tills hon nar det stadium,
Bom utgör andligt lif. Men härtill sva-
ras Från andra sidan, att den andeliga
menniskån enligt Skriften icke utgör
en förbättring af den naturliga, ulan
en helt och hållet ny skapelse, född
ofvanefter genom Guds Ande! "Om
någon är i Kristus, så är han en ny
skapelse; det gamla är förgånget, se,
allt har blifvit nytt", (2 Kor. 5: 17);
Tisdagen den 1 Februari. I iggy
P-
Agnar, föredrag af C. H. Spurgeqn (slut) 6.
Från missionsfältet: Ett nutidsuriderverk.
—En märkvärdig missionär. — Muha-
meds universitet °-
en lem lider så lida alla lemmarna
med" (1 Kor. 12: 26) och derför ut-
öfvar äfven parasiten .ett förlamande
inflytande på kyrkan i sin helhet. Han
upptar hennes tid och krafter, så att
de icke som sig bör kunna egnas åt
det yttre arbetet, och sålunda hvarken
blir kyrkan stark i sig sjelf eller ut-
breder sig Guds rike på jorden.
Men medger man att lifkan endast
komma från lif, samt att det andliga
lifvet består uti att "hafva" Guds Son
— ty den som icke har Guds Son,
livad än annat han må äga, har icke
lifvet, 1 Joh. 5: 12, — så är domen
öfver parasiten dermed uttalad. Han
går icke allenast sjelf alltmera för-
’lustig kraften af det lif, livars källa
Jesus Kristus är, utan utestänger
äfven andra från dess undfående.
Hvar skola vi då. finna parasitens
motsats, typen, som icke blott lefver
ett sjelfständigt, oberoende lif. utan äf-
ven verksamt bidrager till det helas
framgång och välbefinnande? Ända från
Salomos dagar har en sådan typ stått
rikets barh till buds i myran. "Gå till
myran, du late! Se på hennes vägar
och blif vis!" utropar Ordspråksbokens
inspirerade författare (6: 6), och i san-
ning finnes i hela naturen ingen lämp-
ligare illustration af ett sundt samhälls-
lif än det myran ger oss. Vi fästa oss
blott vid hennes omtänksamhot att,
ehuru icke dertill tvingad, af egen drift
och h;ig lägga upp förråder för framti-
den; hennes flit och idoghot, som länge-
sedan utpekat henne såsom ett mönster
för arbetare; hennes ihärdighet att full-
följa sitt engång gifna mål, öfvervin-
nando eller kringgående hvarje hinder,
som uppreser sig; den enhets- och so-
lidaritetskänsla, som beherrskar hvarje
enskild medlem och gör att de när så
behöfves bära hvarandras bördor; samt
"Utan att en varder född på nytt
varder född af vatten och Ande, kan
han icke inga i Guds rike", (Joh. 3:
3, 7). "Men en naturlig menniska fat-
tar icke det som tillhör Guds Ande, ty
det är henne en dårskap, och hon kan
icke begripa det, emedan det måste an-
deligen bedömas" (1 Kor. 2: 14).
Om nu kyrkans uppgift är att ut-
breda Guds rike på jorden, samt man
erkänner hvarje enskild medlems pligt
och befogenhet i sammanhang härmed,
så existerar icke ett mera fatalt hinder
för uppnåendet af detta ändamål, än det
parasitsystem, hvilket vi tidigare tagit
i betraktande. En menniska, som blif-
vit frälst, tillhör icke längre sig sjelf.
Hon tillhör Gud, och Gud gör obetin-
gadt anspråk på henne. Han vill göra
henne till en ny kanal, hvarigenoin
Andens kraft skall tillströmma andra
lnenniskor, så att de blifva födda på
nytt, till lif i (!uds Son. Mcii parasi-
ten tilltäpper kanalen å sin sida, först
gentemöt menniskorna, hvilka derigenom
gå miste om den frälsande kraft, som
eljes skulle tillflödat dem från Kristus,
och sedan emot Kristus sjelf i det han
alltmera vänjer sig att emottaga andelig
näring, icke från Herren direkte, utan
från menniskor. Följderna häraf blifva
yttre och inre svaghet, maktlöshet gent-
emot utanför stående, mot hvilka man
intager en blott defensiv .ställning, då
man borde vara på offensiven, samt
afmattning i det inre andliga lifvet, så
att all kraft i bönen, all lust till Guds
ord, allt brinnande i Anden småningom
försvinner, efterlemuando föga mer än
en tom formkristondom, livars svaga,
fladdrande laga endast vidmakthålles af
den olja, predikanten från vecka (ill
vecka förmår gjuta derpå. Men "om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
