Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 2.
8
fruktan; ej heller drog han sig undan
för att hota fräcka, förhärdade syndare
med domen "mörkret utanför". Hyck- j
leri var af alla synder den, som Jesus
mest hatade; aldrig hafva strängare,
mera genomträngande ord gått öfver
menniskoläppar än de, hvarigenom han
tillbakavisade den ihåliga formtron, den
oandliga ceremoniela religionen hos hans
tids skriftlärde och fariséer (Mark. 23:
23—2tf). Och allvarsamma samt ifriga
voro hans varningar emot en religion,
som bestode i ord och yttre ceremonier,
men saknade djup och verklig gudak-
tighet (Math. 6: I—6: 16: 18).
Med allvar i fördömandet af synden
förenade Jesus den Ömmaste Kärlek till
menniskoma. Under det han sjelf reste
sig mot det moraliska onda i hvarje
form, gjorde han detta af barmhertig-
het med det syndfulla slägte, hvars
natur han var bestämd att dela. Den
kärlek, hvilken var så framstående hos
menniskones son, framlyser äfven ge-
nom några af hans Bträngaste nttalan-
den. Hur underbar förekommer ej denna
förening i de ord, som uttalade Jesu
sorg öfver synderna och förhärdeisen
uti, samt den sig närmande domen 5f-
ver den högt älskade men dock otrogna
stad, hvilken just stod i begrepp att
förråda honom: "Jerusalem, Jerusalem,
du som dräper profeterna och stenar
dem som äro sände till dig, huru ofta
har jag ej velat församla dina barn,
likasom hönan församlar sina kycklin-
gar under sina vingar, och F hafven
icke velat’. Math. 23: 37.
* (Forts.)
Söndagsskolarbetet å
kontinenten.
Arbetet för nationernas i Europa evan-
geliserande blir allt nödvändigare, mera .
påskyndande och vigtigare. Om de
skola kunna räddas från den moraliska
ruin, som hotar dem, måste de alltmer
bringas under inflytandet och makten
af Kristi evangelium. Arbetet synes
stundom hopplöst angående den full-
vuxna generationen: den stora massan
förslafvad genom vidskeplighetens
och otrons onda. Luthers land står
ånyo i behof af Luthers lefvande tro
och anda. Ättlingarne till hugenotter
eller waldenser, en Huss eller Savona-
rola behöfva åter blifva eldade af det
nit, don kärlek till sanningen och det
helgande åt Gud, hvill<et af deras he-
roiska fäder gjorde ädla patrioter och
martyrer. Deras moraliska förnyelse är
också ondast möjlig genom Guds ords
förnyande energi och kraft. Detta ord
kan bättre blifva spridt genom söndags-
skolarbetet än på något annat sätt; så
är var tro. Ty det vänder sig till
ungdomen; det omfattar barnen och sö-
ker inverka på dem medan de äro unga,
söker hos dem rotfasta dessa sanningar
och principer, hvilka upplysa, höja och
helga deras lif. Och från inflytandet
deraf skola de förgäfves under sednare
år söka lösgöra sig. Vårt hopp hvilar
derföre på dem. Evangelisera barnen
och framtidsgenerationerna skola lättare
vinnas för Jesus.
Hvad har t. ex. England ej att tacka
söndagsskolan för. Denna välgörande
inrättning har i vida cirklar bidragit
till Skriftens spridning, tillaktgifvande!
på sabbaten, missionens befordrande,i
nykterhetsarbete och otaliga filantropi-1
ska företag samt i icke ringa grad bi-
dragit att styrka nationens moraliska
och religiösa karakter,
Drifven af denna öfvertygelse och i
känslan af att något i detta ändamål
borde företagas, började London sön-
dagsskolföreningen sin mission å kon-
tinenten år 1864. Dess mål har frän
början varit att på allt upptänkligt vis
befordra söndagsskolföretaget. Den har
sökt åstadkomma detta genom att be-
gagna missionerande agenter,
inrättaj
skolor, tillsätta komite’er, öfvervaka
ar- j
betet, skapa en helsosam kristlig litte-
ratur förde unga, uppfostra lärare samt
genom att gifva bidrag och uppmuntran
till söndagsskolarbetare, de der på nå-
got sätt kunna bidraga till sakens fram-
gång och befästande.
Di London söndagsskolföreningen be-
gynte sitt arbet6, voro kontinentens
söndagsskolor jemförelsevis få till an-
tal. Större delen af dera voro små,
svaga, vidt skilda, utan medel till inre
förbindelse, bristfälligt organiserade,
ocb i allmänhet utöfrade de blott ringa
inflytande öfver de kommuner, hvarest
de voro placerade. Många af pasto-
rerne voro endera likgiltiga eller upp-
trädde fiendtligt, då de stundom på-
kallade hjelp af de civila myndighe-
terna för att gifva vigt ät sina menin-
gar. De protestantiska kyrkorna voro
vanligen tröga och så att säga beröf-
vade all kristlig lifaktighet. Rationa-
lismen utöfvade sitt förlamande infly-
tande ; det vidt spridda söndagsvanhel-
gandet, den stora bristen på sådana,
som blifvit uppfostrade ocb. förberedda
för evangeliskt arbete, allt detta gjorde
grundandet och framgången af söndags-
skolan särdeles svårt.
Denna målning är blott alltför sann,
angående vissa länder ocb distrikten
I andra har emellertid en stor förän-
dring till det bättre gjort sig gällande.
För närvarande finnas der, enligt låg
beräkning, 7,000 skolor med mera än
35,000 lärare och 780,000 elever.
Sexton missionärer äro vid arbetet i
åtta skilda länder, arbetande under
tretton komite’ers öfverinseende, hvil-
kas hufvudqvarter ligga i residensstä-
derna, t. ex. Paris, Berlin, Hamburg,
Amsterdam, Stockholm, Berne, Lav-
sanne, Geneve m. fl. Dessutom exi-
stera en mängd lokala komite’er, hvaraf
finnas inom Holland fyratio, Frankrike
tre, kantonen Vaud fem, samt åtskil-
liga i Sverige och andra länder. När-
mare tvenne dussin tidningar publice-
ras å olika språk, dessa för såväl lä-
rare som elever, med en cirkulation af
3,000 till 30,000 cxx. hvarje eller
hvarannan vecka. Musikhäften och and-
liga sangsamlingar hafva spridts i stor
skala och sånggudstjenster blifva allt
populärare. Pastorer och kyrkor hafva
nu en djupare känsla af ansvarighet i
förening med de ungas religiösa under-
visning. Icke få prester hafva erkänt
att deras eget andliga lif och deras
kyrkors likaledes blifvit väckt och höjdt
genom söndagsskolrörelsens impuls. Ett
af de mest uppmuntrande tecken är,
att barnen sjelfva visa söndagsskolan
stor tillgifvenhet. De döda benen i
dalen begynna röra sig; den uudom-
lige anden blåser på dem och då dess
tid kommer, skall en icke så liten
skara uppstå, begåfvad med majestätet
och kraften af ett gudaskänkt lif.
Missionens framgång sedan dess be-
gynnande har öfvergått de mest san-
gviniska förväntningar. Då man besin-
nar de många hinder, den haft att öf-
vervinna, har den gifvit oss många
tillfällen till tacksamhet och förnyadt
öfverlemnande ät Gud samt nit å de-
ras sida, som haft dermed att skaffa.
Emellertid saknas öfverallt lärare. I
många distrikter äro familjer så vidt
spridda att skolor blott med stor svå-
righet kunna bildas. Men trots svå-
righeterna har det begynt dagas till
en bättre dag. På den tid Gud kallar
sin, skola kontinentens nationer fröjda
sig öfver middagsglansen af evangelii
ära.
Kristus tager ofta kronan af sitt eget
hufvud och sätter den pä. trons hufvud.
Detta intyga ställen, sådana som dessa,
hvilka ofta förekomma i Skriften. "Dia
tro hafver frälst dig", Luc. 7: 50. "Din
tro hafver hnlpit dig-’, Mattli. 9: 22. Och
intet under, att Kristus kröner tron, ty af
alla nådegåfvor är det tron, som tager
kronan af menniskans eget hufvud och
sätter den på Kristi hufvud.
Det lilla ordet "fader" (säger Luther),
framhviskadt af ett Gudsbarn, öfrerträffar
all den vältalighet, som fans hos en De-
mostenes, en Cicero och alla andra rykt-
bara talare i verlden.
Ibland alla Guds barn finnes ingen, som
är besatt af en dötstum ande. Menniskor,
som icke bedja, äro öfvergifna af Gud,
förblindade af satan, förhärdade i synd,
och för hvarje ögonblick de andas, hemfall-
na under timliga, andliga och eviga straff.
Åbo, G. W. Wiléa £ Co:s boktryckeri, 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
