Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 3.
8
för eder, att I viljen för evigt brinna
i helvetet för dess skull? Hvad, är
Kristus en så hård mästare, att I ej
viljen älska honom ? Är hans kors så
frånstötande, att I oj viljen blicka der-
på? O, jag beder eder vid honom,
hvilkens hjerta ftf kärlek, den korsfä-
ste aterlösaren, som talar genom mig i
dag och i mig gråter öfver eder, jag
beder eder, sen på honom och värden
frälsta, t)r han kom i verlden att ti|ii>-
Böka och frälsa det som var förtappadt;
och den som kommer till honom, skall
han icke utkasta, ty han 5r i stundatt
frälsa till det yttersta ’lem Bom genom
honom komma till Gud.
O, du Helige Ande, drag i dag- syn-
dare till dig. Jag uppmanar öder, syn-
dare, omfatten Kristus. YMrören hans
klädafall. Se, han hänger framför eder
på korset. Såsom Mose upphöjde or-
men i ökuon, så har Jesus blifvit upp-
höjd. Se, jag beder dig, se och lef.
Tro pä Herren.
Från missionsfältet.
Ett nntidsuiiilorvork. Bevisen för kri-
stendomens sanning under första århundra-
del voro au finna änder sammaårhundra-
de. Kunna vi icke inni lika sanning
au bevisen Kr kristendomens sanning un-
der nittonde århundrade! äro atl söt
i det nittonde århundradet? Ganskaf&peV-
Böner i v&r liil undersöka de historiska
bevisen (Or de nytestamentllga underverken.
Men de se hvad evangeliuki uträttar i vår
tid. Femtio ar tillbaks voro invänarne på
Fidsji öarne hedningar af del mest förne-
drade Blag, menniskoätare af grymmaste
och ohyggligaste art. Att göda "och äta
upp fångar, som tagits i deras ständiga
krig, hörde till det vanliga: ja,hoppet omI
atl fl kalasa på en gödd krigsfånge var
en kraftig bevekelsegrand till krig: döda
kroppar uppgräfdea och åtos’; lemmarne
på lefvande menniskor afhöggos, kokades
os framför deras ögon; de sjukabe-
grafdes lefvande, enkor stryptes till döds
vid en makes tVanfiille; arma, olyckliga of-
fer begrafdes vid hvarje påle omkring en |
höfdings hus, och då en höfding skulle
låta en b&t gå af stapeln, ltdes menskliga
varelser på marken för att göra tjenst som
rullar. Ingen inföding vågade sig utom
erna för sin egen stam. Omenfräm-
ling vågade begifva sig till .let inre af
öarne, föll han ett offer för vildarne, och
hans ben lågo snart afgnagda och skra-
pade framför någon infödings hydda.
För närvarande äro öarne civiliserade,
der är lika stor Bäkérhel Kr lif och egen-
dom som i någoi annat land; främlingen,
som kommer till en by af infödingar, mot-
fritl sätl och möter endast
karlek och Välvilja.
Huru kan denna förändring förklaras?
Jemt femtio år sedan, år 1835, landstego
två wesleyansko miaeionärer p8dessa öar.
Dessa män voro okunniga om infödingam-
es språk; de voro utan skydd. De hade
ingen annan bevékelsegrund än kärlek till
dessa arma varelser, som bebodde dessa
öar. Så snart de hade lärt sig språket.
började de predika för folket. Gud väl-
signade det arbete, som utfördes i sådant
nit och sådan tro. För närvarande linnes
på dessa öar 1,236 kapell och predikolo-
kaler, 1,058 lärare, 785 lokalpredikanter,
26,839 kommnnikanter, 42,651 söndags-
skolbarn. Öfver 100,000 menniskoätare
liafva blifvit kristna under dessa femtio
år. Hvarje by på de 80 bebodda öarne
har liygt sig en kyrka. Gudstjenstema
besökas af talrika, andäktiga ähörareska-
ror. Det första ljud som möter främlin-
gens öra vid daggryningen och det sista
på aftonen är sjungandet af andliga sån-
ger och uppsändandet af brinnande bö-
ner. Oss synes att den eld, som föll ned
af himmelen på Elias ord, ej var något
kraftigare bevis på Guds makt än detta.
Kunna vi ej vädja till fritänkare och fråga
dem. hvar de hedniske öar äro, hvilkas
invånare fritankeriet omskapat frän men-
niskoätare till menniskoälskande, fredliga
och dygtliga menniskor?
En märkvärdig missionär. Afrika är
ett missionsfält af största intresse för hela
den kristna verlden. Att det kommer att
ganska raskt evangeliseras kan ingen be-
tvilla. som något känner, hvilka evangeli-
seringskrafter för närvarande äro i verk-
samhet i de svartes verldsdeL Att evan-
gelium kommer att der utbredas hufvud-
sakligen af negrer är likaledes temligen
klart. Ett stort antal kristna negrer häl-
ler pä att uppfostras i Amerika, hvilka
ifrigt längta efter att återvända till sina
faders hemland med frälsningens evange- I
lium. Följande berättelse visar, hurudana!
missionärer afrikanerné sannolikt komma
att blifva. En märkvärdig man verkar f.
n. för Kristus omkring 5U mil frän Pre-
toria i Afrika. Sexton ar sedan begafhan
sig till Natal och sökte sysselsättning.
Der trallade han en pastor Ållison, som
upptog honom i sina skolor och undervi-
sade honom i kristendomen. Efter sin
II 1 ■- I I 1111 . . C ._.
omvändelse kände han en kallelse att åter-
vända till sitt hem och sina vänner i de-»
ras mörker och berätta för dem, hvilka
Stora ting Herren hade gjort för honom,
och han begaf sig till fots på. en resa af
omkring 120 sv. mil för att bringa sina
närmaste och sin stam det glada budska-
pet! Hans höfding förbjöd honom pre-
dika; men i öfver lyra dr gick han frän
"hus" till "lms". läsande den heliga skrift
och undervisande folkel, och välsignades
rikligen i sitt arbete. Efterhöfdingens död
lifk han tillåtelse att predika ollentligt och
hålla skola. En byggnad uppfördes, som
rymde 600 personer, en skola upprättades,
och verksamheten blomstrade. Kapell bygg-
des sedan på tvenne andra platser, och
två unge män sändes bort för att studera
etl par år. Efter sin återkomst återupp
togo de verksamheten, mycket godt uträt-
tades, och många omvändes till Herren.
En pastor Watkins inbjöd denne märk-
värdige man till sig och beskrifver honom
som en mycket liten man med en apostel
Pauli mod och en Johannes’ ödmjukhet.
Han omtalade sina erfarenheter alldeles
omedveten om det hjeltemod de ådaga-
lade. Han arbetade nio långa år i det
vilda Afrika utan lön, okänd, obesökt och
utan ringaste erkänsla af någon försam-
ling eller något samfund.
Muhamcds universitet. Om det är sant
att Turkiet "håller på att dö af brist på
turkar", så följer på intet vis deraf, att
mulianieilanisnicu håller pä att dö ut af
brist på muhamedaner. Denna religion
är ytterst nitisk; och långt ifrån att hålla
på att dö, rustar den sig till anfall på
alla håll. Följande skildring af det stora
muliamedanska universitetet i Cairo ger en
föreställning om muhamedanismens lifak-
tighet.
Muhamedaneraa halva det äldsta och
största universitet i hela verlden. Det ger
en föreställning om muhamedunismens o-
fanlliga makt att skåda denna gigantiska
"profetskola", som hålles i den stora mo-
skéen El Azhari Cairo. I en ofantlig sal
eller borggård äro studenterna samlade
icke i tio- eller hundradetal utan i tusen-
detal. Der liima vi under ett tak tiotusen
studenter. En af de märkvärdigaste syner
man kan se är dessa "tvenne tunnland af
turbaner"; och ett af de mest öfverväldi-
gande ljud, man kan få höra, är detta oaf-
brutna sorl, som uppstiger från dessa tio
tusen röster, hvilka alla läsa högt. Hvar
och en af de tre a fyra hundra ’"professo-
rerna" sitter vid foten af en marmor- eller
porfyrpelare i den storartade moskéen, 6m-
gifven af en grupp lärjungar af alla åldrar,
alla på turkiskt vis sittande på golfvet.
Dessa studenter komma från många land.
De komma liera hundratals mil uppefter
Nilen ; från trakten bortom Afrikas öknar,
från de heliga städerna Mekka, Medina,
Jerusalem och Damaskus; från Turkiet,
Persien, Indien och Kina. Detta univer-
sitet har inga fonder, inga statsanslag.
Professorerna erhålla ej ett öre i lön, och
studenterna betala ej ett öre för undervis-
ningen. Alla lefva de på de obetydliga
belopp de kunna förtjena på annat häll
samt de trognas välgörenhet. Studentenia
lefva pä den gröfsta föda, bära de tarlli-
gaste kläder på sin kropp och sofva om
nätterna pä moskéens golf. Sålunda äta,
studera och sofva de pä samma golf. Dä
studiekursen är fulländad, gå de ut som
missionärer med Koran i handen, predi-
kande muhamedanismen till den muhanie-
dunska verldens alla ändar.
l>e kristna ha ännu mycket att lära af
muhamedariernas nit och försakelse.
Ingen tid, ingen dag, annat än den när-
varande kan du kalla din. Lugna dig
derföre icke, uppehåll dig icke med för-
hoppningar om en kommandetid; sägicke,
att du vill ångra dig, men icke ännu, att
du vill anamma nåden men icke ännu,
och öfverlemna dig åt Herren nästa vecka,
nästa månad eller nästa år, ty den Gud,
som har lofvat dig nåd och förbarmande
pa den dag, du omvänder dig, har icke
lofvat att förlänga ditt lif, tills denna dag
kommer.
Det var ett passande yttrande, en per-
son hade lill en stor herre, som visade
honom sitt statliga hus ochsinaangenäma
trädgårdar. ’"Sir", sade han, "ni måste
försäkra er om himmelen
—eljest gör ni
eu mycket stor förlust, när ni dör".
För sibt7’iska missionen
har influtit: af syföreningen: för försålda
arbeten 60 m.; från Wiborg: Hanna Häll-
ström 5 m., Ehrström 4 m., fru H—g 2
m., försålda arbeten 14 ni. 25 p. samt
penni-insamling 3 m.: transport från se-
naste redovisning 361 ni. 60 p. Summa
449 m. 85 p.
B4F" JJagens upplaga åtföljes, så
långt det oss tillsända antalet med-
gifver, af Finska arbetets gynnares
"Annonshäfle. M.ii
Åbo, G. W. Wilén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
