Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 4. 5
gress, och skall jag söka att framför
allt ådagalägga, att sedlighetspolisen,
som beror på prostitutionens lagliga
erkännande och officiela garanti, står i
rak strid mot statens moraliska begrepp,
hvari han ensamt oger sin rättighet
att styra och straffa.
Det är klart, att jag utgår från i-.
Bigten, att staten hvilar på sedlig grund.
om man deri, i likhet med Hobbes och
den moderna materialistiska skolan, en-
er styrkans ställföreträdare för
att vidmagtliålla menniskan — djuret
— och för att till godo se dess önsk-
ningar " och begärelser, då måste jag
erkänna, att vi förlora spelet. Vi .skulle
då kunna medgifva det berättigade deri,
att varelser uppoffras för att tjenstgöra
en säkerhetsventil för de förfär-
liga och skamliga lidelser, som rufva i
en dy, som icke lifvats af en gudomlig
ande, och som födor förderf liksom den
heta gyttjan framkallar det giftiga kräl-
djuret. Men det är vår saks ära, att
den icke kan gå under, utan att sam-
tidigt statens begrepp beröfvas allt sed-
ligt och verkligt menskligt innehåll.
.lag påstår, att, utom i detta ytterliga
tall. är statens egel begrepp oförenlig!
med del system vi bekämpa. Jag skall
icke här bemöta den ena eller andra
iippfattningen, hvari vi kunna skilja
11,111 livarandra, emedan vi söka att
mod oss förena alla olika meningar,
.lag behöfver derför icke befatta mig
med atl motsäga den åsigl om staten,
hvilken jag anser oriktig, och som der-
af K 1""’ kyrkans arm, såsom i den ro-
merska teokratien, eller kristendomens
fjenare med åliggande atl tillämpa alla
dess läror i sina anordningar på dél
siitt, att man kan. såsom (let skett i
Tyskland, kulla den en kristen stat.
Ehuru jag mol denna uppfattning skulle
kunna framställa åtskilliga invändnin-
gar frun moralfilosofisk synpunkt, vill
jag för ögonblickel endast påpeka det
förhållandet, atl äfven denna uppfatt-
ning Tu- oförenlig med en anordning,
som erkänner och 3kyddar lasten. Sjelf-
motsägelsen är fullständig, och vi må-
äte derför erhålla pa vår sida alla. som
dela denna föråldrade uppfattning af
staten, ty del är sjelfklart, atl de, som
tilldela slaten oj ondast eit sedligt,
utan äfven’ett direkt religiösi inflytande,
ej för etl ögonblick kunna tillåta, att
den tager under sitt skydd den uslaste
af alla sociala skändligheter.
Jag kommer derefter till den nyare
och friare uppfattningen af staten, hvil-
ken åsigl jag sjelf hyllar, och hvilken
numera vunnil insteg i del allmänna
medvetandet, och del är nog för mig
att endast lemna en Öfverblick deraf,
utan att Ingil på näsrot bevis derför, då
min afsigt nu endast är att framhålla
af dess sammansmältning
med sedlighetspolisen.
Staten i vanlig mening, sådan han
blifvit ordnad sedan år 1789, utgör
icke hela samhället, alla dess olika och
invecklade beståndsdelar. Han är en
funktion eller rättare ett öfverhetsäm-
bete i samhället. Han sträcker sig icke
till hela menniskan. Det vore orätt att
säga om honom, att han är den af e-
vangelium omskapade menniskan, eller,
enligt ett uttryck af Vinet, hvilket jag
anser olämpligt, fastän det uttalats af
den store tänkare, som i så hög grad
bidragit till att återföra staten till sitt
verkliga syfte, att den endast är den
naturliga menniskan. Nej, den är både
mera och mindre än detta, pen är rät-
ten och rättvisan, och för att säga allt,
han är den väpnade rätten, den myn-
diga rättvisan, som påtvingar sig. Den
borgerliga magten och myndigheten kom-
mer enligt Pauli yttrande från Gud.
Just pä grund deraf att han är den
väpnade rätten, som eger att begagna
. har staten ej någon befogenhet
öfver samvetet, emedan tvånget skulle
vara till fylles för att slå det med o-
fruktsamhet och döda det samt afbryta
sjelfva driffjedern i detta sedliga lif.
Trosuppfattningen bör således falla utom
’lurade, ty dess svärd kan hvar-
ken nå eller drabba henne, endast för-
dorfva och förfalska densamma. Han
eger ej heller befogenhet ;itt inblanda
sig i den enskildes moral för att hin-
dra det onda, som endast skadar sin
egen upphofsman, eller att tvinga ho-
nom till det goda, ty han skulle på
detta> sätt beröfva hans handling all
dess sedliga halt. Menniskan kan icke
undandragas frän lifvets stora pröfuing
med dess faror och vådor. Dessutom
skulle staten, som ej kan intränga till
den inre menniskan, alltid vara hänvi-
sad till framkallande af den ytligaste
och mest skrymtaktiga moral. Han är
hvarken ansvarig för vår frälsning eller
vår personliga sedlighet, tv lians arm
är alltför tung, och då tvånget är dess
nödvändiga verkningssätt, skulle han
träda in på ett område, som framför-
allt tillhör friheten, ansvarigheten, och
hvaresl allt är ett, personligt förhållande
mellan själen och Gud. Om staten vill
vara Gud — och Pascal har yttrat:
den. som vill spela engel, blifver djur
— hvad skall inan då säga "in don
stat. som vill sätta sig i Guds ställe
och ej eger några onglar till sitt för-
fogande? Häri ligger grundfelet i alla
faderliga styrelseformer, hvilka vilja
behandla menniskan såsom en evigt
omyndig och föra henne i ledband på
det godas väg, utan att taga med i
räkningen, att hennes andliga fäder ofta
äro sämre än de, som skola ledas.
Quis custodet custodes?
Den moderna staten är således, en-
ligt vår mening, verldslig i detta ords
fulla betydelse. Han påtvingar hvar-
ken den rätta tron eller det enskilda
goda lifvet och stiftar lagar hvarken
för renlärigheten, renlefnaden eller of-
fervilligheten. Han utfärdar ej påbud
om tro och dygd, mera än om seger.
Dess sedliga åliggande är emellertid
ej mindre högt på grund af denna be-
gränsning. Det består deri att ställa
hvars och ens rätt under borgerligt
skydd, som är sammanfattningen af
magten. Det väl ordnade samhället skil-
jer sig från den vilda staten deri, att
det sätter såsom gräns för den enskil-
des frihet aktningen för deras frihet,
med hvilka han är i beröring. I den
vilda staten utvecklar den enskilde hela
sin kraft, lian är sjelfsvåldig ända till
våldsamhet och stannar ej, förr än han
möter sin öfverman. Det skulle vid
första påseendet kunna synas, som om
detta lefnadssätt gynnade individens
fullständiga utveckling. Så förhåller
det sig emellertid ingalunda. För det
första finnes det ej någon, som ej skulle
finna en starkare än han sjelf, och för
det andra skulle alla do svagare snart:
se sin individualitet förtråmpad. Den
civiliserade staten, den stat, som mot-
svarar sitt ändamål, inskränker icke
den enskildes frihet utom på grund af
de andre medborgarnes rätt. på det att
denna icke må göras beroende af styr-
kans nycker, och på det att den sva-
gaste individ rn;i kunna utan svårighet
utveckla sig och utan hinder uppfylla
siil nliggande såsom sedlig och ansva-
rig personlighet. Han skyddar alla de
svaga med en helig sköld, från den
svagaste bland alla, neinligen barnet,
som ej eger något. Han utsträcker
deröfver sin kraftiga hand och skyddar
det till och med före dess födelse och
fördrar räkenskap för dess lif af dem,
som barnet tillhör. Han tillåter aldrig,
att en moralisk varelse hindras af tvång
att göra sin pligt, vare sig att denna
är enskild eller allmän. Det säger sig
sjolft, att staten, som endast finnes till
för att skydda rätten och friheten, för-
råder sin heligaste pligt, när don för-
trycker till sin egen fördel. Härigenom
fördömas alla envåldsmakter.
Hår visar sig också skilnaden mel-
lan den gamla hedniska och den mo-
derna staten. Don förra bekymrar sig
icke om den enskilde och hans rätt,
han afser endast det allmänna, samhäl-
let i sin helhot, och gör deraf en stor
afgud, åt hvilken allt uppoffras. Han
har sin trosbekännelse i sig sjelf, gör
sig icke samvete af att kränka den en-
skilde medborgarens öfvertygelse eller
hans rätt, och i hans ögon är don
svage rättslös. Han gör af människan
ett verktyg, som han begagnar eller
missbrukar för sina syften, och som
han sönderbryter enligt sitt godtycke,
då han ej har något annat mål än sin
egen storhet och framgång. Så förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
