Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o ö. 3
för en "frisinnad" dissenterlag samt ci- I
viläktenskapet. Men emedan den krist- i
na kyrkan icke äger behof af del se-
nare, samt endast en rättvis dissnnter-
lag kan falla inom området för hormes
önskningar, skulle de kristnes medver-
kan i dessa sträfvanden framstå i en
något besynnerlig dager, lika besynner-
lig, sinn om nykterhetsrörelsen skulle
Böka ät ruadryckshandteringen förskaf-
fa en stadgad, oantastbar ställning. Re-
ligionsfrihet och tolerans bjuda i fram-;
sta rummet aktning för andras öfver- j
tygelse, men man skulle svårt försyn-
da sig deremot genom att på ett så
köttsligt sätt, som med stöd af en en-1
kom organiserad förening, anfalla kyr-
kan i hennes lära och privilegier. Den-
na omständighet, utesluter således re-
dan, enligt, vår uppfattning, kristne från
att ingå i det nya religionsfrihetssäll-
skapet. Må man deremot i Guds Ords
ljus och med de pund man fått, enhvar
på sin post oförtrutet arbeta och bedja
såväl för kyrkans inre förnyelse snm
lör en bibelenlig tolerans och religions-
frihet.
2. Den egentliga svaga punkten i
förevarande förening ligger dock deruti,
att. don icke erbjuder några som helst j
garantier, vare sig i allmänhet för
verksamhetens bedrifvande, eller skildt
med afseende ;• att icke dess nu upp-
gifna "närmaste mål" skall efterföljas
af ännu radikalare. Der saknas med
ett ord i föreningens program helt och
bållei en trosbekännelse, som skulle
upplysa oss om. på hvilken religiösa
grund man står, eller i hvilken anda
religionsfriheten och toleransen skola
tolkas. Efter hvilka regler skall den
"riktiga uppfattningen" i dessa stycken
bibringas, och hvem skall göra det?
Den onda ledning föreningens program
härvid gifver är att föreningen i sin
verksamhet skall iakttaga "hofsamhet
och fördragsamhet", men en sådan för-
säkran måste väl anses öfverflödig, samt
lemnar oss dessutom lika okunniga om
de principer, hvarefter arbetet skall be-
drifvas. Inga garantier finnas t. ex.
för atl icke sällskapel kan följa mate-
rialistiska och ateistiska grundsatser,
ceh huru kan man under sådana förut-
sättningar fordra eller vänta att bibel-
trogna kristna skola kunna nnderskrifva
dess program? Sådan föreningen nu
framstår, utan tillstymmelse till entros-
bekånrielse, som skulle klargöra dess
ställning till de kristna grundsannin-
garna, kan den icke, i trots af allt det
goda och sanna som eljes i inbjud-
ningsskrifvelsen uttalas, ingifva minsta.
förtroende. Och dä redan do "närmaste
Önskningsmålen" bära vittne om, att
man icke nöjer sig blott med spridnin-
gen af "en riktig uppfattning" i fråga
om religionsfrihet och tolerans, utan
äfven ämnar företaga djerfva ströftåg
in på kyrkopolitiskt område, så ville
man äfven gerna hafva garantier för
att föreningen icke, såsom ett ytterli-
gare mål, uppställer t. ex. religionsun-
dervisningens afskaffande från skolorna,
söndagens sekularisering, treenighets-
dogmens afskaffande, m. in. i samma
stil, hvarpä man i utlandet visat prof.
Dessa fordringar äro icke, från do krist-
nes synpunkt, oberättigade, ty innan
man ger sig i ett sådant företag måste
man väl veta hvem man får till kam-
rat. Var således god lemna sådana
siikerhetspapper, som af kristne kunna
accepteras, innan de inbjudas att in-
träda i bolaget. Vanlig affärspraxis
föreskrifver detta. Kunna de erforder-
liga garantierna deremot icke presteras,
må man hålla de kristne ursäktade, om
de icke inträda i den föreslagna före-
ningen.
3. Vi hafva i det föregående be-
traktat föreningen i och för sig. på
grund af dess egna meriter, men ännu
måste en yttre, tillfällig omständighet
tagas med i räkningen. Inbjudningen
är nemligen undertecknad af ett fem-
tiotal personer, bland hvilka vi igen-
känna elitenaf landets fritänkare., Krist-
ne kunna under vissa förhållanden, t.
ex. i kommunala och allmännyttiga ären-
der, arbeta tillsammans med sådana,
men i ett fall som förevarande vore en
sammanslutning för ett gemensamt än-
damål verkligen att "draga fremmande
ok med de otrogna", och detta för-
bjuder oss Guds ord högtidligt och med
eftertryck. "Går ut ifrån dem och skil-
jens från dom!’ säger Herren till de
sina (2 Kor. 6: 17) i afseendc å do-
ras förhållande till do utanför stående.
Med desto större smärta och förvåning
sågo vi derför att metodistkyrkans
tvenne ledande män i vårt land, hvilka
vi hade trott vara "pelare’, anden-
tecknat nämnda inbjudning och derige-
nom ingått en allians af grundligaste
och mest praktiska natur med personer
som, ehuru i egenskap af menniskor
och medborgare värda vår aktning, lik-
väl måste räknas tillkristendomens mot-
ståndare, till dessa "otrogna", med hvilka
ett Guds barn icke får draga frem-
mande ok. Genom hvilken oerhörd be-
greppsförvirring har man lockats till
detta steg? Och huru skall man inför
församlingen kunna rättfärdiga sig? Vi,
lika litet som andra utanför stående,
äga någon rättighet att affordra dessa
bröder en förklaring öfvor deras hand-
lingssätt, men att eu sådan omotsesaf alla
deras vänner, hvilka detta steg på det
djupaste bedröfvat, kunna vi försäkra.
Men äfven om den, som dock knapt är
att antaga, skulle uteblifva, äro vi lik-
väl skyldige att gifva uttryck åt de
känslor af förvåning, smärta och ogillan-
de, som detta våra metodistbröders upp-
trädande allmänt uppväckt inom kristna
kretsar. Gifve Gud att det kunde stanna
dervid, och att inga mera olycksdigra
följder skulle uppstå! De reaktionära
elementen äro redan starka nog för att
icke denna beklagliga händelse ytterli-
gare skall befästa deras ställning, samt
drifva alla moderata män i armarna p:i
den kyrkliga konservatismen, ty hvem
är nu längre att lita på?
Dock, det må för menskligt öga te
sig huru mörkt som helst, aldrig må
man likväl för ett ögonblick vika från
denna sanningens och pligtens väg, som
troheten mot Gud utstakar! Ingen ovär-
dig fruktan hvarken för vän eller mot-
ståndare må hindra oss från att allvar-
ligt säga begge sanningen! Och vilja
äfvon de, som vi af hjertat tro och ön-
ska, ära sanningen och af henne låta
sig ledas, då skall man redan nu, trots
de tunga moln som lägrat sig kring
vår synkrets, kunna skönja strimman
af en bättre dag, — don dag, då alla
skola vilja lära känna’ sanningen, och
sanningen skall göra dem fria!
Hur seger vinnes.
Föredrag af 0110 Stockmayci.
"Och de öfvervunno honom för
Lammets blods skull, och for deras
vittnesbörds ords skull, och de haf-
va icke älskat sitt lif allt intill dö-
den." Upp. 12: 11.
Då det i vers. 8 o. 9 talas om den
stora drakens utkastande, skulle man i
första ögonblicket tänka, att detta voro
följden af den strid, som i 7:de versen
beskrifves. Men enligt 11 versen be-
ror segern isynnerhet deraf, att åkla-
garen af oss blir öfvervunnen genom
Lammets blod. Vi befinna oss i strid
liksom Israeliterna vid intagandet af det
utlofvado landet. Vi sätta vår fot på
en af vår Herre och Frälsare redan or-
öfrad mark. Kristus har öfvervunnit
verlden och tagit magten från honom,
som döden i våld hade. Men för att
detta skall blifva uppenbart i verlden,
och Herren faktiskt skall inträda såsom
verldsregent, måste Jesu församling vå-
ga att nedstiga med foten i Jordans
bölja, samt i Kristi kraft tåga framåt
steg för steg behandlande fienden så-
som redan öfvervunnen. Tiden mellan
Kristi första och andra ankomst ifrån
den tidpunkt då åklagaren är besegrad
intill den, då han blir bunden och ut-
kastad, är en öfvergångsperiod. Ännu
får han herrska i luftkretsen och der-
ifrän göra sina anfall och försöka att
för oss fördölja Kristi kors. Men huru
öfvervinnes han nu? Derigonom att Guds
barn, för hvilka Kristi kors blifvit up-
penbart, icke mer låta frånröfva sig det-
samma, ej ens derigenom att åklagaren
ännu har magt öfver våra kroppar. Djef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
