Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 5.
2
den rediga uppställningen af bemalde
inbjudningsskrifyelse gör ämnet lätt öf-
verskådligt och högeligen gynnar en
klar uppfattning af dess verkliga inne-
håll, vidd och syfte.
Emot sjelfva ingressen torde i all-
mänhet icke någon svårare anmärkning
kunna göras. De fom satser, hvarmed
föreningen motiverar sin uppkomst, äro
af det innehåll att hvarje opartiskt sin-
ne kan godkänna dem, ehuru man vis-
serligen måste förbehålla sig sjolf tolk-
ningen af hvad med t. ex. "religiöst
tvång" förstås. Uttrycket är elastiskt
och kan innebära mycket. Afses der-
med blott dops-, nattvards- och eds-
tvånget, försvarar det ännu sin plats
ehuru visserligen icke i den mening,
att begåendet af dessa handlingar skulle,
i hvilket fall som helst, "förqväfva det
religiösa lifvet"; men utsträcker man
åsom ofta ung sker, till befrielse
från tron pä en personlig Gud, samt de
religiösa sanningar, som gruppera sig
kring begreppet om menniskans fria vil-
ja, måste man afgjordt reservera sig:
ty ännu har icke någon mäktat bevisa
att t 1-1 »ii på Gud samt känslan af skuld-
medvetande, ansvarighet eller frälsnings-
behof förmått "förqyåfva det religiösa
lifvet." Alltså: allt det, som bevisli-
gen förqväfver del religiösa lifvet, bör
undanrödjas, hväremoi det, som bevis-
ligen gynnar, befordrar och stärker det-
ta HT. bör erkännas och omhägnas.
Del är i rycket omtvistad fråga,
huruvida statskyrkosystemet framkallar
"andlig! tvång, hycklerj och likgiltig-
m". nu eller ej. Vi för var del
tro atl sa bestfimdt är fallet i länder,
der religionsfriheten icke är genom lag
ordnad, d. v. s. der en rättvis och hu-
man dissenterlag saknas: ty der hafva
själarna intet val, de måste qyarstanna
[nom statskyrkan samt foga sig i heri-
örordnirigar, vid äfventyr atl eljés
lm förlustige vigtiga medborgerliga rät-
tigheter. I ett land deremot, der re-
ligionsfrihet existerar och man endast
af fri öfvertygélse omfattar kyrkans lä-
ra. >om t. ex. England, der bohöfvér
icke statskyrkosystemet framkalla hyck-
leri, likgiltighet 6. s. v., mera än andra
kyrkosamfund. Vart land tillhör den
förra kategorin, och sålänge detta är
fallet 5r den emot statskyrkan i ingres-
sens fjerde moment gjorda tillvitelsen
meriterad. Vari slutomdöme blir såle-
des att "Föreningen för religionsfrihet
och tolerans" öfverhufvudtagel nöjak-
tigi redogör för samt försvarar sin npp-
komst.
Ej heller kan man naturligtvis haf-
va något att påminna emot föreningens
i sin allmänna uppgift uttalade
sylte att "t vida kretsar sprida en
riktig uppfattning af religionsfrihe-
tens och toleransens grundsatser", ty
att detta är ett trängande behof, derom
torde alla vara ense. Och taga vi slut-!
ligen undor pröfhing de närmaste önsk-
ningsmålen för föreningens verksamhet, j
neml. en frisinnad dissentérlag, rättig-
hot att ingå lagligt äktenskap införbor-,
gerlig myndighet, rättighet för föräl-
drar att bestämma om sina barns religi-
ösa undervisning samt upphäfvandet af
dops-, nattvards- och edstvånget, an-
märka vi blott att genomförandet af
första punkten, från dissenters synpunkt,!
jmåste onödiggöra den tredje och fjerde,
hvarför endast fordran på dissentérlag|
Ioch civiläktenskap återstå. Om båda [
;dessa punkter kominer striden nog att,
blifva långvarig, innan man fått sina:
önskningar något si när uppfylda, ty \
att man dock slutligen skall erhålla af-!
;ven civiläktenskapet, derpå kan väl in-
gen tvifla. Och när så sker, har den j
allmänna meningen blifvit uppfostrad och
iiuner sig lätt uti det skedda. De krist-
ne äro i afseende å civiläktenskapet de-
|lade i tvenne läger, det ena för, det
andra afgjordt emot detsamma. Här är
iicke tillfället att ingå på en så djup,
fråga samt pröfva de motsatta ansprå- j
|ken ; må man blott vara viss i sitt sin- j
Ine och handla på sitt samvete. Angå- j
iende dissenterlagen äro meningarna må-
hända ännu mera delade, och få menni-
|skor veta hurudan de egentligen vilja
hafva den. Som faktum torde dock få j
antagas att en "frisinnad" sådan äger
de minsta sympatierna, emedan frisin-
nad menar en lag konstruerad efter bä-
sta nyaste teori, dervid fakta och för-
hållanden vanligen stå sig slätt; men
’ville man deremoi som sitt önskninge-
mål uppställa en rättvis dissentérlag,!
d. v. s. en som till sin tanke strängt
följer rättvisans känslor, iakttagande för-
hållandet mellan orsak och verkan, så
att de friheter och privilegier enhvar
åtnjuter stå i förhållande till den sed-’
liga halten af ens trosbekännelse, samt
del mått af religiös sanning man besit-
ter, då skulle densamma utan tvifvel
kunna påräkna vidsträckt understöd.
11.
Vi halva nu kommit till en punkt i
var framställning, der det blir nödvän-
digt att göra en paus, innan vi gå vi-
jdåre. Ett antal medborgare hafva till
; "alla religionsfrihetens och toleransens
vänner, af hvad bekännelse och feligiö-
sa öfvertygélse de vara må", utfärdat
en uppmaning att sammansluta sig till
!on förening för religionsfrihet och tole-
rans i Finland. Följaktligen hafva af-
ven vi tagit frågan under pröfning samt
\ dervid kommit till den slutsats, att
ifrågayarande dissenters hafva berätti-
■gad orsak till missnöje, att den före-
|slagna föreningens tillkomst blifvit. från
inbjudames ståndpunkt betraktadt, på;l
\ ett tillfredsställande sätt motiverad, samt
Iatt föreningens allmänna uppgift "att
med iakttagande af hofsamhet och för-
dragsamhet i vida kretsar sprida en
riktig uppfattning af religionsfrihetens
och toleransens grundsatser" äfvenledes
måste kunna räkna på erkännande. San-
ningen har fordrat detta af oss, och
derför hafva vi ej heller fruktat att ut-
tala det. Men skyndar man sig deraf
draga den slutsatsen, att vi anse för-
eningen viird de kristnes understöd och
medverkan, har man visserligen ganska
ytligt och ofullständigt uppfattat denna
fråga. Man har nemligen i så fall för-
bisett tvenne, eller rättare tre, omstän-
digheter, hvilka hvar för sig äro af af-
görande betydelse, men förenade mer än
fördubblas deras kraft. De äro dessa:
1. Föreningen för religionsfrihet och
tolerans i Finland är ett köttsligt va-
pen för vinnande af ett andligt ända-
mål, och en kristens vapen fä icke va-
ra köttsliga utan andliga (2 Kor. 10:
3—5), alltså kan en kristen icke, utan
att sätta sig kött till arm nch vika med
sitt hjerta från Herren (jfr. Jer. 17:
5—10), ansluta sig till nämnda före-
ning. Men hvaruti besticker sig då egent-
ligen föreningens supponerade "köttslig-
het"? skall man fråga. Använda icke
nykterhets- och sedlighetsföreningarna,
ja sjelfva missionssällskapen, samma me-
del, d. a. "möten, skrifter, tidningsar-
tiklar och föredrag", till uppnåendet af
sina ändamål? Och då ju Tit. medgif-
vit att föreningens syftemål i och för
sig är godt, hvaruti skulle då detta
"köttsliga" element bestå? Vi svara:
just derför att syftemålet i och för sig
är godt. är andeligt, såtillvida som der-
med afses befordrandet af religionsfri-
hei och tolerans, just derför erhåller
saken en köttslig prägel, då inan för
vimlandet, häraf måste sammansluta sig
till en af starka antikyrkliga sympatier
geuomandad förening, som, ehuru er-
kånnerligen grundad af och för en viss
grupp dissenters. vill reformerande in-
gripa i statskyrkans lära och ordning,
derigenom våldförande sjelfva den re-
ligionsfrihet och tolerans, för hvars
grundsatser man på annat håll sökor
förskaffa aktning. Kyrkans reformering,
vare sig det gäller lära eller författ-
ning, måste komma inifrån, påverkad
af Guds Ande, icke genom yttre, sjelf-
valda medel, hvilka lämpa sig lika väl
till omstörtning som till förbättring.
Ett sådant tillvägagående är i Skriftens
ljus köttsligt, oandeligt och kan der-
för icke af någon allvarlig kristen an-
vändas. Kyrkans förnyelse skall nog i
sinom tid komma, då Herren genomAn-
dons makt får leda henne till större fri-
het, mognad och ljus, men visserligen
skall detta icke genom fremmande, ytt-
re påtryckning kunna framtvingas. En-
igt vår tanke är föreningen således, om
den vill vara trogen sina egna grund-
satser, hänvisad till att arbeta endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
