Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ockLIF
Religiös Tidskrift för Finland.
Fredagen den 15 April.
1887.
N:o 8.
En studie för dagen.
I en af sinn oförlikneliga sagor be-
rättar Anderson om en trollspegel, som
Satan förfärdigade och hvilken hade den
egenskapen att allt godt och vackert,
som speglade sig dernti, sammankrympte
till ingenting, hvaremot det som var
fult och dåligt, Iriidde riktigt fram och
blef ännu värre; De bästa menniskor
vidriga ut, och uppstod en god,
from tanke, kom der ett grin i Spegeln.
Trollen blefvo förtjusta och spnrrigo oin-
kring med i eln, tills det ’icke fans
etl land eller en menniska, som icke
blifvit förvriden doruti, och nu tänkte
de Ifven flyga till sjelfva himmelen för
atl göra narr ;ii englarna och vår Herre.
Men ju närmare di1kommo Gud, desto
mera grinade spegeln, så trollen knapi
förmådde hålla den, tills den slutligen
skall’ s;i förfärligt i sitt grin, att den
for dem ni- händerna och störtade ned
till jorden, der den gick i billioner och
ännu Bere skärfvor. Några af dessa
voro knappast så stora som ett sand-
korn, "ih de flögo omkring verlden och
kommo i ögonen på* folk, som då sago nll-
ting förvähdt. En del menniskor Bngo
i. o. m. en liten spegelskärfva i hjer-
h då blef det riktigt hemskt der-
inne. och andra åter Bngo en bit i sina
glasögon, hvilka derigeriorh framstälde
saker och ting i en alldeles förvänd
dager.
Sniran reflekterar på ett egendomligt
siitt tidens oroligaanlete. Hvadau denna
vidt utbredda I’n’ 11<I1v; i ] >mot kyrka och
kristendom, mot auktoritet, lagbunden
ordning och sund moral? Hyadan dessa
allt oftare återkommande kassabalanser,
försnillningar, vanhederliga konkurser,
2.
rymningar, sjelfmord och förfalskningar?
Hvadan dessa spelhelveten, derifrån off-
ret utträder till ruin och vanära, dessa
bordellhålor, i hvilka ungdomen mördas,
och dessa dryckenskapons tempel, der
man plundrar familjen och samhället
och sjelf plundras tiofaldt? Söker man
icke på sätt och vis ursäkta, ja stundom
försvara, allt detta? Man érinre sig
blott härvid de teorier och inlägg i so-
ciala och moraliska frågor, som fram-
lagts af bland andra Max Nordau, Ellen
Key, Strindberg och Geijerstam. Och
de skaror, som följa dem, som subskri-
bera deras skrifter och applådera deras
föredrag, äro de mindre vilseförda än
sina mästare? Skärfvorna af trollspegeln
synes verkligen förblinda rätt många el-
jes seonde ögon, lika säkert som några
bitar af densamma sitta i glasögonen på
den s. k. "nyare litteraturens" målsmän1.
Filosofi och moral stå vanmäktiga in-
för dessa don närvarande tidens före-
teelser. Förr styrde filosofin verldon,
meri hrem frågar nu mera efter den?
Tillför den sinnena någon njutning, eller
förmår den ens lösa brödbekymren? Och
moralen! Säger man icke fräckt, att det
moraliskaär omoraliskt, att detär "skam-
löst’ att fordra en ren moral? Derhän
har det således gått, och innan någon
kunnat ana det, får man bevittna huru-
som filosolin och moralen, dessa gamla
;l
samfundsstötter", öfverflyglas af natu-
ralismen i sin naknaste form. Sjelf-
upphållelsedriften är naturlig och följ-
aktligen utgör stöld intet brott; okysk-
heten är naturlig, alltså bör äktenska-
pet afskaffas och "fri kärlek" införas —
sådana äro de franitidsutsigter, hvilka
man icke ryggar att uttala och som
äfven finna ganska vidsträckt under-
stöd.
Låt naturalismen erkännas och vi
skola snart befinna oss midt inne i
barbariet, ty det fordras föga konst att
se det vi i sjelfva verket här stå inför
en hotande reaktion, som, derest den
når sitt mål, ofelbart skall medföra en
allmän sedeförvildning. Då menniskorna
kasta öfverbord tron på en allsmäktig,
personlig Gud, då do förneka den in-
dividuella ansvarigheten och upphöja be-
gären till sina herrar, då ges icke
längre någon säkerhet för den allmänna
välfärdens och ordningens bibehållande,
då befinna vi oss i fyrsprång mot en
afgrund. Det är icke här fråga om ett
andens herravälde öfver naturen, utan
enligt denna skola är det naturen som
skall herrska öfver anden. Pligt, he-
der, samvete, dessa sanningar förlora
allt mera i makt och inflytande, och
i stället se vi vördnaden för naturdrif-
terna upphöjas som den högsta moral.
Följderna hafva icke uteblifvit. Snusk-
littoraturen har gjort sitt verk och se-
deförderfvet är mera djupt, allmänt och
elakartadt än någonsin.
Då den kristne med sin blick stan-
nar på dessa förhållanden, tränger sig
den tanken ovilkorligt på honom: kan-
ske skall man ännu nödgas erkänna att
endast evangelium förmår rädda stiill-
ningen från undergång! Sedan man lös-
gjort sig såväl från filosofins som mo-
ralens band och ändock icke kommit
ett steg framåt, utan blott sjunkit dju-
pare, männo man icke skall börja inse
att enda botemedlet för tidens onda lig-
ger i den föraktade kristendomen? Det
vore verkligen tid att vända blicken åt
detta håll, ty man har nu nära nog ut-
tömt alla sina resurser, försökt lofva
såväl med teorier som utan teorier och
likväl icke förmatt göra menniskan sed-
ligt starkare och derför icke heller lyck-
ligare. Det enda möjliga synes oss nu
Innehåll:
5.
P-
En studie för rlagen 1.
Ett intressant missionsmöte
Försoningens brygga, af d:r Theodor
Menniskans moraliska natur, ett intyg för
kristendomen, af ./. Radford Thomson
t;.
7.
8.
Cuyler
Från missionsfiiltet
Blomsterraissioncn
(forts.) 2.
ntiser och kommentarier ..... 4.
Noliser och kommontaricr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
