Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 8.
4
gande åt en gudomlig Frälsare för till
en högre grad af moral, en högre typ
för lydnad, än andra medel, huru an-
genäma dessa ock må förefalla en lägre,
köttslig natur, en verldsklok politik.
Tacksam kärlek till återlösaren, väckt
och underhållen af Guds helige Ande,
liar förmåga att inspirera till ett allti-
genom nytt, moraliskt lif.
liiitom oss aktgifva på denna kristen-
domens tvåfaldiga verkan, dess förmåga
att såväl alldsa den ångrande syndaron
som ock förnya hans karakter samt re-
nande inverka på lifvet. Ovedersägli-
gen skall detta faktum äga stor vigt
HÖr dem, som tro på en vis, välgörande,
moralisk Styresman. Samvetet intygar
jnst härigenom, att kristendomen to
gudomlig och värd att erkännas såsom
sädan.
V. Menniskans moraliska natur in-
tygar den kristna religionens hel-
sosamma inflytande på samhålls-
lifvet.
llvarje vidgad, rättvis åskådning sträc-
ker blicken bortom individens lif. Ehuru
det funnits och ännu finnes tendenser,
som luta ät att kristendomen bör af
menniskor emottagas blott såsom en sak
angående deras personliga frälsning, var
det icke så som dess grundläggare lärde
och dess första anhängare uppfattade
henne; icke heller emottaga henne don-
na tids upplysta andar sålunda. MenJ
niskan tillhör på jorden samhället, fa-
miljen, Btaten, slagtet. Om inom men-
niskonaturen finnes BJelfviska drifter,
linnes der äfven känslor af sympati och
välgörenhet. Mycken vigt tillagges, och
detta mod all rätt, den sjelfförsakande
anden. Och latom oss Srligi tillstå att
den verksamma välgörenheten inom det
moderna samhället 5r en frukt afkristen-
domens lära och impuls. Men för att
gå vidare, gäller frågan endast: finnes
der något samband emellan vår "bättre
natur", våra oegennyttiga ansträngnin-
gar och den kristna religionens san-
ningar, sedda såsom ett inflytande på
samhällslifvet?
Låtom oss noga undersöka nya te-
stamentets lära. Var gudomlige Mästare
framlägger der ett nytt bud: "Älskens
inbördes". Och han inskärper oegen-
nyttig hjelpsainhot i påminnelsen: "I hat-
ven fått för intet; gifven för intet".
Hans apostlar förena sig om ordet:
"Bären hvarandras bördor och fullbor-
den sa Kristi lag’ (Gal. (i: 2). Vi-
dare måtta de hugget åt sjelfva roten j
af sjelfviskhetens planta med varningen: j
"Sen icke hvar och en på sitt eget bästa,
utan hvar och en äfven på andras", i
(Fil. 2: 4). Lyssnar oj den sanna,
högre menniskonaturen med undrande,
vördnad till dessa lagar och föreskrif-
ter samt besvarar dem genom att in-
tyga deras öfvorlägsenhet?
-—Och dock i
är det ej genom ord, som den jätte-1
starka sjelfviskheten krossas. Kristi
eget lif, kärlek och uppoffring äro de
sannskyldiga vapnen i denna andliga
kamp. Korset allena förmår ingifva
den sanna, verksamma inspiration, som
värmer oss för medvandrarnes sak. Kristi
entusiasm är den djupa källåder, hvarur
härilyter "entusiasm för menskligheten":
"Vi tala om moral! — du blödande Guds
Lam
Din stora kärlek, detta är moral".
Cowper.
Från början riktade kristendomen med
kraft sitt anfall emot brott och last; den
bekämpade vanor och institutioner till-
hörande halfciviliserade, sjelfviska sta-
ter. Den onaturliga grymheten, den
ytterliga likgiltigheten för lidandet och
ringaktningen för lifvet, dessa halva
ovedersägligen minskats genom kristen-
domens påtryckning. Likaså har den
gradvis men säkert undergräft slafve-
riete förnedrande institution, som nu-
mera försvunnit frän stater, bärande
kristna namnet.
Hvad som gjorts är mer än bevis
för kristendomens välgörande inflytande.
Men livad än återstår att göra, tillstå
måste man dock att kristendomen, der
det galt moralisk kamp i detta lif, alltid
stått på det rättas sida, att då hon ta-
lar, hennes röst oföränderligt höjes mot
broti och last, samt för dygd frihet
och lycka.
Måhända af ännu större inflytande
än kristendomens protest mot synd är
hennes renande, höjande och i allmän-
het välgörande inflytande på det mensk-
liga samhällslifvet: hon vänder signem-
ligen till alla menniskor af alla klas-
ser och i de mest olika förhållanden,
Bökande deras frälsning och välgång.
[nom dess vida rike bevakas familjens
minsta barns intresse; hon fostrar och
utvecklar menniskoslägtet till universel
förbrödring och universel lycka. Hvarje
kristen församling kommer sålunda att
fullfölja sin mission, såsom ett centrum
af ljus och andlig kraft. Denna vår
religion är en fiende till kärlekslöshet,
hat, afnnd, oordning och socialtförtryck.
Dess mål är att till ett förena menni-
skoslägtet samt bringa alla till under-
kastelse icke för en jordisk besegrare
eller konung, utan för "den nya mensk-
lighetens" gudomlige öfverhufvud. Här
är det högsta ideal för menskligt sam-
fundslif; ty här har individens fria ut-
veckling sin gifna andel i en harmonisk
samverkan, der alla samfundets medlem-
mar sträfva mot ett yttersta, högsta mål.
Ett samvete, upplyst och fritt från so-
fismer, hvilket öfverväger dessa kriston-
domens företräden med hänsyn till dess
mald att pånyttföda samhället, tvingas
att erkänna dess öfverlägsenhet. Men-
niskans moraliska natur igenkänner i
denna religion sitt mäktigaste vapen i
len helig kamp, ser deri sina för-
hoppningar uppfylda, sina förväntningar
realiserade. Jemfördt mcd andra, står
kristendomens anspråk på moralité och
renhet ensamt och oöfverträffadt —
"Skön som då stjernan ensam går
I strålglans genom skyn".
(Forts.)
Åter har en påskhelg, med dess hel-
gade minnen från Gethsemane, Golgatha
och uppståndelsemorgonen, gått öfver
jorden, bådande frid till dem, som äro
fjerran, så ock till dem, som "äro nära.
Korsfäst Kr våra synders skull och
appväckt för vår rättfärdiggörelses skull,
stillar Kristus å ena sidan den syndiga
själens oro. dä han förkuriYiar frid och
försoning genom tron i hans blod, och
framkallar å den andra hoppets lifvande,
lyftande känslor genom den fullkomlige
rättfärdiggörelse han tillegnar syndaren
samt de nya, fröjdfulla utsigter till ett
lif i gemenskap med Fadren och med
hans Son Jesus Kristus, som derigenom
öppna sig för den återlöstes blick.
Korset! Hvar finnes dess like i kraft!
Huru har det icke omskapat verlden!
Menniskorna hafva genom dess infly-
tande räddats från barbariet, grymhe-
tens arm har blifvit förlamad, qvinnan
ställts bredvid mannens sida såsom hans
jemlike och ålderdom, fattigdom och sjuk-
dom hafva sett sina bekymmer mildrade
genom den kristliga barmhertighetens
omvårdnad. Tusenden tviflande, frid-
lösa hjértan hafva värmts och lifvats af
Evangelii klara ljus. och hela folkslag
lyftats till välstånd och frihet genom
de kristna trossanhingarnas inneboende
makt. För en sådan lära behöfver in-
gen blygas, och Jesu Kristi eviga
rike skall — så har han sjelf sagt
oss — bestå sedan alla andra välden,
troner och herradömen förgåtts, ett öf-
verväldigande vittnesbörd till sanningen
af hans ord: "Jag är uppståndelsen och
lifvet: hvilken som tror på mig, han
skall lefva, om han än död blefve!"
"Mången klandrar i vår tid att qvin-
nor offentligt uppträda, predikande evan-
gelium, men af dagens text se vi" ytt-
rade en af stadens äldre prestmän ny-
ligen vid en gudstjänst i domkyrkan
"att den första kristna predikanten var
en qvinna, Maria Magdalena, för hvil-
ken Jesus på uppståndelsemorgonen vi-
sade sig, och som jemte "den andra
Maria" erhöll i uppdrag att för lärjun-
garne kungöra den glada nyheten". Ett
sådant vittnesbörd är likaså uppfriskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
