Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO ochLIF
Religiös Tidskrift för Finland.
Söndagen den 1 Maj.
Oberättigad bibelkritik.
En kritik hvilande på blotta antagan-
den skall förr eller senare utsätta sig
för allvarsamma motsiigelsor och den
skall blottställa sig i förhållande till
sina ytterligheter. Om någon skulle
vägat så löst behandla andra åldriga
doicumenter, som den destruktiva kri-
tiken gjort det med bibeln, skulle han
Bfver sitt hufvud nedkallat on storm
af ovilja. Ett förslag att bryta i bi-
tar ett vördnadsvärdt fornminne, i af-
sigi att efter operatörens egen fantasi
omkonstruera detsamma, skulle bedö-
mas som en ovärdig, ful handling. Gamla
testamentets böcker livila, i första band,
på förrattames auktoritot, och om do
skola kunna förklaras värdelösa, måsto
detta ske i kraft af urkunder eller do-
kuinenter, som stå utom allt tvifvel.
Kritiken kan nemligon ej bli domare i
egen sak. Gör den en antydning om
en autors trovärdighet eller icke tro-
värdighet, kan don icke tillåtas uttala
sig på grund af eget, porsonligt om-
döme. Bevisel måste sökas annorstädes.
Och dock hafva på ett,
i ögonen fal-
lande sätt angreppen mot bibelns äl-
dro böcker ledts just enligt ofvanantyd-
da bedrägliga metod. Vissa konklu-
sioner, baserade uteslutande på blotta
antaganden, hafva uppstälts af moderna
kritici, hvilka brösta sig öfver Förmå-
gan att lätt särskilja skriftförfalsknin-
gar och senare tillagda förbättringar.
Dessa ställen förklara de derpå djorft
icko förtjena att vidare beaktas, och af
oss vänta de att vi undergifvet skola
■.i törsta bästa plan å deras sida, att
omskrifva vart slagtes tidigaste urkund.
Detta oförskämda insättande af egen
auktoritet i stället för Mose eller pro-
feternas, är väl i stånd att framkalla
ett lidelsefullt tillbakavisande af en dy-
lik slapp undergifvenhet för helgerånet;
men då, som vi tro, der äfven stod
gudomlig auktoritet bakom dessa män
som talade "rörda af den hel. Ande",
då blir vår indignation berättigad, då
är det godt att vredgas. Men äfven
här må tålamodet tillåtas fullkomna ver-
ket. Dylika förgripelser skola nemli-
gon alltid bli uppenbara. Lik allt som
är falskt, skola deras ohållbara påstå-
enden och motsägelser slutligen visa
sin rätta halt.
Det är, för att säga det minsta, ett
högst egendomligt sammanträffande, att
just på den tid rationalistiske kritici,
med oheliga händer sökte slita i styc-
ken gamla testamentets berättelser, forn-
forskningens undersökningar bringade i
dagen det förgångnas djupt nedbäddade
minnen, samt lyckades finna nyckeln
till tolkningen. Sålunda blef det en
möjlighet att med hvarandra konfron-
tera såväl bibelns uppgifter som dess
fiondors beskyllning-ar, medelst annaler i
sten och tegel. Hvad har blifvit re-
sultatet deraf? Upptäckten af en förvå-
nande öfverensstämmelse emellan böc-
kernas bok och dessa steninskriptioner
och en icke mindre förvånande motsä-
gelse mellan inskriptionerna och den
säkallado högre kritiken! Vårt begrän-
sade utrymme tillåter inga detaljer, men
ott d tvenne fakta må tillåtas för sa-
kens belysande.
Man har fäst mycken vigt vid olik-
heterna i berättelsen om skapelsen, skil-
drad i de tvenne första kapitlen af ge-
nesis; och återupprepandet i ny form
af det verk som redan beskrifvits i för-
X\(
— ’
//>j(r)lTT’i "Bekännen synderna den ene för den ;ui-
/<a u
" ■»’. Hrpl" nf IV 1 1/ 5
1.-;WSi ifEt i-BI;.; I Menniskans moraliska natur, ett intyg för
I Ai!W~":;;
=Sli’Ss I kristendomen, af J. Radford Thomson
1<r>\lL-■"’-"-"-’. ~- "•- WJuiy-^/ (slut) ’■
ThfS?/ Ett af e europeiska trnshemmen, Hem
richsbad 8.
sta kapitlet, har användts som ett be-
vis för att man begagnat ett annat do-
kument för hoplappandet af berättelsen
i det andra. För samvotsgranna skrift-
forskare är detta argument utan allt
värde. Det härrör nemligen från en län-
gesedan insedd biblisk metod, till nå-
gon del redan undersökt och uppfattad.
Ett välkändt drag deraf återfinnes i
Daniels bok. Der upprepas i detalj,
medelst en syn om vilda djur, senare
sedd af profeten, samma historia som
afslöjas i synen angående Nebukadne-
zar, under bilden af en gigantisk fi-
gur, slutligen förstörd af stenen, utan
händer uthuggen från klippan. Denna
metod att berätta tyckes vara allmän
i Österlandet. En känd forskare, kap-
ten Conder, skrifver härom:
"Ett annat, kritiskt axiom, allmänt
antaget ehuru lemnande rum för svåra
misstankar, är det som antager att upp-
repandet af en berättelse förråder sam-
mansättning af flere författare. I orien-
taliskt författarskap har detta intet att
betyda. Det vore för kritiken möjligt
att på denna grund styrka i många de-
lar alla berättelser inristade å assyri-
ska taflor, samt bestrida tillvaron af en
författare, under det verkliga förhållan-
det är att upprepande tillhör all orien-
talisk stil. Tendensen att omsäga å-
terfinnes t. ex. i de arianska folksa-
gorna. Detta axiom har derföre ingen
sådan betydelse inom den hebreiskalitte-
raturen som dot skulle hafva bland eu-
ropeiska skriftställare."
Likaledes hafva de noggranna före-
skrifterna för tabernaklets uppförande
varit en stötesten för kritikerne, ty en-
ligt deras teori blef aldrig en sådau
byggnad konstruerad. Graf är en af
dem som förnekar tabernaklets (Ohel)
tillvaro. Härtill genmäler kapten Con-
der: "Monumenterna gifva oss vinkar
N:o 9.
Innehåll:
P-
Oberättigad bibelkritik 1.
Kristliga allianssträfvanden under de tven-
ne senaste århundradena, af D. A. Ai-
monen 2.
Notiser och kommentarier 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
