Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 9. 5
belOnades, bevisar, säger den utländska
tidskrift, från livilken vi hemtat ofvan-
itående, att ateismen icke beherrskar
;illa Frankrikes literära män samt åda-
galägger att evangelium, hvilket är en
i:ml kraft till salighet, kan så fram-
.tillins, att den mest odlade intelligens
förmår omfatta det.
här ett färskt och lärorikt exem-
pel på praktisk kristendom och före-
tagsamhet från England. Miss Guin-
ness, dotter till den genom sin resa
1882 äfven i vårt land kände förf. och
missionsvännen H. Grattan Guinness,
hade känt sig lifligt rörd af det all-
männa tillståndet bland fabriksflickorna
i östra London, och för att på nära
hull kunna sätta sig in deruti gick hon,
förklädd till en fattig Hicka, till en af
dorvarande fabriker och sökte samt er-
höll arbete. Hon hyrde sig ett rum i
närheten samt arbetade å fabriken tio
timmar dagligen under en veckas tid,
förmenande snsum riybegynnare endast
omkr. två shillings på hela tiden. Der-
nnder fick hon likväl en sådan inblick
i de unga arbeterskornas moraliska och
andliga tillstånd, att hon med Guds
hjelp beslÖt söka göra något för deras
bästa. Och följden blef att hon hyrde
en stor, passande lokal, der thd serve-
ras för 10 p. och kostnadsfri under-
visning meddelas i vanliga skolämnen
och religion. Företaget har krönts med
fallständig framgång och är icke utan
sina praktiska vinkar.
Dot har förvånat herr AU i Å. U.
att Venus, "en så ytterst gammal be-
kant stjoina, som i miljonertal*) år
funnits till", icke är bättre bokant i
dessa nejder än att en landsortskorre-
spondent tar don för att vara Botlehems
stjerna! Man är verkligen tacksam för
den kurs i matematisk geografi herr
Ali i sammanhang derméd ger det gamla
bladets läsaro, ty att de astronomiska
kunskaperna ligga nere, derom vittnar
äfvon den bokännolse en viss red. ny-
ligen, i fråga om ofvannämnda stjerna,
i en "Breflåda" afgaf om sig sjelf —
att nemligon enligt dess "ringa känne-
dom i astronomin, ifrågavarande stjorna
är Merkurius"! Men hvad beträffar herr
Alis upptäckt att Venus funnits till "i
miljonertals ar", borde han icke såder
imt anmäla den i en liten lands-
ortstidning i Finland, utan utgifva en
lärd afhandling derom på tyska eller
franska. Prestmän hafva förrän nu ska-
pat sig el tiiiiniii som astronomer, ehuru
Alis bragd visserligen skulle ställa dem
alla i skuggan. Försök bara på; äm-
net horor ju det i vara dagar så hårdt
medfarna 1 Moso. I, och saknar således
icke djupt intresse.
•) af nss kursiverndt.
Bekännen synderna, den
ene lör den andre!*)
Detta må med skäl kallas ett "svårt
bud", såsom den berömde Funcke säger.
"Bekännen synderna, den ene för den
andre"
— säger han vidare — "så för-
manar ap. Jakob i sitt bref (kap. 5:
16) med korta ord, som gå rakt på sa-
ken. Men han förmanar icke de lätt-
sinniga verldsbarnen, som ännu sorg-
löst lefva fram sitt lif i sitt sinnes få-
fänglighet; dessa kunna alls icke be-
känna sina synder, ty de känna dom
icke ens; — utan han förmanar Jesu
sanna, ödmjuka lärjungar, Kristi, den
store konungens, fångar, men han me-
nar ock dem alla, och ingen får anse
sig undantagen. Äfven du, som läser
detta, får icke undantaga dig, när Skrif-
ten på detta och många andra ställen
uppfordrar till öppen syndabekännelse
inför bröderna. Vill du undandraga dig
Guds bud, så har du icke heller någon
andel i Hans löften. Men låtom oss
sii mycket allvarligare rikta öra och
hjerta på denna punkt, som den romer-
ska kyrkan drifvit detta bud till en
falsk spets och gjort ett argt missbruk
deraf i öronbikten; — medan deremot,
hvilket är lika illa, den evangeliska
kyrkan synes nästan hafva förgätit det.
Ty man kan år ut och år in höra äf-
ven troende predikanter, och får dock
sällan eller aldrig höra dem tala ett
ord härom’’. **) Hvad den reformerte
pastorn i Bremen sålunda yttrat, har
sin fulla tillämpning jemväl på den lut-
horska kyrkan i Finland. Alla kristna
kunna tacka Gud med apostelen Paulus
sägande: "välsignad vare Gud och vår
Herres Jesu Kristi Fader, som välsig-
nade oss med all andlig välsignelse i
det himmelska i Kristus; i hvil-
ken vi hafva förlossningen genom hans
blod, öfverträdelsernas förlåtelse efter
rikedomen af hans nåd" (Ef. 1). Hafva
vi denna högre himmelska rättfärdighet
i tron, så föder den af sig äfven den
lägre jordiska rättfärdigheten i kärle-
ken. Nu vilja väl många, som kalla
sig kristna, vara med om den förra,
men vinnlägga sig föga eller intet om
den senare, och dock försäkrar samme
apostel: "i Kristus Jesus gäller hvarken
omskärelse ellerförhud något, utan blott
tron, som verkar genom kärlek". Till
denna eller det kristbroderliga lifvet i
kärloken hör jemväl "bekännandet af
synder inbördes".
*) Denna fråga var ock framkastad till
diskussionsämne å alliansmötet i T:fors,
ehuru den ej medhans dä. Har ett, försök
ritt utreda denna mycket förbisedda fråga.
**) Fnnckes till svenskan öfversatta bok:
"Vill du blifvu helbregda", Stlim 1882, sid.
206.
Hurudan bör syndabekännelsen vara?
Den som i tron inför den lefvande
Guden dagligen nödgas bekänna: "emot
dig allena har jag syndat, och hvad
ondt är i dina ögon har jag gjort" och
"Gud var mig nådig efter din godhet
och afplana mina synder efter din stora
bannhertighet", den som står i denna
trosöfriing, finner ingen oöfvervinnelig
svårighet uti att för sin nästa bekänna
sina synder. Nu då kristendomskun-
skapen blifvit allmännare och "det blif-
vit på modet att äfven vara en smula
religiöst intresserad", kan man hos hög
och låg, man och qvinna höra dessa
utgjutelser: "jag är en syndare", "jag
store och arme syndare" och t. o. m.
"Gud nåde mig, arme syndare", hvarje
10 års gammalt barn kan ock läsa utan-
till syndabekännelsen och "barmhertige
Gud" m. m. Sådana utgjutolser höra
snarare till de lättvindiga, tullfria tan-
karna, för hvilka man ej anklagas. Men
en verklig syndabekännelse har man dock
dermed icke gjort. Träffande säger der-
för pastor Funcke i sitt ofvannämnda
arbete härom: "Inom kristliga och half-
kristliga kretsar hör det riktigt till
dagordningen, att man klagar öfver sitt
förderf i allmänhet, öfver sitt stora
syndaelände, öfver sitt onda hjerta, öf-
ver sina svåra frestelser. Dertill iiro
många straxt färdiga, och orden flyta
derunder så lätt och ledigt öfver deras
läppar, att man känner en verklig väm-
jelse dervid och ofta mycket hellre hör
ett alldeles verldsligt tal än en slik in-
tet sägande klagan och jämmer, som
saknar all inre smärta och nöd. Och
der bakom kunna det andliga högmodet
och den fina egenrättfärdigheten och
sjelffromheten förskansa och befästa sig,
liksom höga herrars och damers fåfänga
bakom trasorna, då de, såsom det ibland
händerj för sitt nöjes skull styra ut
sig i tiggarkläder. Detta ordande om
synder i allmänhet, som låter lika alla
dagar på året, har intet löfte och
för ingen frid åt hjertat.
Men derom talar ock aposteln alls
icke; han säger: bekännen synderna,
den ene för den andre, "icke synden i
allmänhet, utan de särskilda syndager-
ningar, öfverträdelser och skröpligheter,
som Herren fått för eder uppenbara". *)
I den s. k. "första stora bättringen"
eller omvändelsen ifrån de döda ger-
ningar till att tjena lefvando Gud upp-
täcker den trofaste Anden vanligen hela
syndaeländet och bortvändheten från Gud
och gör oss till brottslingar inför lef-
vande Gud. Man klagar med publika-
nen: "Gud miskunda dig öfver mig
syndare". Sådana bedröfvade själar äro
redan enligt Jesu lära "saliga", ehuru
de ej veta det sjelfva eller våga tro det.
*) A. a. s. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
