Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 10. 5
nom den verldsliga och kyrkliga mak-
tens unionssträfvanden, utan endast
genom Kristi sannings och bönens anda.
Denna åsigt om vår tids kristliga al-
lianssträfvanden i alla länder har un-
dertecknad vunnit, icke genom theorier
och kammarstadier, utan genom prak-
tiska erfarenhetsrön på vidsträckta re-
sor under umgänge med representanter
af olika nationer, religiösa och kyrk-
liga riktningar, samt egen verksamhet
i olika former af det kristliga och sed-
liga lifvet. Jag har öfverallt funnit a
ena sidan skrymtare, ovisliga partisin-
nade medlemmar af olika kyrkosamfund,
hvilka inbördes förkättra hvarandra och
göra propaganda, på hvarandras område
genom en ovislig, parlisinnad missio-
nerande verksamhet. Men jag har äf-
ven i alla dessa samfund funnit upp-
riktiga, kärleksfulla trossyskon, hvilka
trots olika åsigtor i vissa kyrkliga och
dogmatiska frågor, dock vilja älska hvar-
andra i Kristo och samverka i den in-
re och yttre missionen bland kristna,
hedningar och judar. Detta allianssin-
ne är visserligen en stötesten för alla
andligen döda eller partisinnade, krist-
liga medlemmar, alla "ismer" i de olika
samfunden: katholiker, lutheraner, refor-
merta, högkyrkliga, frikyrkliga, metho-
dister, baptister och otaliga sekter. De
iindligen döda eller partisinnade med-
lommanie i alla dessa samfund hindra
och motarbeta verksamheten för Kristi
kyrkas uppbyggande och tillväxt. I
denna uppfattning öfverensstämmer jag
med artikelförfattaren, dock med det till—
lägg: att jag finner detta partisinne
icke blott hos frikyrklighetens, utan iif-
vmi bos många af statskyrkans måls-
mån och vänner.
Om den finska statskyrkan icke kan
och vill införa en strängare kyrkotukt
i lära och lefverne; om den icke ak-
tar pä tidens bchof och kraf af bibel-
onliga reformer, sä må dess målsmän
och ränner icke förvånas om några af
dess medlemmar, upplyste af Guds ord
Och samvetet, börja so och påpeka des-
sa brister, och då detta icke hjelper in-
lägga en allvarlig protest, eller yrka
11; ireform. Dessa frireligiösa reform-
vftnner Önska icke en kyrklig revolu-
tion eller omstörtning af folkkyrkan,
om än en eller annan oerfaren och ovis-
lig ifrare kan yttra sig i denna rikt-
ning. Jag har genom intimt och för-
troligt umgängo mod dem, utan att helt
tillhöra deras leder, funnit att frikyrk-
lighetens vänner i Finland äro myckot
mera konservativa än i något annat land.
De bosöka kyrkorna och äro i allmän-
het sansade i sina omdömen om pre-
storskap, kyrkor och skolor, derest de
icke af partisinnade lärares och kyr-
komedlemmars orättvisa beskyllningar
blifva retade till opposition. De hvil-
ka i detta land separerat från Folkkyr-
kan af samvetsskrupler, äro dessutom
en så ringa, föraktad, af kyrkan för-
kättrad hop att de sannerligen icke kun-
na störta folkkyrkan, som står under
statens beskydd och har finska folkets
odelade förtroende. Hvarföre frukta då
dess målsmän detta störtande? Är det
blott skuggrädsla, eller bäfva de må-
hända för den gudomliga sanningens
makt, som kunde finnas på denna fat-
tiga och föraktade hops sida? Dessa
fremlingar och olärde lekmän kunna ju
icke reformera den finska statskyr-
kan. Dertill hafva de hvarken embe-
ten, kallelse eller gåfvor inom kyrkan.
De få ju icke utöfva någon verksamhet
i kyrkor och skolor. Men emedan kyr-
kan utesluter dera från detta arbetsfält,
nödgas deförsamla sig och verka i egna,
med stora uppoffringar hyrda eller upp-
förda predikolokaler. Om nu kyrkan
fortfarande vill förkättra dessa fattiga,
uppoffrande Guds ords vänner och de-
ras verksamhet, så må man icke förvå-
nas, om de blefve förbittrade och afslo-
ge alla försök till försoning. De flesta
frikyrklighetens vänner bedja ofta och
hjertligt för folkkyrkans lärare och för-
samlingar, att ett sant kristligt lif må
börja och tillväxa bland finska folket
så att de heligas samfund dageligen
må förökas och alla troende blifva ett
hjerta och en själ i Kristo. Men frå-
gan är, huru den föreslagna, yttre for-
mella föreningen och samverkan mellan
Guds folk, inom och utom statskyrkan,
kunde realiseras på den rätta bibliska
grunden utan kränkning af samvetsfrid
ocli frihet. Artikelförfattaren säger att
många klarsynte män inom kyrkan in-
se dess brister. Må de då taga i tu
med dessas afhjelpande och frikyrklig-
hetens vänner skola sannerligen icke
hindra dem utan fastmer glädjas och
bedja Gud välsigna och styrka dem i
detta reformarbete.
Men om folkkyrkans målsmän icke i
denna rörliga tid låta varna sig af våra
nödrop och böner, befara vi att Guds
domar öfver det finska Zion inbryta just
genom de frikyrklighetens vänner, hvil-
ka vilja vara fria från folkkyrkan och
den sanna kristendomen. Dessa hafva
makt, lärdom och anseende i denna verld
och kunna lätt blifva kyrkans tuktoris,
i det de vilja genomföra reformer icke
pä bibelns och den sanna kristendomens
utan på förnuftets och den humanistiskt
rationalistiska bildningens grundval med
dess slippriga moral. Vi tro derföre att
den kristliga frireligiösarörelsen i Fin-
land är ett kraftigt "Gif akt!" till kyr-
kans målsmän att börja en reformato-
risk verksamhet i bibliskt kristlig anda.
Nedkallande öfver författaren Guds
rika nåd och välsignelse till hans ar-
bete för Kristi kyrka i Finland, ön-
skar jag gerna vara en af hans sanna
och uppriktiga vänner. A. M.
Den kristne plöjaren.
"Ingen som sätter sin hand vid plogen
och ser tillbaka är beqväm till Guds rike".
Luk. 9: 62.
Den bild, som här brukas, är syn-
nerligen talande, då vi komma ihåg,
hurudan den österländska plogen var.
Den var ett sa groft och klumpigt red-
skap, att plöjaren måste hafva sitt öga
uppmärksamt fästadt på densamma och
hålla den stadigt med sina händer, an-
nars halkade den ur jorden och fåran
förstördes. Plogarne äro i vår tid så
fullkomliga, att de löpa i fåran nästan
af sig sjelfva. Och många tyckas tro,
att gudsfruktan är en så enkel sak, att
den skall sköta sig sjelf, sedan de en
gång brutit marken med den kristna
bekännelsen och sålunda, bildligt taladt,
satt plogen i jorden. Då de hafva spänt
för den gudomliga kraften och skaffat
sig en lärare och predikant att köra för
dem, kunna de knappt inse nödvändig-
heten af att sjelfva alltid hålla handen
vid plogen. Men om vi skola hoppas
att göra räta fåror, då måste vi sjelfva
hafva noga akt på vår gudsfruktan. Vi
kunna lika litet styra vår plog med
andras händer som att sigta på ett mål
med andras ögon. "Åt hvar och en
gifves Andens uppenbarelse till gagn".
Något sådant som aktiebolagsåkerbruk
kan visserligen förekomma, men aktie-
bolagsgudsfruktan kan aldrig ega rum.
Och om några af oss fallit uti den vill-
farelsen, att vi tro oss kunna sätta in
så och så mycket penningebidrag, tid
och arbete för kristendomens sak och
deraf erhålla så och så mycken utdelning
i form af njutning för det närvarande
och en evig härlighet för det tillkom-
mande, under det vi äro blott tyste del-
egare i affären, hafva vi sorgligt bedra-
git oss. Gud behandlar menniskorna så-
som enskilda och icke såsom andliga
korporationer. Hvar och en måste plöja
för sig sjelf, annars måste han tigga
under skördetiden och hafva intet. Huru
fullständig är ej denna bildliga fram-
ställning af den kristliga lydnaden!
Plöjaren drager icke plogen eller fram-
drifver oxarne; han endast plöjer och
samarbetar med dessa. Och detta är just
brännpunkten i samtaletmellanMästaren
och hans lärjungar omedelbart före vår
text. "Jag vill följa dig", säger en, "men
låt mig först gå bort och begrafva min
fader". "Herre, jag vill följa dig", sä-
ger en annan, "men låt mig först gå
och säga farväl till mina vänner". Och
detta de egna förbehållens "men" är
just den skarpa klippan i åkem, som
kastar plogen ur fåran, stoppar dragarne
och åstadkommer ett fult afbrott i det
jemna och harmoniska arbetet och ofta
förderfvar både plöjare, redskap och ar-
bete. Detta är orsaken till att vi brista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
