Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. X:o 11.
2
tidehvarf! — 12 milj. spiritister. Ett
slående bevis på huru menniskor,
hvilka "af förnuftsskäl" förkasta den
kristna religionen, finna ingen svå-
righet uti att tro de orimligheter
och bedrägerier, på hvilka spiritis-
men grundar sig! Sanningen förka-
stas och lögnen hyllas. Men (5m
sedeslöshet, anarkism och vidske-
pelse sålunda trifvas och utbreda
sig bland verldens bildade nationer,
hvad innebär detta annat än att
ifrågavarande bildning är af under-
haltig beskaffenhet, att den i be-
dröflig grad brister i moralisk fast-
het och motståndskraft’.*’ Skolan, som
bär främsta ansvaret för dess art
och tillstånd, måste således, då hon
på snart sagdt alla områden ser sig
öfverflyglad och tillbakaträngd, vara
felaktigt anlagd. Endast på denna
förutsättning blir det t. ex. möjligt
att förklara de för en tid tillbaka
gjorda uppseendeväckande afslöjan-
dena från Stockholms och andra
svenska läroverk samt det sedeför-
derf, som vid en del af våra egna
skolan stalter sedan länge varit herr-
skande och derifrån spridt sig till
landsorterna. Att man på yttersta
venstern, der man dock minst kun-
nat vänta en ruaktion i förevarande
afseende, skulle börja protesten mot
tidens "hedniska skolor" såsom de
rätt och slätt kallas, är således ett
högst märkeligt faktum. Och lik-
väl innehöll den svenska "Verdandi"
vid arets början en artikel med den-
na öfverskrift, deruti de hedniska
tendenser, som alltmera hota att
besjäla den moderna skolan, sko-
ningslöst framhållas, på samma gång
förf. kraftigt häfdar religionens in-
flytande pä bildningen såsom det
enda element, hvilket förmår göra
densamma hann och lefvande.
Att ett sådant ord blifvit utsagdt
från ett sådant håll måste glädja
hvarje sanningsvän, och detta så
mycket mera, som det nära nog
räknats till landsförräderi att våga
framkomma med några djupare tvif-
velsniål om det sätt, pä hvilket så-
väl folkskolan som hennes lärda sy-
ster fylla sin maktpåliggande upp-;
gift att för samhället, med dess oli- j
ka kraf, sysslor och förhållanden,
utbilda dugliga medborgare.
Det är eljes en bland pedagoger
ofta anlitad utväg att i fråga om
de klena resultaten af skolans verk- j
samhet skjuta skulden på "hemmen";’
men, sålänge skolan är livad hon är,
torde beskyllningen rättvist kunna
tillbakakastas. Gör skolan till hvad
hon borde vara, en kristlig lärdoms-’
anstalt, en härd för kunskap, tro och
dygd, och hennes inflytande skall för-
nimmas t. o. m. i de sämsta hem.
Men då ett sådant mål i praktiken
torde vara outförbart. åtminstone
beträffande statens läroverk, må nian
då nöja sig med att helst gynna j
och understödja den frivilliga krist-\
na söndagskolverksamheten för barn,
hvilken i någon mon just afser att
fylla här påpekade brist. Ett godt
intryck skulle sålunda frambringas!
om, såsom fallet är utomlands (drott-1
ning Victoria har sen många år till-!
baka en söndagsskola i sitt eget pa-\
lats, presidenten Garrield handledde i
punktligt sin klass af söndagsskol-
barn, och flere af Englands höga-i
del äro söndagsskollärare) framstå-
ende kristne män inom samhället
samt prester och alla ungdomens j
lärare sjelfva toge en verksam deli
uti detta arbete. Derigenom skulle ]
en bredare och en säkrare grund-i
val erhållas, den kristna söndags-
skolan lyftas till en plats af berät-
tigadt inflytande, och utsigterna i
samma mon ökas att på densamma
kunna bygga till välsignelse för hem,
kyrka och fosterland.
Samtida arbetare.
linder denna rubrik skola vi tid
efter annan gifva våra läsare skil-
dringar af framstående samtida arbe-
tare från det andliga området samt!
göra i dag början med pastor W.
Haslam, en på den inre missionens
fält skildt välsignad man, intagande
en bemärkt och hedrad plats inom
den anglikanska kyrkan, på hvars I
åskådning och verksamhet han ut- j
öfvat ett i allo helsosamt inflytande, j
och af hvars litterära arbeten äfven
några öfverförts till svenskan.
1.
Pastor W. Haslam.
Ett lifs biografiska värde ligger ej
sa mycket i dess skiftande tilldragel-
ser, som ej mer i dess erfarenheter.
Denna sanning gäller framförallt pre-
stena lif. De tydligt skönjbara sta-
dierna för hans tänkande förmå allena
sprida tillfredsställande ljus öfver de j
handlingar, som hafva sin grundorsak
just i samma förändringar inom tanke-
verldeu. I denna tro vilja vi söka
gifva en skildring af pastor W. Has-
lain, den välkände missionerande man-
nen, en enkel berättelse, om huru lian
leddes att utföra det han utfört!
År 1841 var Mr Haslams framtids-
prospekt mycket, lofvande. I känslan j
af ungdomlig mannakraft och trolofvad
med en varmt älskad qyinna, samt på
väg att ordineras i det kall lian valt,
kände han sig nöjd och lycklig. DåI
brast plötsligen ett åskväder löst öfver
honom. Han kallades skyndsamt till
den älskades sjukbädd. Hon låg för
döden; hon, som han hoppats hemföra
som maka, och han fick förlora ingen
tid, om han ville se henne i lifvet.
Efter trettio timmars ansträngande, ha-
stig färd nådde han sjukrummet för att
finna henne — i likkistan. Skakningen
var förfärlig. Vild smärta sönderslet
att börja med hans hjerta, men så små-
ningom smög sig undergifvenhetens lugn
öfver honom och jemte lugnet infann sig
känslan af. Guds närhet, ny för honom.
Trötthet och sorg åstadkommo dock en
sjukdom, som hotade att blifva ödes-
diger. Doktorn gaf intet hopp och
döden stirrade honom i anletet. Men
många dagar voro honom ännu förbe-
hållna. Han återvände långsamt till
lifvet och återtog pligterna, besluten
att lefv» för Guds ära. En varm tack-
samhetskänsla lifvade och bragte ho-
nom till bön om djupare känsla af Guds
kärlek; men denna tacksamhet kände
han deröfver att Gud frälst — icke
hans själ
— utan hans lif. Han var
religiös, men ej omvänd.
Hans klena helsotillstaud, jemte hans
ansökan om ett pastorat nära Truro,
förde honom till Cornwall, der han gjor-
de sina första erfarenheter i prediko-
embetet. Om den ansvarighet, som åt-
följer själavården, var han fullkomligt
okunnig; tillgifvenhet för kyrkan var
dri(tjädern till hans verksamhet. För-
samlingen var stor och han hade fullt
opp med arbete. Med samvetsgran if-
ver döpte han barnen, vigde de unga,
besökte de sjuka och begrof de döda.
Genom hans ifriga arbete dera förän-
drades hans fula kyrka till en smak-
full byggnad: och, hvad som bättre var,
de torna kyrkobänkarne begynte fyllas.
Hans stora sorg var det osympatiska
säti. hvariiå folket åhörde hans favorit
lära, dci vilkoren för frälsning bestå deri
afl inan är en kyrkomedlem och 1"
nar nådemedlen. Församlingen visste
bättre än så. Den nitiske pastorn trött-
nade heller aldrig på att dundra emot
separationens synd. Han gick slutli-
gen sä långt deri att en söndag chö-
ren. jemte en del af församlingen, bul-
lersamt lémnade kyrkan. Han tog sa-
ken kallt och hänvisade som en mar-
tyr till kyrkoprinciperna. Till lycka
för honom och hans åhörare gjorde hans
kyrkoherdes död ett slut på vistelsen i
denna församling’ och han blef nödsa-
kad att söka en ny sfer för sin verk-
samhet.
År 1846 anställdes han af earlen af
Falmouth vid den nybildade församlin-
gen i Baldhn. Med karakteristisk energi
gick han till verket att grunda en för-
samling och ordna en kyrka. Det se-
nare åstadkorns inom en vecka; måndag-
morgon kl. 5 påbörjades arbetet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
