Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 12.
4
delse för enhvar, dender vill lära
sig förstå menniskorna och dagens
stora, andliga spörjsmål.
Förlidet år fälde vi i dessa spal-
ter en anmärkning om att en katolsk
strömning genomgår tiden, hvilket
yttrande frän Åbo Tidnings sida
framkallade ett förvånadt utrops-
tecken. Den, som alls aktgifvit på
de religiösa företeelserna i verlden,
har längesen vetat att den romer-
ska kyrkans gränser och inflytande
dag för dag vidgas. Men då Å.
T. icke kan antagas skänka hithö-
rande ämnen synnerlig uppmärk-
samhet, kan det heller icke för-
våna, om bladet fortfarande sväfvar
i okunnighet om en af de säkrast
konstaterade kyrkopolitiska företeel-
ser, den närvarande tiden har att
uppvisa. I N:o 147 af "Åbo Un-
derrättelser" för i år förekommer
likväl, inom ramen af ett bref från
Sverige, några uppgifter, som t. o.
in, borde kunna öppna ögonen på
Å. T. Der framställes nemligen, ge-!
nom vissa belysande bilder ur verk-
’
ligheten, katolicismens utbredning ii
Gustaf Wasas land. Vi rekommen-1
dera artikeln till enhvar, som al-
skar sin religion och sitt land, eme-
dan tecken ingalunda saknats, an-1
tydande att marken äfven hos oss
och af oss sjelfva omedvetet förbe-
redes för den katolska reaktion med
dess följe af samvetstvång, vidske-
pelse och prestvälde, som står vän-
tande att intaga den förfallna pro-
testantismens plats.
I samma Stockholmsbref förekom-
mer äfven en redogörelse af likbrän-
ningsfrågans fortskridande, hvaraf
framgår att den förening, hvilken i
Sverige bildats för sakens genom-
J
drifvande, efter många svårigheter
fått till stånd ett eget, i Stockholm
’
beläget likbränningshus. Man må-
j
ste dock bra mycket hafva aflägs-
nat sig från kristlig tro och tanke-
j
gång samt närmat sig den antika
hedendomen med dess religiösa be-
grepp för att kunna skänka sitt un-
j
derstöd åt denna på modet vord-
!
ne likbränningsrörelse, som till stöd
för sin idé icke ens förmått fram-
lägga några verkligt hållbara sani-
tära skäl. Flere omständigheter sy-’
nas nästan gifva vid handen att föga
annat än egenkärlek, i förening med
önskan att slippa den kristna be-
grafningen, är den vanligaste beve-
kelsegrunden till den anslutning,
|
rörelsen erhåller. Och i hvarje hän-
delse antyder det en utprägladt ma-
terialistisk själsriktning, att till den
\
grad, som herrar likbrännare göra,
j
sysselsätta tankarna med den i sin
j
graf multnande "arma maskesäcken",
såsom Luther kallar skapelsens kro-■
na! Huru oändligt höjer sig icke den[
kristnes hopp öfver denna andliga
fattigdom, då han med Paulus, viss
om att detta förgängliga skall ikläda
sig oförgängligheten och detta död-
liga skall ikläda sig odödligheten,
triumferande kan utbrista: "Döden
är uppslukad i seger! Du död, hvar
är din udd; du graf, hvar är din
seger?"
j Programmet för Åbo Absoluta
nykterhetssällskaps årsmöte och års-
fest ingår längre fram, och genom
de flesta tidningar är den nykter-
hetsvänliga publiken redan under-
rättad om programmet jemväl för
allmänna nykterhetsmötet i Wasa.
Brist på möten och diskussionsäm-
nen blir det sålunda icke i sommar;
men vore det oss möjligt att närvara
vid nämnda tillfällen, och skulle vi
icke derigenom ytterligare öka läng-
den på den redan öfverhöfvan lån-
ga listan på "frågor", känna vi ett
starkt behof af att hemställa till
nykterhetsrörelsens ledare, huruvida
icke ett allmänt möte t. ex. hvart-
annat år, numera, sedan vi äga eget
organ på finska och i en snar fram-
tid hoppas erhålla ett sådant äfven
på svenska, kunde anses fullkomligt
tillfyllest för våra behof. Nu slö-
sas årligen oerhördt tid, krafter och
penningar på tvenne stora, allmän-
na nykterhetsmöten, hvilka dessut-
om hållas så samtidigt, att det nära
nog blir omöjligt för en person att
deltaga i båda.
Likaså torde det verkliga gagnet
af dessa tungrodda, storartade mö-
ten knappast stå i förhållande till
de derpå nedlagda uppoffringarna,
Vi hafva egnat denna sida af saken
långvarig uppmärksamhet, men allt-
mera stadgats i öfvertygelsen, att
dessa årligen återkommande, stora
dubbelmöten blifvit till en utvext
på nykterhetsrörelsen, förhindrande
hennes sunda och naturliga utveck-
ling. Ty då man en gång har må-
let klart för sig, tarfvas inga vi-
dåre diskussioner, utan då, må hvar
och en i Guds namn stå upp till
striden, i medvetandet af att foster-
landet väntar att man skall göra
sin pligt! Ett särskildt slöseri anse
vi det vara att låta trycka proto-
kollen eller referaten från dessa mö-
ten, isynnerhet som allmänheten nu-
mera genom dagpressen är någor-
lunda väl underrättad om förhand-
lingarna dervid. Åtskilliga välgrun-
dade anmärkningar kunde utan tvif-
vel göras med anledning af de nu
förestående tvenne mötena, dem vi
dock af hjertat önska Guds välsig-
nelse, men utan inflytande å deras
gång, afstå vi derifrån.
Från landsorten.
Man gör sig ofta den frågan: hvar-
före bära sig ej de andliga bladen i
Finland, och man har att välja på mån-
ga svar. Bristande intresse, se der ett
af de smärtsammaste! partisinne, de-
lade andliga intressen, brist på frihet
att å andligt område med kärlek om-
fatta olika kristna bröders arbete i Her-
rens vingård, ätven der man slutligen
nödgas erkänna att arbetet är bygdt på
ärlig öfvertygelse — alla dessa fakta
bilda sammanlagda den Jerichomur vå-
ra författare i sin kamp för Guds ri-
kes framåtskridande i de allra flesta fall
ej förmå genombryta. Jag tänker mig
desse män, genom det mui-fall de lyc-
kats skapa, söka bana sig fram, under
det alla ofvanantydda, ja många fler,
motståndets stenblock rulla ned, stan-
:gande deras väg. Låt mig påpeka en
del af murbruket och småstensraset, det
du måhända ej ens bemärkt, men som
gör sitt bästa att försvåra vägen: mån-
jgaprenumeranter om ett exemplar! Skul-
Ile man kunna föreställa sig att ett jem-
förelsevis så billigt blad som T. o. L.
kunde delas ora af fyra (!) prenume-
ranter. Likväl hafva vi oss detta be-
kant. Skulle man verkligen ej vilja
offra mer an en mark derpå! Hvar är
här den kristna offervilligheten, under
det man knapt kan vara okunnig om
att redaktionen kämpar mcd mer an van-
liga svårigheter, ja hardt när nödgats
uppgifva företaget? Vårt granland Sveri-
ge äger icke så få goda andliga tid-
skrifter och dock har nyssnämnda blad
äfven der lyckats tillvinna sig vänner,
som söka att göra det spridt, och från
utlandet skrifver en derstädes vistande
landsman att han välkomnar hvarje num-
mer som ett det käraste hembref. —
Afsigten mcd dessa rader är, att för
vänner af det stilla vingårdsarbete som,
lofvad vare Herren, äfven i vårt fä-
dernesland pågår, förete en af de min-
sta svårigheterna, men en som vi äf-
ven derföre mcd litet god vilja kunna
undanrödja. Låt vår kärlek växa så
stor att den förmår höja sig öfver skif-
tande meningsskiljaktigheter och räcka
en broder handen till kamp, der han
så godt som ensam stält sig i en af
brecherna på likgiltighetens och den
stela formtrons Jerichomur! — "Alla
lemmarna i kroppen, fastän de äro mån-
ga, äro en kropp". "Brödrakärleken
förblifve." —st—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
