Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universiteten. Censuren, som redan tycktes ha nått de yttersta
gränserna, blef ännu strängare. För en oberoende människa
blef det omöjligt att skrifva någonting. Till och med rent
historiska undersökningar utan spår af politiska hänsyftningar
underkastades förbud.
Och emellertid lyckades denna alltomfattande despotism
icke blott icke att utrota de liberala sträfvandena inom det ryska
samhället utan utvecklade dem tvärtom i ännu högre grad.
De högsta lagren, som omgåfvo tronen, försjönko visserligen
i fullkomlig okunnighet. De åstundade bildning, så länge den
fordrades ofvanifrån, men så snart den blef föremål för
misstankar och ett upplyst tänkesätt blef anledning till onåd, så
började man visa den en djup missaktning. De äldre
gardesofficersgenerationerna, som utmärkte sig genom hög bildning,
lämnade rum för tomskallade älskare af nöjen och rummel.
Till statsmän upphöjdes fullkomliga ignoranter; man fordrade
blott blindt uppfyllande af tsarens vilja. Sådan var taflan dock
endast på ytan; i det ryska samhällets mellersta lager
upphörde icke sträfvan mot upplysning, men den antog helt
naturligt en mot regeringen allt mer och mer fientlig riktning.
Hvarje undsluppet ord, hvarje oppositionell antydning
uppfångades i flykten och gick från mun till mun. I form af
litteraturkritiker utbreddes idéer, hvilka vid det outhärdliga trycket
uppifrån antogo en allt radikalare skiftning. Isynnerhet i den
mera hetlefrade ungdomens hjärtan hopades frön till ett
oförsonligt hat mot den existerande ordningen. Men äfven
mognade män, som kunde tänka lungt och icke hänfördes af
personliga intressen, insågo ställningens ohållbarhet.
Under Krimkriget blef denna öfvertygelse allmän. De
ryska truppernas nederlag inom fäderneslandets gränser öppnade
ögonen på de mest förblindade. För alla blef det klart, att
den allt nedtryckande despotismen undergräfde folkets
lifskrafter. Den till det yttre majestätiska byggnaden erbjöd i
det inre höjden af förfall. »Upptill glans, nedtill murkenhet»,
yttrade Valujeff i sin på denna tid till storfursten Konstantin
Nikolaisson öfverlämnade skrifvelse, hvilken cirkulerade man
och man emellan. I bjärta färger skildrade den af
patriotiska sträfvanden lifvade Homjakoff Rysslands dåvarande
tillstånd; han sjöng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
