Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de grekiskt katolska presterna och läto katolska eller unierade
prester, som hemligen inkallades från Galizien, viga sig, döpa
sina barn och gifva sig nattvarden. För detta förföljde man
dem och kastade dem i fängelse; presterna fängslades, afsattes
eller förvisades till det inre Ryssland. Under Alexander III:s
hela regering fortsattes denna upprörande förföljelse. Till och
med enligt officiella uppgifter, som alltid nedskatta sanningen,
framhärda allt ännu mer än 70,000 af dessa människor i sin
afvoghet mot den ryska statskyrkan.
Liknande har förhållandet varit i Östersjöprovinserna. Äfven
här blef genom hvarjehanda lockelser en del af den lettiska
befolkningen en gång tubbad öfver till den grekiska
katolicismen, men därefter visade den sig envist tillgifven sin gamla
lutherska tro. De omvända letterna och deras efterkommande
ville icke ha någonting att göra med de grekiskt katolska
presterna; för de kyrkliga handlingarna vände de sig till sina
gamla lutherska prester, hvilka därigenom råkade i en den
svåraste kollision mellan sina helgade plikter mot Gud och
samvetet å ena sidan och å den andra plikterna mot den
officiella lagen, som förbjöd dem att betjäna personer, hvilka
formellt tillhörde en annan trosbekännelse. Under Alexander
II:s milda och humana regering såg man härmed genom
fingrarna. Det tilläts till och med att vid blandade äktenskap
döpa barnen enligt föräldrarnes önskan, ity att i det rent
lutherska landet den grekiskt katolska kyrkan dock ansågs som
den härskande och såsom sådan åtnjöt privilegier. Under
Alexander III blef detta med samvetsfrihetens grundsats
öfverensstämmande medgifvande återtaget, och de pastorer, som
verkställt olagliga handlingar af ifrågavarande slag, blefvo åtalade.
Mer än 60 prester, som troget uppfyllt sina religiösa plikter,
blefvo sålunda inställda inför domstolarna, afsatta och förvisade
till det inre Ryssland. De letter, som formellt räknades till
grekiskt katolska kyrkan, blefvo beröfvade all religiös hjälp.
Och efter allt detta hade öfverprokuratorn i heliga
synoden djärfheten att inför hela världen förklara, att hos oss
finnes samvetsfrihet. I lagsamlingen talas väl därom, men detta
är endast en död bokstaf, med hvilken verkligheten står i den
mest skärande motsats.
Men icke blott religionsförföljelse drabbade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
