Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Barkarö prästgård och mina föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BARKARÖ PRÄSTGÅRD OCH MINA
FÖRÄLDRAR
Västerås-Barkarö prästgård blev mitt barndomshem, eftersom
jag bara var ett år, när min far som utnämnd kyrkoherde flyttade dit
från Lundby, biskopens prebende, där han varit vice pastor. Barkarö
socken är åt två håll kringfluten av Mälaren, och vid de smala sunden,
där stränderna är lummiga av ekar och lindar med deras snyltande
mistel, som här kallas »lindkronor», hade skollärar Falks bägge yngsta
barn, Adde och Milla, och jag våra badställen. På 70—80-talen cyklade
man ju inte, och det var rätt duktigt gjort att vandra den dryga
fjärdingsvägen fram och tillbaka till kyrkbyn. Här utförde jag min första simbragd
över Strömsundet mellan Gångholmen och Tidö—Lindö, medan
lekkamraterna tittade på från stranden och inte tordes ge sig ut i det starka
strömdraget. Det var till ära för den naturen jag diktade en lyrisk
utgjutelse med stavrim, som dock inte alltid överensstämde med konstens
regler:
Lugn och ljuv låg leende Logarn,
långsamt sig sänkte stranden mot sjön...
Badelundaåsen går genom socknen, och för oss barn var Långbacken,
Lindberget och Gröna Lindan och allt vad de hette med sina minnen
från istiden liksom enkom gjorda att leka indian i efter Coopers och
Marryats romaner. En gång tillbragte vi en hel söndagseftermiddag med
att klättra upp på de många flyttblock som låg kringströdda i hagarna,
ofta med grävlingsgryt inunder. Där fanns också de runda märkena efter
forna glaciärer, där man visste att traktens kloka gumma, Liljebergsmor,
smorde älvkvarn för att bota folk för ältan, det vill säga den speciella
Mälarfrossan, som då grasserade till följd av dålig dikning. På vintern
åkte man skridsko — enklaste sort med nötta, rödmålade träbottnar —
på de små kärren i hagarna.
Eljest hade jag sysselsättning tillräckligt med trädgården, drängen och
hästen. Prästgården som byggts för vår räkning, delvis med pengar som
min far satsat, var en vitrappad träbyggnad med svarttjärad stenfot,
svart spåntak och en veranda med grusad gårdsplan framför. Den var
flankerad av ett par rödfärgade flyglar, och åt norr fanns en hög
granhäck, som dolde arrendatorns uthuslängor och halmstackar. Vi hade också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Jan 9 14:55:55 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/trotsig/0011.html
