Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barkarö prästgård och mina föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ignells skrifter, som han tydligen under Uppsalatiden hade skaffat sig
tillsammans med sin bäste vän, sedermera läroverksadjunkten P. G.
Koersner i Falun. Detta förklarar, att min far gillade den dåtida liberala
teologins försök att tolka bibelns skapelsedagar genom geologins perioder.
I giftskåpet gjorde jag emellertid också en annan upptäckt, som
förklarade min fars iver att försvara de dåtida prästernas vanliga sätt att
läsa upp sina predikningar ur postillor. Jag hittade nämligen dylika,
söndertagna och förstreckade på vissa ställen, ibland vill jag minnas
också försedda med ändringar av pappas hand. Inför den upptäckten har
jag numera endast en invändning, nämligen mot det förljugna i att låta
åhörarna tro att förkunnelsen var talarens egen. Varför inte helt enkelt
göra som de katolska prästerna, som ibland kan läsa upp t. ex. påvliga
encyklikor i stället för en vanlig predikan? Nu hände det att en gammal
sentimental guvernant på Askö efter en gudstjänst kunde säga till min
far: »Tack du gode herde — detta var just för mig.»
Det dröjde inte så länge innan jag upptäckte att min far inte alltid
kunde besvara mina religiösa funderingar. Jag var väl sju år, när jag
en söndag efter gudstjänsten gråtande kom in och frågade vad som
menades med tro, utan att få något svar som jag kunde begripa. När
han sedan lade sig på soffan för sin middagslur, minns jag mycket väl
att jag klappade honom på huvudet, när jag gick ut. Det var första
men inte sista gången jag fick en känsla av medlidande med honom för
att han inte räckte till. Längre fram, när han märkte att jag kritiserade
hans predikningar, fick jag två gånger i uppdrag att skriva sådana, som
han sedan läste upp från predikstolen. Den ena gången gällde det en
nyårsdagspredikan (1889), där jag inte sparade på
botgöringsförmaningarna, och den andra hölls vid själva Gottfrid Billings visitation i
Barkarö, juni 1894, fastän pappa då ändrat mina mera moderna uttryck,
t. ex. »avrättad som en förbrytare» till »korsfäst som en missdådare».
— »Det var väl att vi åtminstone kunde begripa körkherrn», sade
sockenborna, »for si biskopen var då rent omöjlig med sin skånska.»
Redan förut, vid tolv års ålder, hade jag upplevat en visitation som fullt
rättfärdigade en deltagares betyg, att middagen var det bästa av
alltihop. Den gången var det gott om viner, vilkas verkningar jag inte begrep,
men efter tillnyktrandet kunde jag snart trösta mig med att där fanns
farbröder som tydligen lyckats avsmaka dem ännu grundligare än jag.
Besynnerligt så många diken det fanns i trädgården efter den middagen! Ett
levande minne av en prästtyp som jag obetingat gillade har jag i alla fall
bevarat från den visitationen, och det var kyrkoherden i Arboga,
Örström. Eljest har jag naturligtvis under barndomen råkat inte så få
fromma och nobla präster — Jäderberg, Hellman, Södergren, Borelius
m. fl. — Vid den andra visitationen, då jag var fil. kand., gällde mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
