Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra systrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
ligen valspråket »Gudsfruktan och tapperhet» omkring bilden av ett
svärd, ett kors och en bok, d. v. s. just de symboler, som min fantasi stän-
digt svängde mellan.
Det är en ödets ironi att min morfar, som dog under oroligheterna i
Stockholm 1848, nitton år före min födelse, och som otvivelaktigt har
spelat största rollen för mina krigiska fantasier, i verkligheten lämnade
krigen 1813—14 med fullständigt pacifistisk mentalitet. Han anförtrodde
mamma sin avsky för närstrider, sedan han i slaget vid Dennewitz hade
funnit det omöjligt att uthärda, om han inte hade kämpat i ett slags själs-
ligt rus. Möjligen är det också honom jag syftar på i ett brev av april
1880, där jag skickar Ida en målning av en karl med uppknäppt uni-
formsrock: »Gubben skall föreställa en okrigisk soldat, som blivit av
sina släktingar tvingad att vara det, men som ej vill ha full uniform.»
Bilden synes nästan vara en upprepning av vad jag ovan omtalat om min
fars oknäppta prästrock och kan möjligen tyda på att jag fått veta, att
morfar blivit tvingad att bli officer likaväl som pappa blivit tvingad att
bli präst.
Dock bevarade morfar att döma av min mors hållning, från sin mili-
tära tid en stark beundran för Karl Johan, som också bidrog till min
hjältedyrkan. Det första mamma gjorde när hon tog mig till Stockholm,
då jag var fem år, var att föra mig till ryttarstatyn vid Slussen och för-
säkra, att den var lik hennes ungdoms kung. Jag vill också minnas att hon
var med mig när jag stal några cypresskvistar från Karl XII :s kista. Dem
har jag ännu i förvar i ett kuvert med påskrift: »Taget från konung Karl
XII :s grav i Riddarholmskyrkan den 12 juni 1880.»
Det var fullt naturligt, att jag just vid samma tid som jag gick i rid-
darfantasier också stiftade San Businoklostret, vars orden fick sitt fula
namn av den icke så litet ironiska syster Edit, »Busarorden». ’Dess
stadgar, katalog och krönika finns ännu bevarade i en utgåva av Leo
Ludovicus Busianus, klostersekreteraren, och daterad den 12 februarius
anno 1880. Regeln hade 9 paragrafer, men den sjunde hade följande egen-
domliga lydelse : »Munken får ej vara för allvarsam», vilket närmare för-
klaras genom att »orden mest är till för nöje» och att den ej får förväx-
las med Föreningen Busarorden, »som också är en förening av glatt folk
men spridda», det vill säga boende utanför prästgården. Dit hörde hela
familjen Falk samt Sofi i Gothö m. fl. — Inom själva orden fanns sju
munkar, indelade i fäder = (familjens medlemmar) och bröder = tjänst-
folket. Kortare livstid har väl dock ingen munkorden fått än denna, ty
krönikan slutar efter tre dagar med en klagan : »Hela orden har avfallit.
Ack ! ! ! !»
Precis som pappa måste jag naturligtvis föra kyrkböcker, fast min för-
samling utgjordes av dockorna, och i deras husförhörsbok fick inga kolum-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
