Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra systrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FYRA SYSTRARNA
Name Hundenwärn.» Hösten 1883, då jag inte längre var kvar i hemmet,
drabbades dock Tyra av sitt oundvikliga öde.
Vid den tiden bade Leontine redan lämnat oss, och jag sörjde henne
inte. Hon var dock tillräckligt originell för att förtjäna en parentes i min
historia. Över huvud taget har tjänstfolket spelat en stor roll för min
barndom, och när mina egna intellektuella intressen vaknade, ville jag
gärna dela med mig därav åt dem. Så läste jag högt för dem ur både
Tegnér och Nicander, när de om kvällarna satt över sina handarbeten.
Ingen var i det fallet mottagligare än Leontine, som till och med lär ha
begagnat Nicanders »Runesvärdet» för sin fästmanskorrespondens. När
hon ville slå upp sin förlovning med en gosse vid Stenby lantbruksskola,
där eleverna vanligen kallades »stutar», slutade hon brevet med orden :
»dock jag fattar mig och ropar ut :
slut, slut!»
Vilket dock inte hade bättre verkan än att han bara frågade varför hon
skällde honom för stut och sedan lugnt fortsatte brevväxlingen.
Leontine var alltid angelägen att vara »bildad», och jag hörde henne
cn gång, när hon stod på verandan och skrek till drängen Karl : »Charles,
das ist främmande.» Vid en större middag därhemma gick hon en gång
fram till den unga och lite blyga greve Cronstedt, klappade honom på
axeln och sade: »Var så god och ta sig, lilla greven!» Tyvärr var bägge
våra jungfrur förälskade i »Charles», och det blev Thilda och inte Leon-
tine som fick honom, vilket Leontine hade svårt att smälta.
Är 1880 dyker en sjömansfantasi upp för mig, då jag nämligen i brev
till Ida meddelar, att min titel är -»premiärröjtnanten, riddaren, högvälbor-
ne herr Ludvig Carl Gustafsson Hundenwärn av Tapperhet Wahlström».
Från mars 1880 föreligger en följd av aktstycken, hållna i medeltids-
stil, där »WI RIKETS DROTS, DESS HUSTRU SAMT RIKETS
MARSK, DESS SON göre veterligt, att då vår son och broder, herr Lud-
vig G-son är slagen till riddare, avträde vi härmed till honom vårt gods
och gård Konungsborg att bruka och befalla såsom konungslig riddare
och slottsbefallningsman––––––och ej i krig förrädiskt uppgiva den,
utan försvara den till sista man och dö». — Sedan följer löfte om lydnad
av två borgdrängar och en borgkock, det vill säga tjänstepersonalen i
prästgården, med lindrigt retuscherade namn och en motsvarande för-
säkran av den nye låntagaren. Det märkligaste av alltsammans är dock,
att »WI SVERIGES OCH DANMARKS KONUNGAR SAMT
DESS MARSK (TYRGILS KNUTSSON) GÖRA VETERLIGT, att
vi i nåder förläna honom samma gods», undertecknat ERIK (ERIKS-
SON) OCH MAGNUS (ERIKSSON). Det vidhängande sigillet (på
baksidan av ett kuvert) är typiskt för riddar Ludvig själv: det bär näm-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
