Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som skolflicka i gamla Wallinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOM SKOLFLICKA I GAMLA WALLINUM
’»högst smaklösa». — Vid kyrkbåten från Laknäs hade vi lagt märke till
en gubbe, som hade broderade rosor på axlarna av sin långrock. »När
han stod brudgum hade de väl tävlat med de numera vissnade rosorna
på hans kinder», anmärker jag poetiskt. Moradräkten fann vi »utmärka
•sig, liksom folkets lynne, för ett allvar, som gränsade till dysterhet»,
men så mycket mera beundrade jag då Rättviksdräkten. »Jag gjorde i
tysthet den reflexionen», heter det på min Chronschoughs-svenska, »att
om Stockholms alla modedockor också klädde sig aldrig så elegant efter
mönster från Bon Marché eller Printemps, skulle de dock taga sig helt
obetydliga, ja narraktiga ut i jämförelse med dessa kullor, som med sin
•naturliga friskhet och prydlighet utgöra en verklig ögonfägnad.»
För mig blev resan billigast, då jag nämligen ett par gånger bodde i
prästgårdar, som då ännu ansågs så gott som skyldiga till obegränsad
■gästfrihet. Det var bara att stiga på och hälsa från pappa. Hos änkefru
Roos i Leksand råkade vi hennes dotter, författarinnan Elna Tenow,
som ännu hade långt till sin senare ryktbarhet. Åt fru Tenows utseende
ägnas följande beskrivning: »Regelbundna, starkt markerade drag, vilka
uttrycka en nästan manlig viljekraft och ihärdighet, kortklippt, krusigt
hår och mörka ögon, som se ut att kunna skjuta blixtar. Att hon
var en ung fru, hade man .ganska svårt att tänka sig, i synnerhet när
man såg henne i jockeymössa».
I Domnarvet blev vi nekade tillträde till järnverket, men kom då på
den ljusa idén att vädja direkt till disponent Ljungberg som genast
egenhändigt skrev ut ett inträdeskort åt oss. Nu fick vi för första
gången se utslag i masugnarna, och inför »denna stoftets glänsande
seger över sten- och järnmassorna», fick jag ett anfall av »obändig vilje-
ikraft». .
På det hela taget hade vi tur med vädret. Ett storartat åskväder på
Siljan utgjorde snarast en fördel — åtminstone stannade tre av oss
hela tiden på däck, ömsom av förskräckelse och förtjusning.
Följande år kom den fruktade dagen med vår första studentskrivning.
Det var den 17 april 1888, och vi satt i skolans största klassrum och
grubblade över studentämnena. Räddningsplankan för blivande förfat-
tare var tydligen endast det fria ämnet, som jag förut vid skolskriv-
ningarna aldrig vågat mig på. Men att få någonting saftigt ur titeln:
»Kan ett folk underkuvas blott genom yttre våld?» syntes inte heller så
lätt. Sedan jag en stund tuggat på blyertspennan, kom jag plötsligt på
den idén, att jag måste skriva på vers för att komma i erforderlig
»stämning». Inspiration måste det vara — eljest blev det bara protokoll
av! Och när jag väl beslutat mig för ’Kalevalas versmått, den fyrfotade
trokéen, gick det hela av sig självt. Jag var också fullt nöjd med resul-
5—Trotsig och försagd. 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
