Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som skolflicka i gamla Wallinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOM SKOLFLICKA I GAMLA WALLINUM
Sedan fortsätter jag med att docera på samma sätt om Rom, fast jag där
lägger större vikt vid religion än vid moral :
Ty den tro på fädrens gudar,
vilken fordom gjort en hjälte
utav varje romersk yngling,
var försvunnen, var förintad
genom njutning, genom tvivel.
När jag sedan skulle gå över till de ljusa, solbelysta tavlor,
uppå vilka forskarn gärna
låter sina blickar vila
blev det först schweizarnas kamp mot de habsburgska riddarna och sedan
holländarnas kamp mot spanjorerna, som sporrade min pegas. I bägge
fallen var det ju också andliga vapen, som övervann våldets.
Slutsatsen är tydlig:
den folkstam, som gått under,
har för egna synder fallit–––-
Men det folk, som ännu äger
andens fulla kraft och hälsa
ooh som uti stark förtröstan
på sin Gud till vapen tager
för sitt land ooh för sin frihet,
kan, är det än armt och ringa,
intet våld till träldom bringa.
Jag kände mig mera stolt än rädd, när jag utfört mitt djärva dåd, och
det förbluffade mig inte litet, att kollegiet bara gav AB, och detta just
för att jag skrivit på vers, eftersom ämnet inte passade för versifierad
behandling. Ett besynnerligt utslag, när ju lärodikten alltifrån Leopold,
Tegnér och Viktor Rydberg allmänt lästes och beundrades i skolorna.
Det var först långt senare, det gick upp för mig, att versformen hade lagt
hinder för den undersökning, som ämnet egentligen krävde. I våra dagar
skulle detta »viel Geschrei und wenig Wolle» säkerligen inte blivit så
milt behandlat som på d’en tiden, när skolvärlden ännu, trots romanernas
8o-talsrealism, satt fast i de vackra skåltalsfraserna.
Så kom pingstafton den 19 maj med strålande solsken. Den tiden hade
man svarta klänningar i examen, och jag hade rentav fått fnin första
sidenklänning av »duchesse merveilleuse», som frasade då jag andades,
eftersom livet måste vara åtsittande. Dessutom ökades högtidligheten ge-
nom mitt första parasoll, ävenledes svart siden men med ljusblått foder.
Utsövd var jag, vaknade visserligen vid femtiden, men hann bara tänka:
»Jaså, det är i dag, jag ska ta studenten», innan jag åter somnade. Och
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
