Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kandidatstudier och kamratliv i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.—.."11/77/000—T
LYDIA WAHLSTRÖM
hade slagit i oss Häggströms »katekes», som endast var en förteckning
på de svåraste kapitlen i de böcker vi skulle tentera på — Horatius’ oden
och epoder, Livius och Ciceros De oratore. Dessförinnan hade vi ookså skri-
vit pro gradu, det vill säga översatt tio scripta från svenska till latin.
Dagen därpå skrev jag till Clara, att Häggströms lilla klotrunda ansikte
sken som en kopparkastrull. Han förklarade sig »synnerligen nöjd med
damernas studier och önskade, att han hade haft många sådana elever».
Naturligtvis skickade jag sedan min far ett brevkort på så fint latin jag
förmådde, varför han också säkert fick huvudbry av att läsa det. Början
lydde så här: »Mi pater, hodie tentamine perfecto, facere non possum,
quin tibi scribam, me bonam fortunam habuisse et earn mirabilem1––––– »
Gerdas och mitt kamratskap var inte slut med latinet och konsthistorien.
På Nybloms föreläsningar i världslitteraturens historia höll vi troget ut
från oktober 88 till mars 90, fast de hölls fyra gånger i veckan kl. 8 om
morgnarna. Det var för övrigt inte så få Uppsalatanter, som lät locka
sig dit, precis som de mera allvarliga besökte Rudins föreläsningar i exe-
ges vid samma tidiga timme. Jag förvarar ännu en hemtillverkad kollegie-
bok, där Gerda har textat titeln på sitt eget sätt: »MAMSELL WAHL-
STRÖMS LUSTVANDRINGAR I POESINS HISTORIA.» Jag
måtte ha gjort någon anmärkning, ty längre ned står med mindre stil:
»Obs. Ej mamsell in spe!»
Nybloms föreläsningar gjorde aldrig-något starkare vetenskapligt in-
tryck. Därtill hade hans ämne för mycket kvar från Atterboms tid — han
som innehade det vidunder till professur, nämligen »Nyeuropeisk ling-
vistik med estetik, litteratur- och konsthistoria», dit man på 1830-talet
sopade undan inte mindre än sex av nutidens ämnen. Det tog sig ut
ungefär som en middag, sammansatt av idel efterrätter.
Det påstods att Nyblom aldrig ändrade något i sina tämligen entonigt
hållna föreläsningar, men hans kollegium i konsthistoria fängslade mig i
så hög grad1, att jag nästan var frestad slopa historien som huvudämne.
Den myckna läsning av »världslitteratur» i tyska eller svenska översätt-
ningar, som man pliktskyldigast lånte från nationsbiblioteket — grekiska
och franska klassiker — satte heller inte något riktigt märke i mig. Min
första Uppsalatid har faktiskt vant mig vid att hellre läsa litteratur-
historia än litteratur : det förra var bröd, det senare bara snömos. Av de
tre stora litteraturhistoriska arbeten som man måste läsa föredrog jag
också det vetenskapligaste, nämligen Ljunggrens, framför Atterboms och
Malmströms. Atterboms Svenska siare och skalder ingav mig dock ett
visst svärmeri för Thorild, som sedan ytterligare ökats genom Stellan
Arvidssons böcker. Mycket betecknande är att jag inte har det ringaste
1 Fader min, sedan jag i dag har haft tentamen kan jag icke göra annat än skriva
till dig att jag har haft god framgång och till och med en underbar sådan.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
