Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kandidatstudier och kamratliv i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANDIDATSTUDIER OCH KAMRATLIV I UPPSALA
att det är praktiskt, för om Sötnosen dör och jag gifter om mig, behöver
jag ju inte märka om dem!» Men då såg jag verkligen i Tryggers blick
ett slags bön om försköning.—När en gammal reaktionär, greve von Rosen
yttrade att det var skada att hon inte läste hans tidning, »Uppland», sva-
rade hon honom: »Ja, skada för greven kanske, men inte för mig!» De
kvinnliga studenterna var lite rädda för Signe Trygger, och i vår spex-
tidning fick hon heta ömsom Signe »Stygger» och Signe »Dryger». En
gång kom en annons av följande lydelse: »KALLDUSCHAR utdelas
gratis åt småflickor. S. Stygger, examinerad fru.» Som vi hade ännu en
’ung fru med lindebarn i vår krets och Signe och hon ofta på Kvinnliga
studentföreningen diskuterade sina telningar, förekom en gång följande
annons: »SKÖNHETSTÄVLING för barn under ett år anordnas på
Studentkårens lokal. Signe Trygger. Emilie Hammarskjöld.»
För Kvinnliga studentföreningen visade Signe Trygger stort intresse.
Hennes man satte den juridiska formen på våra stadgar, och föreningen
fick snart ett stipendium från det hållet. Signe stod också bakom den
Trygger-Kjellbergska motionen 1908 om kvinnliga akademikers tillträde
till högre lärartjänster.
Signes lite kärva personlighet hade faktiskt någonting som jag i min
dåvarande romantik inte alltid tyckte om, men som jag behövde. Sådana
naturer som Signe Trygger kommer mig att tänka på den kända regeln
ur mekaniken, att man stöder sig bara på det som gör motstånd.
Något liknande skulle jag kanske också kunna säga om den av kam-
raterna, som under åren 89—91 fick det största inflytandet över mig,
nämligen Polly Eidem. I mitt bokslut i almanackan för år 1889 möter
en helt annan ton än föregående år. Nu skriver jag: »ÄRET har varit
rikt på väckelser och nya tankar, mindre på drömmar och mera på
sanning.’» Detta syftade på Polly Eidem, fast vi då känt varandra bara
några veckor. Under mitt andra Uppsalaår hade hon kommit att höra
till mitt närmaste umgänge, och hade det bara berott på mig, skulle sä-
kert denna vänskap kunnat räcka livet ut. När jag efter fyrtio år råkade
henne på nyårsmottagningar hos hennes yngste bror, ärkebiskopen, kände
jag återigen nästan samma attraktion som i vår ungdom, fast jag inte
längre hade den beundran, som då alltid fick mig att kapitulera inför
hennes korrekthet. Redan hennes klädsel imponerade på mig: hon var ju
så skräddarsydd som på den tiden endast en göteborgska kunde vara, och
om vintern gick hon i gråverkskappa, fast hon var bara ett par år äldre
än jag och dåtidens damer sällan eller aldrig hade ett dylikt plagg. Men
så var ju hennes far också Göteborgsgrosshandlare, vilket jag i början
nära nog betraktade som hennes enda lyte, eftersom hon alltså inte hörde
till de intellektuella. Vacker var hon inte, men hon hade vad man kallar
ett fint utseende, och hennes stora mörkbruna ögon verkade lika reserve-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
