Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kandidatstudier och kamratliv i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
mina första dagar i Uppsala med en viss avund betraktat ett väl för-
struket exemplar av Kolmodins avhandling om Lao Tse. I alla fall hölls
mina teologiska intressen vid liv, genom att jag de första åren kom att
umgås flitigt på Norrbyska studenthemmet. Det beboddes huvudsakligen
av blivande präster och stod då under ledning av fru Holmlin, anhörig
till familjen Enhörning, som hörde till vårt närmaste umgänge under
mina ferier i Barkarö. På studenthemmet hade man en kväll’ anslagen
till uppläsning och diskussion av poesi. Men någon större beundran för
därvarande teologer fick jag inte. Någon gång såg man på Norrbyska
hemmet en liten man med stickande mörka ögon och krulligt hår, men
han försvann vanligen strax efter måltiderna och vandrade ofta ensam
fram och tillbaka i matrummet, när där var skymning. Han hette J. A.
Eklund och hade på grund av sina dåliga nerver icke tillåtelse att arbeta
mer än fyra timmar på dagen, men använde ledigheten att skaffa sig
en ovanlig beläsenhet i filosofi och skönlitteratur. Han var en kritisk
begåvning och drog sig inte för att säga rent ut, när någon kamrat syn-
tes honom inte passa till präst. Avhållen blev han naturligtvis inte på
detta sätt, men som biskop i Karlstad och kyrkohistorisk författare ut-
vecklade han en strålande energi, som man knappast skulle trott möjlig
med hans klena hälsa.
I maj 1891 tog jag äntligen min kandidatexamen, vilket jag borde ha
kunnat göra åtminstone ett halvår tidigare, om jag inte varit så
begiven på prat och nöjen. I slutet av mars, när mitt egentliga examens-
plugg hade börjat, blev Polly plötsligt bortryckt ur min synkrets genom
sin fars sjukdom och död, som gjorde att hon hädanefter inte kunde
lämna Göteborg. Det var egentligen en stor hjälp för mig att just då
ha så mycket att göra, att jag räddades från att alldeles gå upp i min
saknad. Nu satt jag halva dagarna i botaniska trädgården och läste i
sällskap med en inackorderingskamrat, västgöten Janssen, som nu skulle
ta juridikofilen och slutligen blev borgmästare i Varberg. Han var en
okomplicerad och vänlig yngling, som liksom jag själv hade en viss för-
kärlek för grekiskt lantvin, vilket då genom Waldenströms reklam
användes även av nykterister.
Även i min sista tentamen för filosofie kandidaten hade jag fått en
rest, nämligen i statskunskap för docenten Kjellén. Det hängde nog ihop
med att jag ogillade honom själv. Hans sätt att slunga in kvinnofrågan
på sitt kollegium, t. ex. genom uppräkningen av sådana grupper som
inte hade rösträtt, »kvinnor, barn, brottslingar och idioter», bidrog för
övrigt att göra mig skeptisk mot hela detta kollegiesystem, som kostade
oss dryga utgifter — för docenternas skull. Att den personliga under-
visningen också kunde ha sina fördelar, framför allt som eggelse till
forskning, hade Ljungstedt, men inte Kjellén varit i stånd att lära oss.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
