Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Norgeresan och Kvinnliga studentföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORGERESAN OCH KVINNLIGA
STUDENTFÖRENINGEN
I början av 90-talet vallfärdade hela den liberala intelligensen
i Stockholm om somrarna till Norge som frihetens förlovade land och
hämtade styrka för själ och kropp till alla vinterns diskussioner i religion
och sedlighet, allmän rösträtt och gemensam utrikesminister o. s. v. Norges
författare utgjorde den tiden verkliga kraftkällor för Nordens kulturella
trosgemenskap, och om man också inte kunde hålla med Björnson i
hans krav på egen utrikesminister, vilket ju inte skulle lämnat mycket
kvar av unionen, så var man desto mera begeistret för hans
bonderomantiska berättelser och även — åtminstone om man var kvinna — för hans
mångomtalade föredrag »Engifte och månggifte», där han över hela
Sveriges rike nyss hade predikat den lika moralen för man och kvinna,
som fått namn efter hans eget skådespel »En handske». I sådana
kretsar döpte man sina pojkar till Torvald och Arne och sina flickor till
Solveig och Inger, och var man religiös, läste man Kristopher Bruuns
tidskrift »For frisindet kristendom», som sedan övertagits av biskop
Berggrav under namnet »For Kirke og Kultur», och lärde sig sjunga
psalmer vid norska folkhögskolor. Särskilt dåtidens ledande svenska
kvinnor var så väl bekanta på de norska sätrarna, att en bonde en gång,
när en föga märkvärdig svenska hade visat missnöje med sin lilla norska
ridhäst, förebrående hade sagt henne att Agda Montelius, Anna Whitlock
och Ann-Margret Holmgren hade ridit på den hästen utan att klaga,
och då kunde den väl duga åt henne.
Det var i början av augusti 1891 jag som nybakad filosofie kandidat
gav mig in på fotvandring i Norge. Min stämning före den resan kan
utläsas ur en sång »Till Norge, till Norge min längtans land». Den är
ungefär lika litet smickrande för vårt eget »tröga» land som Heidenstams
»Den sovande systern» eller Fredéns »Sekeldagar», som med sitt »Sverige,
Sverige, Sverige dröjer än» hade blivit ett tämligen troget uttryck för
den radikala ungdomens känslor. Jag längtade till det land,
där starka viljor, trots gammal sed,
friskt riva det murknande gamla ned,
och bygga upp på den rensade grund
ljusets och frihetens tempelrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Jan 9 14:55:55 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/trotsig/0088.html