Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norgeresan och Kvinnliga studentföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770717 .. 08-9 sang
LYDIA WAHLSTRÖM
under de fem första ömtåliga uppväxtåren 1892—97, måste gå omkring
på lediga stunder och sköta vad jag kallade »den enskilda själavården»,
vilket betydde, att jag försökte få recentiorerna med på vårt första höst-
sammanträde, något som inte alltid var så lätt.
Värsta svårigheten minns jag mig ha haft med en blond, stillsam och
oklanderlig flicka, som kom från ett ytterst soignerat och konservativt
Stockholmshem. Hon hade blivit inackorderad i en av de mest respektabla
och bäst underrättade Uppsalafamiljerna, och hennes oskyldiga läppar
flödade redan efter ett par veckors vistelse i lärdomsstaden av moralisk
indignation från prostinnornas kafferep. Redan bruket av studentmössa
fick av henne en skarp förkastelsedom, men det taltes ju om ännu värre,
mera lönnliga styggelser, som att studentskorna kunde ta emot besök av
studenter på sina rum etc. Det var omöjligt att få henne med på första
sammanträdet sept. 94.
Men det dröjde inte längre än till in i november, innan Uppsalaluften
hade haft sin uppfostrande verkan. Till min stora överraskning kom då
bemälda recentior en dag upp till ordföranden i Kvinnliga studentför-
eningen och bad om hennes bemedling att få en annan inackordering, ty
nu stod hon inte ut längre att höra familjen tala illa om »kamraterna».
Så kom hon på ett ovanligt tidigt stadium in i vad nykomlingarna brukar
betrakta som idealet av frihet: »att bo på rum och spisa», som termen
lyder. Och en dag i slutet av april, sedan det blivit varmt och vackert,
kom hon och frågade, om det inte fanns någon möjlighet att få gå med
mössan redan före valborgsmässoafton — hon kunde inte bärga sig av
otålighet. Sedan upphörde vi äldre att förvånas över dylika metamorfoser,
vare sig hos henne eller andra nykomlingar. Om henne själv vill jag en-
dast tillägga, att hon sedan blev min efterträdare som ordförande i Kvinn-
liga studentföreningen.
Senare fick ordförandena det nog lättare med »den enskilda själavår-
den» än den första hade haft. Ju flera de kvinnliga studenterna blev, dess
mera vågade de »ställa sig på sin obestridliga rätts ståndpunkt» och inte
förlora modet, »om människorna också i fördomsfullhet såg litet snett på
dem», såsom professor Hjärne en gång i ett kritiskt ögonblick tillropat
verdandisterna.
Det lär inte kunna nekas att Kvinnliga studentföreningen härvid haft en
uppgift att fylla, vilket också bekräftas av att Stockholm, Lund och Göte-
borg följde exemplet och bildade liknande föreningar. Diskussioner, före-
drag och festligheter med och utan spex, varvid Klara Johansons kvicka
penna två gånger utmärkte sig, bidra att stärka gemenskapen studentskor-
na emellan, och en tidigt bildad stipendiefond har med åren alltmer vuxit.
Dessutom har föreningens tillvaro möjliggjort de kvinnliga studenternas
representation vid särskilt högtidliga tillfällen, såsom Uppsala mötes jubel-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
