Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norgeresan och Kvinnliga studentföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNLIGA STUDENTFÖRENINGEN
fest 1893, studenttåget till Viktor Rydbergs begravning 1895 och kunga-
jubileet 1897.
Bland gamla papper från Kvinnliga studentföreningen hittade jag
nyligen en fingerad bokannons för vår spextidning: »Vi, oss och våra.
Studier över de personliga pronominas rätta användning.» Det är en tydlig
hänsyftning på min ständiga predikan över solidariteten bland de kvinn-
liga studenterna, som ibland kunde te sig en smula överdriven. Men
denna överblick har kanske visat, att den behövdes.
Då sommaren 1892 blev ovanligt brokig och för övrigt bildar ett kapitel
för sig, kan det vara skäl att här göra en liten sammanfattning av mina
ferier. Påsken ägnade jag vanligen åt Stockholm under vild jakt mellan
olika vänfamiljer där. Jag hade ju att välja mellan Clara, morbrors, Ceder-
bloms, Höjers och även min inackorderingsfamilj under gymnasietiden,
Håkanssons. Jul- och sommarloven åter delades vanligen mellan Bar-
karö och min syster Edits lantställe utanför Gävle, där jag också kunde
tillbringa en vecka på nyåret för att hålla föredrag på Kristliga för-
eningen för unga kvinnor. Barkarö blev dock naturligtvis stamhållet, och
de första lovdagarna där utbrister jag vanligen i små hymner över den
ljuvliga vilan och 9-timmarssömnen i syrendoft eller snölandskap. En
hel hösttermin där kunde ju vara tröttsamt nog, men med ferierna var
det en annan sak, ty då brukade Barkaröungdomen bli en omväxling i
»tråkigheten på landsbygden». Utom mina gamla lekkamrater, familjen
Falk och Sofi i Gothö, som snart var välbeställd värdinna på sina för-
äldrars gård, fanns det den trevliga familjen Enhörning på Askö med
två unga döttrar och två dito söner. Bland dem blev Georg vanligen
föremål för alla flickors svärmeri : vare sig i gymnasist- eller studentmössa
var han stilig och dansade utmärkt. Jag minns hur min kusin Fanny
Schmidt, Mathilda Falk och jag vid en bjudning hemma utbragte ett
stillsamt hurra för honom vid en flaska sockerdricka i serveringsrummet
— känslorna var nog hetare än drycken! Askö tillhörde Axel Oxen-
stiernas berömda Tidö på andra sidan om en vik av Mälaren, och
Enhörnings hade inte sällan besök av flickorna Treschow på Tidö
(sedermera överstinnan Löwenborg och friherrinnan Mannerheim på
Grensholm).
I Västerås fanns också ett hem som stod i nära sammanhang med
Tidö och som särskilt under åren 92—94 kom att bli en attraktion för
mig, nämligen länsagronom Hahrs. »Harungarna», som vi vanligen kal-
lade dem, var avgjort estetiskt lagda. Arkitekten Erik hade lagt in sin
energi på att de nytillkomna byggnaderna i Aseastaden inte skulle svära
för mycket mot den gamla stiftsstadens tradition, August blev professor
i konsthistoria i Uppsala, och Matthis, gift Grundell, har fått ett
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
