Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EROTIK, ESTETIK OCH KLARA JOHANSON
täcka att man hållit på fel häst. Att jag sommaren 94, alltså vid 25 år,
stod vid ett vägskäl, borde ha varit mig klart. I alla händelser hade det
varit lyckligt om »den rätte» vidi denna tid hade infunnit sig, så att mitt
emotionella liv hade kunnat få erfara det livskamratskap och den sam-
hällsplikt som ensamt skulle kunnat göra mig lugn och stadgad. Men vid
denna tid var sambandet mellan kropp och själ ännu en terra incognita
för även den bildade ungdomen, och konvenansen tillät inte några upp-
täckter där, annat än på smygvägar. Slutligen fick jag dock uppleva
något av den vanliga konstellationen »prästdottern och pastorsadjunkten».
Då min far på grund av sin kroniska heshet alltmer blev tvungen att an-
vända predikohjälp, dök sommaren 1892 en helt ny manstyp upp i Bar-
karö, fullständigt olik allt vad jag dittills sett i teologväg. I romanen »Sin
fars dotter» har jag gett en välkamuflerad och karikerad skildring av
hans yttre under namnet »juris docenten Höök», som har vetenskaplig be-
gåvning men en skäligen enkel Medelsvenssonsjargong av skånsk här-
komst. Här kan vi rätt och slätt kalla honom Nils.
Han var ölänning, och hans bruna ögon och lite krulliga, redan gles-
nande bruna hår tydde kanske på vad man brukar kalla »herulisk här-
komst». Vi hade i trädgården en liten buske, Potentilla fruticosa, som på
svenska heter »Ölandstok», vilket han också fick heta, då jag var på
lynne att retas. Han hörde till de icke så få sydsvenska teologer, som med
biskop Billings hjälp hade kommit in i Västerås stift, men han flyttade
senare över till Skåne, där han dog 1928 som kyrkoherde. När han kom
till Barkarö var han redan 38 år gammal ; han var sent prästvigd, därför
att han för att kunna försörja sin mor hade haft en liten skola i Lund,
där han läste upp pojkar i läroverken. Han kom till oss i slutet av juni,
då min Gävlevän, Bibbi Swedlund var min gäst. Som vi båda var lika
okynniga, roade vi oss på den nye prästens bekostnad, och han lät sig
snällt behandlas som pajas, spelte flöjt och berättade tokroliga historier
och föreföll mera skådespelare än präst. Men efter hans första predikan
i Barkarö blev Bibbi och jag helt generade över att vi hade drivit med
honom. Han befanns vara en verklig talare, enkel och naturlig, utan allt
koncept och så rakt på sak, att jag nu skulle ha lust kalla honom ett stycke
Kaj Munk. Alltmera fick vi också blick för hans osjälviskhet i vardags-
livet, inte minst mot min mor. Inte heller hans utseende kunde längre
ligga honom i vägen, fast det oregelbundna, muskulösa ansiktet och de
genom flöjtspelning hårdnade läpparna inte så litet påminde om den frans-
ke komikern Coquelin d. ä. Nils hade verkligen en gång tvekat om han
skulle bli skådespelare eller präst, och i fråga om uppläsning skulle han
säkert kunnat bli en berömdhet, ty där kom både hans musikaliska stämma
och hans humor till sin rätt.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
