Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. kl Mi iil É4i fel
JITTTUSHHTYY TIT
tes vu
LYDIA WAHLSTRÖM
1896 blev jag också från Stockholm anmodad delta i en diskussion
som Föreningen Studenter och arbetare den 12 april anordnade på Lant-
bruksakademiens hörsal om Ellen Keys mycket omtalade skrift »Miss-
brukad kvinnokraft». Detta var första gången som jag skulle uppträda
offentligt i Stockholm, och jag var heller inte lite nervös, helst som jag
just inte haft längre tid att förbereda mig än tågresan från Uppsala.
Ödet ville också att jag hade fått min plats alldeles bakom Ellen Keys
stol, så att hon måste vända sig om för att se varifrån angreppet kom.
När jag nu läser igenom mitt koncept, kan jag inte finna att jag behöver
ta tillbaka något. För mig gällde det också endast att bemöta hennes
opraktiska förslag att kvinnor hellre än att ta examina, »under sakkunnig
ledning borde fördjupa sig i något visst studium, som de själva fritt
valde för sin personliga utveckling».
Nu vet man ju också efter femtio år hur just de akademiska stu-
dierna mer än något annat bidragit att höja kvinnornas ställning i olika
länder. 90-talets akademiska ungdom, åtminstone den i Uppsala, hade
för övrigt ingen beundran för Ellen Keys utsvävningar i romantisk reto-
rik. Inte minst på våra estetiska sammanträden hade vi roligt åt hennes
älsklingsuttryck, sådana som den »stora vitglödande lidelsen», den »vibra-
tionshastighet, som kvinnan insätter i kulturförloppet» 0. s. v.
Den kritiken var dock mina radikala Uppsalakamrater inte med på.
Gerda Lundberg grälade muntligt och Naima Sahlbom skrev att jag
hade blamerat studenterna, därför att jag hade varit den enda som under
diskussionen kommit med personliga insinuationer mot Ellen Key, vilket
jag alls inte kan minnas att jag gjort. Däremot var jag antagligen skarp
och polemisk i tonen.
Det kan emellertid inte nekas att min berghälsa började lida under
allt nattvak, som alla dessa diskussioner och dessa spritnöjen plus arbetet
medförde. »Samtal till kl. 2 på natten» är ingen sällsynt anteckning efter
93. Och efter en sådan natt kunde jag ändå sitta på biblioteket hela
förmiddagen och hålla föredrag med ty åtföljande nachspiel på kvällen.
Denna tid fanns ännu ingen sport inom studentkåren, och först år 1897
skaffade jag mig med Astrid Cleves hjälp ett par telemarksskidor, men
de blev föga använda. Hon var dotter till kemiprofessorn, och genom
sina kombinerade sport- och botanikvandringar i Lappland gjorde hon
sig snart känd som den mångsidiga, friska och duktiga unga flicka hon
var — f. ö. fil. dr redan vid 23 års ålder år 97. Med rätta var vi stolta
över denna recentior, och hade hon betytt ännu mer för mig än hon nu
faktiskt gjorde, så hade jag troligen aldrig i mina anteckningar behövt
klaga över huvudvärk och sömnlöshet.
Men vänskapen liksom kärleken låter sig knappast välja — den är en
nådegåva, och om man inte tar den på det sättet, får man plötsligt upp-
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
