Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EROTIK, ESTETIK OCH KLARA JOHANSON
K.J :s inflytande visade sig småningom på den klassiska skönlitteratur
jag nu läste utan att vara tvungen. Med henne, den lilla recentiorn, som
sakkunnig handledare, gjorde jag bekantskap med Jean Paul och Heine,
Goethes Tasso, Wahlverwandtschaften och Wilhelm Meister, men också
Drottningens juvelsmycke och Shakespeare. Av Almquist hade ingenting
funnits i mitt hem, och han gjorde på mig ett starkt intryck. Under julen
1894 i Barkarö tog jag också upp de studier i grekiska jag två år förut
börjat under Nils tämligen slarviga ledning.
Orden »stilla julafton, bättre än på flera år» säger väl också något.
Redan i slutet av november hade K.J. en gång sagt mig rent ut, att »den
här stora guldklimpen inte längre borde få växla ut sig i småmynt», vilket
betydde, att hon helt enkelt ville ha mig för egen räkning. Den blandning
av intelligensbeundran och moderlig ömhet jag kände för henne tillväxte
snabbt, och faktiskt hade jag aldrig funnit någon människa så starkt i be-
hov av praktisk omvårdnad som hon. Skulle jag kunna orka med ansvaret?
Hennes sjukliga barndom hade gjort henne inte så lite bortskämd, vilket
bekymrade mig, då vi diskuterade frågan om att flytta tillsammans på
hösten 95. Den 2 september gjorde hon sitt intåg i min vindsdubblett,
Sysslomansgatan 21. Detta medförde emellertid att jag måste skiljas från
de värmländska tanternas hem, där jag alltid befunnit mig väl. K.J :s hälsa
krävde dietmat, och frukost skötte jag själv åt henne på primuskök,
som jag lärde mig hantera så perfekt, att jag till och med kunde laga
omeletter utan någon primusugn. Inte lite stursk blev jag, när jag en
gång på en bjudning hörde en professorska klaga över att primus var
så svårhanterligt, tills jag fick hålla en föreläsning om nödvändigheten att
tända i rätta ögonblicket. Fruarna tyckte tydligen, det var obehagligt att
en studentska hade trängt sig in i deras fack. — Middagar åt vi på Gillets
»bakficka», en liten tvårumsvåning, där vi hade en sympatisk uppasserska
och bildade matlag med K.J :s ämneskamrat Maj Lagerheim, som av mig
döptes till Dunungen på grund av sitt mjuka, lite passiva väsen. Hon
var identisk med den lilla väluppfostrade studentskan, som i början varit
så rädd för Kvinnliga studentföreningen. Efter ett år, i september 96,
flyttade vi alla tre till en »luxuös» våning på nedre botten Sturegatan 17 A,
sedermera förvandlat till Frikyrkliga studenthemmet, av studenthumorn
kallat Miklagård. Matlaget tillökades då med ännu två kamrater, den tem-
peramentsfulla Ellen Lindhult och den glada värmländskan Anna Grell
— vanligen »lilla Grell» kallad — hurtig och humoristisk filolog, lands-
målare och sångerska, som slutligen hamnade som prostinna i Sörmland.
Efter ett halvt års samboende med K.J. och mig skriver Maj Lager-
heim om K.J. : »Jag känner mig alltid så förunderligt trygg och lugn,
när hon är med. Jag föreställer mig, att min skyddsängel måste se ut
ungefär som Parveln, eller kanske att Parveln verkligen är bådas vår
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
